Vi måste hjälpa fattiga länder att ställa om

Miljöpartiet: Det är svårt nu – men fel läge att glömma resten av världen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-11-16

Vi i den rika delen av världen har ett ansvar att inte bara sänka våra egna utsläpp avsevärt. Vi måste också hjälpa världens utvecklingsländer att ställa om och anpassa sina samhällen efter klimatförändringarna som vi orsakat, skriver Isabella Lövin och Peter Eriksson.

DEBATT. Det senaste året har varit en prövning för världen. I pandemins skugga har fattigdom och hunger ökat och klimatkrisen accelererat vilket lett till mer extremt väder med torka, översvämningar och skogsbränder. 

Alla dessa kriser påverkar oss. Inte minst coronakrisen har gett tydliga avtryck i våra dagliga liv. Många svenskar har förlorat jobbet, viktiga fester har skjutits på framtiden och tusentals har tvingats ta farväl av en insjuknad familjemedlem över telefon.

2020 har varit ett svårt år. Därför är det inte konstigt om vi vänder oss inåt och försöker glömma bort den omvärld vi är del av. Men det är nu omvärlden behöver vår uppmärksamhet, vårt engagemang och vår solidaritet mer än någonsin. 

De närmaste åren kommer på flera sätt vara avgörande för hur världen ser ut under överskådlig framtid. Den växande hungern, krympande biologisk mångfald och klimatförändringar hänger ihop. Om inte världen agerar skyndsamt i alla dessa frågor och på ett långsiktigt hållbart sätt blir effekten mer våld, krig, biologisk utarmning och fattigdom. 

Vi har helt enkelt inte tid att vända oss bort ifrån från världens ödesdigra utmaningar.

I dag står den fattigaste hälften av jordens befolkning för tio procent av världens utsläpp, medan de rikaste tio procenten står för hälften. Den absolut rikaste procenten står ensamma för dubbelt så stora utsläpp som världens fattigaste hälft gör tillsammans.

Ändå är det inte de rika som drabbas hårdast av klimatförändringarna utan de fattiga. Det är en orättvisa vi är skyldiga att stoppa. 

Vi i den rika delen av världen har ett ansvar att inte bara sänka våra egna utsläpp avsevärt. Vi måste också hjälpa världens utvecklingsländer att ställa om och anpassa sina samhällen efter klimatförändringarna som vi orsakat.

Sverige har sedan 2014 varit världens främsta aktör i det arbetet. Varje år investerar vi mer pengar per capita i globala klimatfonder och i klimatbistånd än något annat land. Det har gjort oss till pionjären som andra följer.

I dag har FN:s organ, EU, Världsbanken och övriga världssamfundet äntligen börjat se att vi inte kan välja mellan bättre klimat eller bättre välfärd, mer biologisk mångfald eller global utveckling – dessa är utmaningar som är tätt sammanlänkade och stärker eller försvagar varandra.  

När vi förser byar i Zambia i Afrika med hållbara elnät så minskar vi inte bara skövlingen av den skog som man innan behövde elda med. Vi ger samtidigt ljus till skolbarn så de kan läsa sina läxor, skapar möjligheten att öppna nya typer av affärsverksamheter och nya möjligheter till kommunikation. Detta skyndar i sig på utvecklingen av landets ekonomi. 

Samma sak händer när vi restaurerar skövlade skogar. När den biologiska mångfalden återställs återfår också befolkningen förlorade möjligheter till att livnära sig på skogen och att odla. De runtliggande samhällena går från svält till mätta magar och utvecklingen tar fart. 

Men alla dessa goda krafter är inget värda om vi samtidigt fortsätter att investera i fossila industrier som skapar klimatförändringar. Ska vi nå Parisavtalets mål måste den fossila eran dödförklaras 

Därför har Sverige, så länge som Miljöpartiet suttit i regering, drivit på hårt för att skapa gröna utvecklingsfonder och för att stoppa investeringar i fossilt som tidigare gjorts av exempelvis Världsbanken. Sverige har bland annat bidragit till att Världsbanksgruppen ökat sitt finansiella stöd till genomförandet av Parisavtalet från 12,8 till 20,5 miljarder US dollar och drivit på för att den Nordiskautvecklingsfonden ska prioritera just klimatet. 

Under Miljöpartiets tid i regering har vi helt omdefinierat hur man arbetar med bistånd för att göra det hållbart. Nu ser vi hur omvärlden steg för steg följer efter. Det är ett arbete som vi startade samma dag som vi klev in på regeringskansliet, och det kommer fortsätta så länge vi är här.  


Isabella Lövin, språkrör för Miljöpartiet, miljö och klimatminister samt vice statsminister (MP)
Peter Eriksson, minister för internationellt utvecklingssamarbete (MP)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.