Vaccinpassen för oss mot kontrollsamhället
18 forskare och läkare: Avskaffa dem och starta en debatt om vaccinet och inskränkningarna av våra rättigheter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-12-20
DEBATT. I Österrike stoppas nu medborgare av svartklädda, beväpnade polispatruller för att deras digitala vaccinpass ska kunna kontrolleras. De ovaccinerade beläggs med riktad ”lockdown” och beskylls för ”ett oerhört mänskligt lidande”.
De styrande i landet vill från nästa år göra covid-vaccination obligatorisk. Ett lagförslag har lagts fram om att bötfälla eller fängsla de som vägrar, åtgärder som naturligtvis på ett flagrant sätt strider mot den europeiska rättsordningen.
Polariseringen är markant och tongångarna börjar bli bekymmersamma.
Brittiska The Independent ger utrymme för åsikten att ”vaccinmotståndarna” lär behöva genomgå någon form av avradikaliserande omskolning eller avprogrammering, i likhet med terrorister eller medlemmar i destruktiva sekter.
Andrew Neil, ordförande för The Spectator efterfrågar systematiska bestraffningsåtgärder riktade mot ”vaccinvägrarna”. Hemma i Sverige skriver Carsten Jensen i DN att de ovaccinerades ”asociala beteenden måste få konsekvenser.” Exemplen flödar över.
Det finns i den här atmosfären ett begränsat utrymme för rationell och saklig diskussion.
Den förda politiken berättigas ständigt med en närmast from hänvisning till den oemotsägliga vetenskapen men förvånansvärt ofta utan att vi får några sakliga argument.
Ett verkligt öppet samhälle hade i det här läget organiserat en ordentlig offentlig debatt mellan berörda experter, allmänhet och beslutsfattare på olika nivåer, med journalister som ingående utforskade alla sidor av saken, som noga granskade alla relevanta studier av vaccinernas och övriga åtgärders förhållande mellan risk och nytta.
Viktigast av allt: ett öppet samhälle hade noga övervägt konsekvenserna för demokratin och de medborgerliga rättigheterna av den utveckling vi ser.
Men det är just den här kritiska och vetenskapligt förankrade diskussionen som fått stå tillbaka under de sista åren.
Medierna ställer få frågor som är kritiska till narrativet.
Googles algoritmer används enligt en undersökning av australiensiska forskare för att dölja oönskade data kopplade till covid och socialmediejättar som Twitter censurerar aktivt skeptiska perspektiv i frågan, även om de kommer från redaktörerna på British Medical Journal.
Samtidigt ser vi på många håll hur den förda politiken och de vidtagna åtgärderna genomdrivs med minimal hänsyn till kontrollinstanser eller vetenskaplig debatt.
I Sverige introduceras nu helt plötsligt vaccinationsbevisen utan att Statens medicinsk-etiska råd ens konsulteras. Åtgärderna har en mycket tunn koppling till forskningsläget, och exakt vad de grundar sig på är oklart.
I Sverige är antalet döda med covid nu nämligen lågt. Det är i Sverige få som blir allvarligt sjuka, och iva-beläggningen är normal. Och totaldödligheten för 2021 ser enligt SCB:s data ut att hamna under genomsnittet för de senaste tio åren.
Ändå införs nu plötsligt en av de mest extrema åtgärder man kan tänka sig. En övervaknings- och kontrollstruktur som riskerar att få oöverskådliga konsekvenser för hur hela vårt samhälle fungerar och vad det innebär att vara medborgare. Det är inte proportionerligt.
Särskilt inte då data nu tydligt visar att även fullvaccinerade står för en väsentlig andel av smittspridningen, och statistik från Norge och Danmark tyder på att det är fler smittade per capita bland de vaccinerade i fråga om den nya varianten.
Den här utvecklingen är också att vänta i en population med mycket hög vaccinationstäckning eftersom de virusvarianter som faktiskt kan kringgå vaccinen då starkt kommer att befrämjas. Det gör också att vaccinen vid överanvändning snabbt tappar skyddseffekt för de mest utsatta.
Lösningsförslag som inte tar hänsyn till det här är inte bara ineffektiva, utan klart vårdslösa, och detta oavsett åtgärdernas lagstridighet.
Debatten drivs uppenbarligen inte av kritiskt tänkande och förnuftiga överväganden, utan snarare av rädsla, av en vilja hos beslutsfattare att visa sig handlingskraftiga och inte minst av mediernas och marknadsföringens enorma inflytande.
Det här är en mycket farlig utveckling och vi behöver prata om vilken roll vinstincitament och ekonomiska maktförhållanden har spelat i den här situationen.
Vi behöver ställa kritiska frågor om hur marknadsföringen av dessa kontroversiella vacciner har påverkat beslutsfattare. Och vi måste diskutera de omfattande strukturella problem med jävssituationer och ren bedräglighet som faktiskt präglar läkemedelsforskningen, något som 2015 framhölls av The Lancets chefredaktör.
Att stater och samhällen blir mer auktoritära i vad man uppfattar som nödsituationer är välkänt. Vi vet också att det är mycket svårt att senare göra sig av med de kontrollmekanismer som då upprättas.
Grundläggande fri- och rättigheter är inte bara för syns skull, de har syftet att skydda samhället från de farliga tendenser som ligger i allt myndighetsutövande. Om vi ignorerar dessa skyddsnät i en uppjagad situation riskerar dessa tendenser snabbt att slå ut i full blom.
Om någon för fem år sedan hade påstått att man inom en snar framtid skulle tvingas ta en spruta och visa sina papper för att få lov att gå på bio hade man trott att han var vansinnig. Men i dag ses det här som mer eller mindre naturligt.
Vad för slags samhälle kommer vi att ha om ytterligare fem år? Vad för slags samhälle vill vi ha?
För när de digitala vaccinpassen väl har rotat sig kommer de inte att försvinna av sig själva. Lättscannade digitala id-handlingar är alldeles för användbara.
De har tusen olika tillämpningsområden, och många av dem är uppenbart farliga. Här riskerar vi att på allvar så fröet till ett kontrollsamhälle.
Vaccinpassen är varken en proportionerlig eller lämplig åtgärd för sitt tänkta ändamål. De ligger i konflikt med grundläggande rättsliga principer och medför många allvarliga risker.
Vi förordar därför att de omedelbart avskaffas, och att en verkligt öppen och vetenskapligt grundad debatt om coronaåtgärderna och deras konsekvenser inleds.
Johan Eddebo, fil.dr, forskare inom digitalisering och mänskliga rättigheter
Margareta Andersson, specialist i allmänmedicin
Axel Berglund, jurist och fil kand i statsvetenskap
Sture Blomberg, specialist i anestesi och intensivvård; docent
Magnus Burling, specialist i allmänmedicin
Fredrik Elwinger, civilingenjör och doktor i fysikalisk kemi
Ragnar Hultborn, specialist i onkologi; professor emeritus
Bo Jonsson, med.dr, specialist i allmänpsykiatri
Anne Liljedahl, specialist i allmänmedicin och akutsjukvård
Nils Littorin, leg läkare; doktor i klinisk mikrobiologi
Carina Ljungfelt, specialist i allmänmedicin
Christina Malm, specialist i allmänmedicin
Ludmilla Morozova-Roche, professor i medicinsk biofysik
Erik Neander, ST-läkare, allmänmedicin
Lilian Weiss, specialist i allmänkirurgi; docent
Marcel Westerlund, psykiater och rättspsykiater
Anna Ybo, specialist i klinisk patologi, rättsläkare
Hans Zingmark, specialist i intern- och lungmedicin
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.