Kärnkraft inte prio de närmaste fyra åren
Forskare: Vindkraft nog – men måste kunna lagras
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-08-08
Del 2 i debattserien #viktigasteklimatrösterna där forskare skriver om hur klimatpolitiken skulle se ut om forskningen fick bestämma och partipolitiskt obundna unga skriver om hur de upplever klimatkrisen och klimatpolitiken.
DEBATT. Världen står inför en klimatkris som kommer att förändra vårt klimat till oigenkännlighet ifall vi inte agerar snabbt och resolut. För detta krävs ett elsystem som både är tillförlitligt, kostnadseffektivt och utsläppsfritt.
Tyvärr handlar den politiska energidebatten i dag i alltför hög grad endast om vindkraft mot kärnkraft.
Detta är en förenkling som inte leder till en konstruktiv dialog och i stället riskerar att leda till att politiker i alltför detaljerad grad försöker välja framtidens vinnande teknik.
Debatten behöver vara bredare än enskilda teknikval och borde i stället fokusera på hur vi skapar rätt förutsättningar för att ta hand om den snabba utveckling vi redan har i dag.
Elsystemet består av flera olika delar som måste fungera tillsammans för att effektivt leverera el dit den behövs och när den behövs.
Förutom elproduktionsanläggningar är elledningar och även elanvändarna viktiga komponenter för att hela elsystemet ska fungera.
Traditionellt sett har elsystemet varit uppbyggt så att elproduktion anpassas till den varierande elkonsumtionen, vilket fungerat bra med flexibel vattenkraft i kombination med baskraft som kärnkraft.
I dag genomgår elsystemet stora förändringar där andelen varierande och förnybar el ökar kraftigt samtidigt som kärnkraft fasats ut.
Denna snabba förändring av elsystemet är driven av det faktum att vindkraft är det billigaste och snabbaste fossilfria alternativet nu när vårt gamla elsystem behöver bytas ut.
Kostnadsreduktionen för vind- och solkraft har varit dramatisk de senaste 15 åren.
Vind- och solkraft har dock andra tekniska förutsättningar än planerbar kärnkraft då dess elproduktion varierar med vädret. Detta ställer högre krav på de andra delarna i elsystemet för att skapa ett stabilt elsystem.
Effekten av vindkraftens tillväxt är således att vi i dag producerar mer el än vad vi behöver även då vi lagt ner flera kärnkraftverk.
Men trots detta kan vissa tillväxtregioner i Sverige inte bygga ut elintensiv industri på grund av flaskhalsar i elsystemet.
Samtidigt är det den billiga vindkraften som möjliggjort de stora industrisatsningar vi ser i dag i Norrland med HYBRIT, H2 Green Steel och även det digitala samhällets basindustri – stora datahallar.
Elektrifiering med billig förnybar el är en nyckelteknik för att snabbt minska våra utsläpp.
Klimatomställningen via elektrifiering pekar på ett fördubblat elbehov till 2045. Detta kräver mycket ny elproduktion. Och potentialen att bygga ut ny vindkraft är tillräcklig för att täcka behovet.
Ny kärnkraft kan också bidra men kan tidigast vara i gång 2030 om inte senare och behöver kommer ner rejält i kostnader för att vara rimlig.
Huruvida kärnkraften verkligen behövs eller inte i ett utsläppsfritt elsystem i framtiden råder det delade meningar om. Forskning pekar åt bägge hållen och skillnaderna i slutsatser mellan olika studier baseras på vilken framtidstro studierna antar för teknikutvecklingen för respektive alternativ.
För att ”släppa elen loss” och utnyttja dess fulla potential måste dock resten av hela elsystemet utvecklas i samma takt som det förnybara växer i dag för att undvika fler flaskhalsar.
Det som är uppenbart, oavsett kärnkraftens framtid, är att vi nu behöver utveckla elsystemet mot mer flexibilitet för att integrera den förnybara elen som redan är på väg in i systemet.
Med flexibilitet menar vi att elen antingen kan 1. lagras via till exempel batterier eller vätgas, eller att vi 2. har tillräckligt med elledningar att skicka elen från länder där det blåser till dit den behövs, och slutligen att 3. vi användare kan anpassa vår elförbrukning efter tillgången på el, så kallas användarflexibilitet.
Med hjälp av ny teknik och smarta lösningar behöver inte flexiblare elanvändning vara en uppoffring för slutkonsumenten.
Den stora användarflexibiliteten kommer inte ifrån privatkunder utan från de stora elintensiva industrier där möjligheten finns.
Vätgasen, en viktig del i den tunga industrins klimatomställning, kan lagras kostnadseffektivt men till exempel även stora datahallar har stor potential till att använda sin el flexibelt i tid och rum.
Förutom flexibilitet behövs även mer fossilfri balanskraft som till exempel bio- eller vätgasgasturbiner eller smartare utnyttjande av våra kraftvärmeverk.
Vad som också är tydligt i dag är att elmarknaden behöver vässas för att ge bättre incitament till både planerbarhet och flexibilitet. Det har hittills varit olönsamt, eller i vissa fall inte funnits några incitament alls, till till exempel användarflexibilitet eller för ellagring.
Politiken måste reformera elmarknaden så att den ger tillräcklig ersättning för privata företag att investera i planerbar balanskraft, batterier och ger incitament till användarflexibilitet.
Politiken måste också diskutera vilken roll marknaden ska ha i elsystemet. Bör vi till exempel avveckla den strategiska effektreserven (elproduktion som står redo men som inte används i dag men som kan användas vid kris) eller litar vi inte på att marknaden fixar detta i framtiden?
En annan viktig fråga är om vi bör bygga ut mer ledningar för el till kontinenten. I nuläget leder detta till att vi importerar höga tyska elpriser i södra Sverige men å andra sidan behövs bra ledningar till kontinenten för att säkerställa stabiliteten. Det är också en fråga om nationalism gentemot europeisk solidaritet.
Ett annat problem som uppmärksammats är att sedan avregleringen av elmarknaden 1996 har ingen enskild myndighet rådighet över vart och när det byggs mer elproduktion vilket försvårar långsiktig planering av till exempel elledningar.
De senaste årens snabba utveckling i elsystemet, vilket traditionellt varit mycket trögrörligt, har visat på svårigheten att planera i tid. Politiken borde ge myndigheterna de verktyg och mandat som behövs för att planera bättre och med längre framförhållning.
Den politiska debatten handlar i dag i allt för stor grad om vindkraft eller kärnkraft men borde fokusera mer på hur vi släpper loss potentialen för mer el och flexibilitet i elsystemet, via till exempel reformering av elmarknaderna och bättre planering. Och detta för att skapa ett dubbelt så stort, flexibelt och utsläppsfritt elsystem.
Kärnkraftsfrågan är viktig på längre sikt men är inte det vi primärt behöver fokusera på de närmaste fyra åren – då vi snarare bör fokusera på att till fullo utnyttja potentialen i det förnybara.
Max Åhman, docent vid avdelningen för miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.