Svenska nyhetsmedier väljer bort kvinnorna
Debattören: Skärpning, journalister – sju av tio som syns i nyheterna är män
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-11-30 | Publicerad 2018-11-27
DEBATT. För fjärde året i rad visar mediegranskningen Rättvisaren att 7 av 10 personer i nyhetsmedier är män. Vi börjar tröttna på att upprepa samma siffror varje år. Nu är det dags för redaktionerna att lägga in en högre växel.
Förra hösten tycktes nästan alla prata om kvinnors och mäns olika villkor i samhället och om konsekvenserna av ojämställdhet. Den globala #metoo-rörelsen nådde Sverige och följdes av en av de mest intensiva jämställdhetsdebatter vi upplevt.
Man skulle kunna tro att diskussionerna efter #metoo – i förlängningen – skulle ha påverkat journalister att reflektera och agera annorlunda kring hur de ger olika människor utrymme i den ordinarie rapporteringen.
Journalister kan ju ofta välja vem eller vilka de ska intervjua och ger därmed också makt till olika personer. Det bör vara en självklarhet för journalistiken att spegla samhället och sträva efter en rimlig könsbalans, oavsett vilken debatt som pågår.
Medierna behöver därför fråga sig själva hur väl de klarar sitt uppdrag.
De flesta nyhetsredaktioner säger att de pratar om könsrepresentation och några mäter också vilka som är med i nyheterna. Ändå brister det.
Kvinnors utrymme i medier ökade marginellt under förra året. Endast 32,1 procent av personerna i svensk nyhetsrapportering uppfattas vara kvinnor, trots att de utgör halva befolkningen. Och kvinnor som uppfattas ha utomnordisk bakgrund är ytterligare underrepresenterade.
Mönstret hos de elva publikationerna vi har granskat visar på en positiv förändring – men den går i snigelfart.
Siffrorna har legat runt 30/70 när det kommer till representation i medier utifrån kön enligt liknande mätningar sedan år 2000. Det innebär att könsfördelningen legat på i princip samma nivåer i svenska nyhetsmedier i 18 år.
Om nyhetsmedier inte lyckas skildra verkligheten på ett trovärdigt sätt finns det uppenbara risker, både för dem själva och för samhället i stort. Medierna riskerar att tappa delar av sin publik som inte känner igen sig i rapporteringen och riskerar också att förmedla en förenklad och skev bild av verkligheten. Det i sin tur kan förstärka föreställningar om vem som kan göra vad i samhället.
Om inte ens 2017 års globala #metoo-rörelse gav effekt på och påverkade kvinnors utrymme i medierna, vad kommer att göra det då? Vad ska vi vänta på för att det ska gå framåt?
Som tur är går det här att lösa, men inte genom att vänta. Nu krävs konkret handling ute på redaktionerna. Här är stegen framåt:
- Sätt tydliga mål och mät ofta. Sätt konkreta mål för representation. Utvärdera varje dag, se vilka mönster ni skapar och gör resultatet synligt för medarbetarna. Följ upp!
- Titta både på kvalitet och kvantitet. Att ha en bredd av personer i enkäter är bra, men att välja experter som inte är de vi vanligen ser och hör i medierna väger också tungt. Båda är viktiga.
- Ni har makt – odla egna experter strategiskt. Det är ni som definierar, bestämmer och påverkar vem som räknas som expert. Välj med omsorg och hjälp dem som är osäkra eller inte brukar vara med i mediesammanhang att känna sig trygga och säkra.
- Utöka ert nätverk. Vilka finns i era kontaktlistor idag? Ta hjälp av andra för att hitta fler med expertkunskaper inom ett visst område, särskilt bland underrepresenterade grupper. Försök att boka de som är svårast att hitta eller få att medverka först. Genom att tänka långsiktigt kommer ni alltid ha folk att ringa när det är bråttom.
Fler konkreta tips finns i vår granskning Rättvisaren. Och Rättviseförmedlingens 135 000 följare i sociala medier kan hjälpa till att hitta experter som är svåra att hitta. Förhoppningsvis kan vi presentera siffror som bättre speglar verkligheten nästa år.
Seher Yilmaz, ordförande för Rättviseförmedlingen
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.