Låt inte högern avgöra gigekonomins framtid

Gigwatch: Flera branscher ligger i farozonen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-09-03

De borgerliga partiernas politik kommer leda till en ytterligare ”gigifiering” av arbetsmarknaden, där den svenska modellen undergrävs i allt fler branscher, skriver Jacob Lundberg och Ella Petrini från Gigwatch.

DEBATT. Under det senaste årtiondet har gigekonomin på allvar etablerat sig i Sverige, med appar som Foodora, Bolt och Tiptapp.

Företagen kombinerar dåliga villkor och löner med digital, plattformsbaserad arbetsledning, och världen över har gigekonomin hamnat i den politiska hetluften.

I den svenska debatten har det dock än så länge varit relativt tyst om fenomenet. Därför har Gigwatch sammanställt rapporten ”Plattformarna och politiken”, där vi inför valet 2022 tittar närmare på inställningen till gigekonomin bland de svenska partierna.

Vi har skickat ut en enkät för att se hur partierna själva beskriver sin position i frågan, men har även undersökt hur de uttalat sig, röstat och agerat under de senaste åren.

Ur resultaten utkristalliserar sig en tydlig bild: de traditionella borgerliga partierna (Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet) är mycket positivt inställda till gigekonomin, medan de övriga partierna i varierande grad kan beskrivas som kritiskt inställda till fenomenet.

Trots att en majoritet av riksdagsledamöterna alltså tillhör partier med en kritisk inställning till gigekonomin har den expanderat kraftigt under de senaste åren.

Under de kommande åren finns det en överhängande risk att de drag som kännetecknar gigjobben flyttar in i ännu fler branscher.

Anledningen till detta är att det främst är de gigvänliga partierna som bedriver en aktiv politik i frågan, med målet att integrera gigekonomin fullt ut som en del av den svenska arbetsmarknaden.

I deras vision anpassas reglerna på arbetsmarknaden till gigföretagen, medan staten på olika sätt axlar en del av det administrativa ansvar som företagen vägrar ta.

De gigkritiska partierna lider samtidigt av handlingsförlamning i frågan, något som till stor del beror på deras syn på den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter förhandlar fram villkoren utan politisk inblandning.

Modellen har en närmast helig status i svensk arbetsmarknadsdebatt, och även från vänsterhåll beskrivs den ofta som det optimala sättet att lösa problemen i gigekonomin.

Men vad som ständigt förbises är att gigföretagen i sig underminerar den svenska modellen.

Arbetsforskaren Johan Alfonsson har beskrivit deras affärsmodell som ett verktyg för arbetsgivare att kringgå förhandlingsmodellen, genom att omklassificera arbetare som egenanställda, bryta upp och isolera arbetsstyrkan och sätta arbetare i konkurrens mot varandra.

Att i det läget förlita sig på den svenska modellen innebär i praktiken att ge gigbolagen fritt spelrum.

Utifrån vår samlade bild kan vi konstatera att de borgerliga partiernas politik kommer leda till en ytterligare ”gigifiering” av arbetsmarknaden, där den svenska modellen undergrävs i allt fler branscher.

Vill vi hindra det så hänger det på två saker.

För det första måste Sverige få en rödgrön regering efter höstens val. På tvärs med Centerpartiet måste en sådan regering dessutom föra en offensiv arbetsmarknadspolitik för att hindra gigekonomin från att sprida sig till fler branscher.

För det andra måste fackförbunden inse den viktiga roll de har i kampen mot urholkningen av den svenska modellen.

Trots de hinder för organisering som finns inom gigekonomin visar en nyligen utkommen rapport från ILO att lyckad organisering ofta skett på gräsrotsnivå utanför de dominerande fackförbunden.

Det finns en tydlig vilja till motstånd bland gigarbetare, och det är dags att facken uppdaterar sin verktygslåda för att kunna ta till vara på den.


Jacob Lundberg, Gigwatch
Ella Petrini, Gigwatch


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln