Våra värderingar förenar Europa
Heiko Maas: Vi tyskar vet att det är svårt att växa samman – men värt ansträngningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-10-03
DEBATT. ”Det som hör ihop växer nu samman.” Alla i Tyskland känner till Willy Brandts historiska citat.
I dag leder det automatiskt våra tankar till återföreningen av vårt lands båda delar, som fram till för 30 år sedan var splittrade av mur och taggtråd. Men vid närmare betraktelse uppstår tvivel om Willy Brandt enbart syftade på Tyskland.
För redan dagen efter Berlinmurens fall talade han om ”någonting stort (…) att Europas delar åter växer samman”.
Tysklands enande och den europeiska integrationen var och är inte möjliga att föreställa sig utan varandra. I Leipzig, Berlin, Dresden och många andra orter i Östtyskland demonstrerade hundratusentals människor för sin frihet.
Men också runt om i Central- och Östeuropa strömmade kvinnor och män ut på gatorna och deras vilja till frihet rev ner murar och taggtråd.
Vi kommer inte glömma det. Och utan tron på ett fredligt europeiskt Tyskland från våra europeiska partner, USA och den dåvarande ledningen i Sovjetunionen hade återföreningen varit politiskt omöjlig.
Därför är vår tacksamhet för Tysklands enande alltid oskiljaktigt sammanlänkat med övertygelsen att Tysklands framtid endast kan ligga i ett verkligt enat Europa. Detta är det enda slutgiltiga svaret på den så kallade "tyska frågan”, som under det senaste århundradet på ett så smärtsamt sätt gång på gång har sysselsatt Europa.
”Mer Europa“ är därför aldrig priset som vi tyskar måste betala för återföreningen – utan ytterligare en historisk prestation.
Följaktligen är det helt logiskt att skriva in "förverkligandet av ett enat Europa“ i exakt samma paragraf i vår grundlag där en gång i tiden strävan efter den tyska återföreningen stod skriven.
De viktigaste stationerna sedan dess är väl kända: Upprättandet av den Europeiska unionen genom Maastrichtfördraget, den ekonomiska och monetära unionen, vårt nuvarande Lissabonfördrag och framför allt anslutningen av staterna i Central- och Östeuropa, vars vilja till frihet och handlingskraft blev den avgörande faktorn till ännu ett europeiskt enande, inte bara som en större inre marknad, utan också som värdegemenskap.
30 år efter återföreningen har utmaningarna förändrats: Coronakrisen är inte bara en i raden av andra kriser som exempelvis det ökade antalet högernationalister och populister i hela Europa, den tilltagande rivaliteten mellan USA och Kina och hotet desinformationen utgör för våra demokratier.
Pandemin förstärker och förvärrar dessa. Vi måste finna ett genuint europeiskt svar – precis som för 30 år sedan. Och detta svar är detsamma som efter vår kontinents återförening: Vi behöver en inre solidaritet, så att Europa suveränt kan genomdriva sina värderingar och intressen mot omvärlden. Solidaritet och suveränitet är två sidor av samma mynt.
Att Europa kan agera solidariskt internt har vi visat under de senaste månaderna – senast genom överenskommelsen om ett historiskt unikt paket med hjälpåtgärder, som vi alla gemensamt står bakom.
Under vårt EU-ordförandeskap, och även under tiden därefter, vill vi ta ytterligare steg.
Det handlar om att stärka hela Europa, som måste vara socialt och innovativt. Om att utforma ett hållbart europeiskt näringsliv, med ambitiösa mål för klimat- och miljöskyddet. Och om antagandet av den kommande EU-budgeten – utifrån vår gemenskaps grundläggande värderingar.
På så vis skapas ett Europa som kan försvara sina värderingar och genomdriva sina intressen i världen. Från att införskaffa mediciner och vaccin till krishantering i grannområdet eller en mer aktiv gestaltning av den digitala omvandlingen.
Inom alla dessa områden betyder "mer Europa“ mer gemensam suveränitet, mer handlingsförmåga, mer inflytande i morgondagens värld.
För att lyckas behöver vi samma tillförsikt, samma handlingskraft, som för 30 år sedan hjälpte människorna i Central- och Östeuropa att kämpa sig till återförening och frihet.
Därför vill vi att "konferensen om Europas framtid“ påbörjar sitt arbete innan vårt ordförandeskap är över, så att Europas medborgare gemensamt kan diskutera möjliga vägar ur krisen och om vilket Europa vi har 2025 eller 2030 – öppet och med högt i tak.
För enhet uppkommer inte då vi alla är eniga redan från början. En av Europas styrkor är vår mångfald, så länge vi inte glömmer bort vad som förenar oss, nämligen våra värderingar.
Vi tyskar vet hur svårt det är att växa samman. Men vi vet också att det är värt varenda ansträngning. Därför engagerar vi oss lika starkt i Europas enande i dag som i Tysklands återförening för 30 år sedan.
För att det som hör ihop ska växa samman.
Heiko Maas, Tysklands utrikesminister
Översättning: Valle Wigers
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.