Faran är att skylla alla problem ”på de andra”

Slutreplik från Martin Marmgren om orsaken till ungdomsrånen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-02-24

Jag är inte särskilt bekymrad över att vi sopar problemen med grov kriminalitet i våra utsatta områden under mattan. Jag jobbar heltid med frågan och har sällan sett den uppta så mycket utrymme, skriver Martin Marmgren.

SLUTREPLIK. Jag blir lika förbannad som alla andra av de uppmärksammade ungdomsrånen. Min ilska inför den sortens kränkningar är en av anledningarna till att jag blev polis, och jag har jobbat direkt eller indirekt med frågan under mina 10-talet år i Järvaområdet. Jag har också redan gett min bild av orsakerna, och lyft några av de åtgärder vi behöver ta tag i.

Dessvärre förblir sällan diskussionen i ämnen kopplade till kriminalitet och invandring/invandrare saklig särskilt länge. 

Låt oss först reda ut begreppen:

Vi har länge haft ett problem med ett successivt allt grövre våldsutövande bland unga med kriminell identitet uppväxta främst i våra utsatta förorter. Detta visar sig främst i uppgörelser mellan personer och grupperingar, men även i brott mot allmänheten.

Det kom för ett par veckor sedan en rapport beställd av regionpolismästare Carin Götblad i Uppsala som visar på en ökning och brutalisering av ungdomsrån i allmänhet. Det har på sistone berättats om ett antal vidriga förnedringsrån där offret även utsätts för rasistiska tillmälen baserat på dess etniskt svenska härkomst.

Under debatten kring dessa ämnen har en del opinionsbildare slagit ihop dem och gett en inramning där våldet i samhället i allmänhet och personrån i synnerhet handlar om att invandrarungdomar på grund av hat, vilja att ge igen, eller förakt specifikt ger sig på etniskt svenska ungdomar.

”Vi krigar mot svenskarna” som en numera extremt spridd C-uppsats ifrån 2005 är titulerad.

En av dem är Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt, som i en krönika beskrev rånen som en ”terror” eller ett ”strukturellt förtryck” riktat från i huvudsak invandrarungdomar mot i huvudsak etniskt svenska ungdomar.

Denna bild har inte något stöd i materialet bakom Götblads rapport. Och varken jag eller de kollegor jag har pratat med som utreder samtliga personrån (även de som sker i City) med unga gärningsmän ifrån lokalpolisområde Rinkeby (Akalla, Husby, Kista, Rinkeby, Tensta, Spånga) känner igen den, vilket jag påpekade här på Aftonbladet.

Jag lyfte då även faran med att på lösa grunder sprida ett narrativ som talar direkt till de rasistiska och främlingsfientliga krafter som lever med bilden att vi befinner oss i någon sorts lågintensivt raskrig.

Nu har Huitfeldt skrivit ett försvarstal, där han slår fast att ”alla ser” de här problemen, samt anklagar mig för att ”hämma det livsviktiga samtalet om den samhällsutveckling vi ser”.

Jag håller med Huitfeldt om att vi behöver prata om de problem vi ser. Jag var själv tidigt ute med att lyfta frågan om kriminalitet i utanförskapsområden under en tid på 00-talet då den var underdebatterad. Det gäller även när det som i fallet med rasistiska rån mot etniska svenskar kan stärka destruktiva krafter, vilket jag också skriver i artikeln.

Vad jag alltså inte tycker är att det bör vara fritt fram att oemotsagd, svepande eller felaktigt vinkla ett aldrig så viktigt problem så att det framstår som att etniskt hat är en allmän drivkraft bakom ungdomsrån eller förortskriminalitet.

Här är kanske den största skillnaden mellan min och Huitfeldts ingångar i debatten. Vi tycker båda att man ska prata om de problem vi faktiskt ser. Men Huitfeldt verkar vara rädd för att man hämmar debatten, hindrar lösningar, och i slutänden bidrar till rasism om man regerar mot breda, löst grundade, generaliseringar om invandrarungdomar som hatar och terroriserar svenska ungdomar. 

Jag å min sida är inte särskilt bekymrad över att vi sopar problemen med grov kriminalitet i våra utsatta områden under mattan. Jag jobbar som sagt heltid med frågan, och har sällan sett den uppta så mycket medieutrymme eller politisk kapital som nu.

Vi vet mycket väl att detta är ett problem för hela samhället. Då är jag mer oroad över hur diskussionen förs, att den för länge sedan gått ifrån att vara överslätande till alarmistisk, och i många delar av debatten öppet främlingsfientlig eller rasistisk. 

Huitfeldt tar i sin text upp analogin om grodan i den långsamt varmare grytan som inte märker när det är dags att hoppa ur.

Han syftade visserligen på någon sorts acceptans för brottsutvecklingen i samhället, men jag tycker att den är än mer passande för att beskriva hur lätt det nu har blivit att generaliserande och med dåligt underbyggda fakta måla upp grupper av människor som problem eller klandervärda på olika sätt.

Ser man till historien så lär den oss också att det knappast är ”verkligheten”, som Huitfeldt hävdar, som är den farligaste motorn bakom de rasistiska rörelser och övergrepp vi har sett genom tiderna, utan snarare just ”diskussionen” i meningen berättelser som sprids om ”de andra” som direkt eller indirekt göder ilska, rädsla och hat. 

Strax innan Huitfeldts svar till mig publicerades genomfördes ett terrordåd i Tyskland där ett tiotal människor mördades. Varför? För att gärningsmannen ville ge sig på just invandrare.

Jag hade önskat att alla som ger sig in i debatten om kriminalitet och invandring förstår risken med att uttrycka sig generaliserande, slarvigt och publikfriande, och i stället ser behovet av en nyanserad, faktabaserad och sansad diskussion kring de här otroligt viktiga frågorna. 


Martin Marmgren, polis och aktiv inom Miljöpartiet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Texten är en slurreplik. Läs hela debatten här

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.