Låt inte extremisterna ta invandrarnas röster

Debattören: Sveriges partier missar en unik möjlighet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-07-11

Många nya svenskar kom till Sverige under flyktingkrisen 2015. Här finns en unik möjlighet för Sveriges partier att locka till sig nya väljare – men tyvärr ser jag ingen debatt om deras röster, skriver Julia Agha.

DEBATT. Årets förstagångsväljare är inte bara de som fyllt 18 år sedan valet 2018. Bland årets förstagångsväljare återfinns även många nya svenskar som kom till Sverige under flyktingkrisen 2015.

Här finns en unik möjlighet för Sveriges partier att locka till sig nya väljare, men tyvärr ser jag ingen riktig debatt om deras röster.

I stället utnyttjar extrema krafter från höger till vänster denna grupp som politiskt slagträ i syfte att öka polariseringen i samhället. Det är en farlig utveckling som förstärker segregationen.

Sedan det senaste allmänna valet i september 2018 har andelen beviljade medborgarskap i Sverige ökat med nästan 165 000 vuxna personer. Därtill tillkommer 130 000 personer som inte har svenskt medborgarskap, men som ändå får rösta i region- och kommunfullmäktigevalen.

Totalt är det alltså cirka 295 000 nya personer som ska välja partitillhörighet. Det är 295 000 nya röster.

Det går naturligtvis inte att dela upp alla dessa personer som en enskild väljargrupp – de har olika bakgrunder och politiska övertygelser med sig från sina hemländer.

Men när man flyr från ett land till ett annat så kan mycket förändras, inte minst kan förutsättningarna i livet påverka ens politiska åskådning. Därtill är ju svensk politik ganska unik.

Vi har åtta partier i riksdagen som man som ny väljare ska bekanta sig med, och man behöver även i viss mån förstå hur dessa partier samarbetar med varandra. I en undersökning gjord av mediehuset Alkompis i maj 2022, var det 36 procent av de svarande som då ännu inte bestämt sig för vilket parti de skulle rösta på eller var osäkra på sitt val.

Många av dessa personer kommer från länder där de inte ens har demokratiska val, och kanske är det första gången i livet som de får chans att påverka politiken och samhället med sin röst.

Därmed finns det en unik möjlighet för de svenska partierna att locka röster från denna grupp nya väljare. Men de som framför allt verkar se potentialen i dessa nya väljare är radikala rörelser som utnyttjar dem för att polarisera samhället.

I den ena ringhörnan har vi de politiker och debattörer som använder en allt tuffare retorik mot utrikesfödda i utsatta områden och många gånger utmålar dem som orsaken till segregationen i Sverige.

Den yttersta högern problematiserar gruppen, i stället för att se dem som potentiella väljare.

I den andra ringhörnan finns nya partier, men även antidemokratiska krafter, som vill öka polariseringen och splittra vårt samhälle, inte minst genom desinformationskampanjer.

I deras värld är segregationen ett utanförskap skapat av det svenska samhället som aktivt diskriminerar och exkluderar utrikesfödda. De målar upp en bild av att Sverige är systematiskt rasistiskt vilket späder på känslan av utanförskap, ökar polariseringen och skapar ett allt tydligare vi mot dem.

Men extremism, oavsett om den kommer från höger eller vänster, är inte svaret på segregation, och det är inte svaret på hur vi bygger ett hållbart samhälle. En fungerande integration är vägen framåt, men det fungerar inte om vi fortsätter att hantera integration som en separat fråga.

Integration behöver genomsyra allt. Det behöver genomsyra hur vi bygger våra bostadsområden, hur vi sätter vår läroplan i skolan, hur vi skapar en fungerande arbetsmarknad. Allt detta är i sin tur politik.

Första steget i vårt integrationsarbete bör därför vara inkludering – att få dessa nya väljare att bli inkluderade i vår samhällspolitiska debatt så att de i sin tur ska kunna rösta för det Sverige vi tillsammans vill ha.

Vi måste stoppa extrema krafter från att utnyttja dessa nya väljare, och vi måste sluta utnyttja dem som politiskt slagträ.

Som politiker bör man i stället aktivt och konstruktivt kommunicera vad partiet man representerar kan göra för skillnad för dem och vinna deras förtroende. För i en demokrati kan en röst skapa förändring, och utan deras röster blir det omöjligt att bryta segregationen.


Julia Agha, vd Alkompis, Sveriges nyhetskanal på arabiska


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln