Låt oss återfinna den svenska solidariteten

Debattörerna: Ge amnesti till de som kom till Sverige 2015

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-06-06

Det är dags att återfinna den svenska solidariteten. Vi vet att den finns, även om den i rikspolitiken hamnat långt ner på dagordningen de senaste åren. Där har retoriken blivit den omvända och uttrycket ta ansvar har använts för att försvara inhumana beslut som leder till deportation av flyktingar, skriver debattörerna.

DEBATT. Det fanns en tid då Sverige ansågs vara en förebild för social rättvisa, medmänsklighet och internationell solidaritet. Vi minns namn som Elin Wägner, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Olof Palme och Anna Lind.

Inför nationaldagen är det dags att återfinna den svenska solidariteten. Vi vet att den finns, även om den i rikspolitiken har hamnat långt ner på dagordningen under de senaste åren.

Där har retoriken blivit den omvända och uttrycket att ta ansvar har missbrukats och använts för att försvara inhumana beslut som leder till deportationer av flyktingar från länder som befinner sig i krig.

Vi minns 2015, när krigen i världen gjorde att rekordmånga människor tvingades på flykt. Sverige ställde då solidariskt upp. Men i november 2015 fick vi en asyllagstiftning som hamnade på EU:s miniminivå. Lagen kallades tillfällig, för vi behövde andrum.

De som hade kommit hit under 2015 har efter detta knappast fått något andrum alls. De lever här med osäkra uppehållstillstånd baserade på oklara krav eller i papperslöshet.

I dagarna sitter en parlamentariskt sammansatt kommitté och diskuterar framtidens migrationspolitik. Det som har läckt ut från riksdagen har varit förslag där medmänskligheten inte tillräckligt mycket ställts i centrum.

Detta oroar oss, först och främst för alla de människor dessa förslag riskerar att drabba. Splittrade familjer. Barn som tvingas växa upp som papperslösa i utanförskap. Vi oroar oss också för vad denna politik gör med oss själva, med vår empati och vår medkänsla.

Solidariteten finns och den har sedan 2015 blomstrat ute i civilsamhället, inte minst bland de tiotusentals volontärer som fick ta vid när samhället svek. Låt denna solidaritet nå även de politiska besluten, så kommande asyllagstiftning får humanitära förtecken och lever upp till FN:s Barnkonvention. Vi vill ha ett öppet samhälle, och vi vill se ett samhälle med minskande i stället för ökande klyftor. Det är i ett jämställt och jämlikt samhälle som integrationen lyckas bäst.

Under Covid-19 pandemin har det tydligt framgått hur viktig personalen inom vård och omsorg är. Vårdpersonalen har med rätta blivit våra nya hjältar. Vi bör komma ihåg att var fjärde anställd inom vården är född utanför Sverige.

Sverige kan aldrig vara en fristad för alla som vill komma till vårt land. Och visst kan kraven på de som söker en fristad i vårt land ses över. Men de personer som kom till Sverige 2015, som har flytt undan krig och förföljelse, som har rotat sig här, utbildat sig (ofta i bristyrken), talar svenska och etablerat nätverk måste ges en möjlighet att få stanna här.

Vi vädjar därför till ledamöterna i den parlamentariska kommittén att föreslå amnesti för den grupp som vi beskrivit ovan. Ett sådant engångsbeslut är en bjudande humanitär handling och en värdefull och nödvändig tillgång för oss alla.


Ulf Bjereld, ordf. Tro och Solidaritet
Anna Karin Hammar, präst, teolog och ledamot i Olof Palmes Minnesfonds styrelse
Thomas Hammarberg, styrelseledamot i Tro och Solidaritet, fd Europakommissionär för  mänskliga rättigheter och tidigare generalsekreterare Olof Palme Center.
Pierre Schori, fd FN-ambassadör och statsråd


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här