Erkänn problemet och ta avstånd från rasism
Slutreplik från Leila Ali Elmi (MP) om hatbrott och diskriminering i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-09
SLUTREPLIK. Moderata riksdagsledamoten Arin Karapet skriver i en replik till jämställdhetsminister Åsa Lindhagen att han själv har utsatts för rasism. Han bekräftar att rasismen är närvarande på Sveriges gator, men han tycker inte att man ska prata om strukturell rasism som ett hinder, för det vore att ge människor med invandrarbakgrund en “offerkofta”.
Han avfärdar sedan rapporten från länsstyrelsen som visar att afrosvenskar diskrimineras, hävdar att Sverige är ett av EU:s minst rasistiska länder och fastslår att rasismen inte är orsaken till utanförskap. Eller orsaken till några problem alls egentligen.
Självklart finns det massor med samhällsproblem som inte i första hand har sin grund i rasism. Men bara för att det finns andra utmaningar än rasismen, så förminskar det inte problemet. Rasism är ett stort samhällsproblem och vi ska prata om det.
Karapet måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och förstå att enda sättet att lösa problem är att först uppmärksamma dem. Om Moderaterna tiger utav rädsla för att förlora fler väljare till SD kan jag påminna om att deras mest populära politiker genom tiderna, Fredrik Reinfeldt, var och är en övertygad antirasist.
Statistik från Brå visar att de rasistiska hatbrotten fortsätter att dominera hatbrottsstatistiken och utgjorde 70 procent av de anmälda hatbrotten år 2018. Diskrimineringsombudsmannen, DO, visar att personer med utländsk bakgrund löper högre risk att bli arbetslösa jämfört personer med svensk bakgrund. Skillnaderna kan varken förklaras av kompetens, utbildningsnivå eller arbetslivserfarenhet.
Tittar vi sedan på bostadsmarknaden, bekräftar forskningen kring såväl segregation som diskriminering att vissa grupper har sämre möjligheter att få bostad på grund av sin etniska tillhörighet. Förekomsten av diskriminering är tydlig både på strukturell och individuell nivå.
Med det sagt, så skulle vi ändå behöva mer forskning kring etnisk diskriminering i Sverige. Trots att etnisk tillhörighet och religion är diskrimineringsgrunder enligt svensk lag, så saknas fortfarande statistik om hur dessa faktorer påverkar livet, och bland annat situationen på arbets- och bostadsmarknaden. Men de studier som finns bekräftar, precis som Åsa Lindhagen skriver, att det är en stor fördel i Sverige att vara vit. Såväl på arbetsmarknaden som bostadsmarknaden, som i princip överallt.
Rasismen ska inte begränsa någon människas liv. Ingen ska behöva undra om det var deras namn eller hudfärg som gjorde att hen inte fick jobbet, inte kom in på krogen eller nekades bostaden.
För att komma till rätta med rasismen måste vi tillsammans ta ansvar och uppmärksamma den i alla lägen. Vi vet att åtgärder mot rasism inte ensamt kommer tillrätta med det utanförskap som drabbar många utrikesfödda. Vi måste samtidigt jobba stenhårt för att göra alla skolor till bra skolor, lagföra gängkriminella som sätter hela samhällen i skräck, bekämpa klassklyftor och stärka jämställdheten överallt.
Vad vi däremot inte ska göra är att stoppa huvudet i sanden som strutsar, förminska rasismen och kalla de som drabbas för ”offerkoftor”. I stället behöver fler politiker, likt jämställdhetsministern, tydligt erkänna och ta avstånd från all form av rasism och diskriminering.
Leila Ali Elmi, riksdagsledamot, Miljöpartiet de gröna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.