Låt inte språkfrågan bli ytlig signalpolitik

Kommunal: Ställ gärna krav på vårdpersonal – men glöm inte att ge förutsättningar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-09-07 | Publicerad 2020-09-03

Grunden för en långsiktig lösning på språkproblemen är att arbetsgivarna tar sitt ansvar för verksamhetens kvalitet och arbetsmiljö. Arbetsgivare får inte låta personer som inte kan språket arbeta självständigt, utan handledning och utbildning i svenska, skriver Tobias Baudin, Kommunal.

DEBATT. En konsekvens av den pågående coronakrisen är att de flesta numera håller med Kommunal om att det inte finns några enkla jobb i äldreomsorgen. Allt fler säger sig ha förståelse för undersköterskors och vårdbiträdens komplexa och breda roll inom vård- och omsorgsverksamheten.

Fler inser att kraven som ställs på personalen har ökat de senaste åren, bland annat med fler multi-sjuka äldre och genom social dokumentation. Att arbetet kretsar kring verbal och icke verbal kommunikation och innebär nära kontakt med människor som ibland har sjukdomar som påverkar deras sätt att kommunicera eller bete sig, som exempelvis demens.

Vilket betyder att kommunikation och språkkunskaper är livsviktiga verktyg för en professionell omsorg och omvårdnad.

Det är bra att kunskapen om, och respekten för, det komplexa omsorgsarbetet har ökat hos allmänheten, hos myndigheter, arbetsgivare och politiker. Därför blir jag rejält orolig när högljudda politiker som inte alls syftar till att lösa själva systemfelet inom exempelvis äldreomsorgen ensidigt fokuserar på de språkproblem som finns.

När politikerna nu behöver prioritera mellan satsningar, skattesänkningar och förbättrade villkor har uppenbarligen det gamla ”blanda bort korten”-spelet börjat. Det är det absolut sista som äldre med hemtjänst eller på äldreboenden behöver. Och det ger inget stöd till personalen. Språkfrågan är alldeles för viktig att bli ytlig signalpolitik.

Låt oss i stället lösa de strukturfel som leder till att till och med utbildade undersköterskor och vårdbiträden med lång yrkeserfarenhet kan ha otillräckliga språkkunskaper för att klara sitt jobb.

I oktober 2019 presenterade Kommunal en rapport om svenska språket och språkbrister i äldreomsorgen. I den konstaterar vi att grunden för en långsiktig lösning på språkproblemen är att arbetsgivarna tar sitt ansvar för verksamhetens kvalitet och arbetsmiljö. Arbetsgivare får inte låta personer som inte kan språket arbeta självständigt, utan handledning och utbildning i svenska.

Kommunals råd till de politiker som på riktigt vill stärka kvaliteten och anta språkutmaningen inom äldreomsorgen:

  • Bygg ut en högkvalitativ vuxenutbildning för att förse framtidens undersköterskor med de kunskaper som krävs. Satsa på språkstöd, där SFI/svenska som andraspråkslärarna jobbar i team med vårdlärarna. (Sluta omedelbart med de besparingar som leder till att kommunen tvingas språkutbilda undersköterskor två gånger: först på vuxenutbildningen och sedan på arbetsplatsen. Det är ett bisarrt slöseri med skattemedel.)
  • Skapa förutsättningar för språkutvecklande arbetsplatser. Det handlar om rätt bemanning, rätt arbetsmiljö och trygga arbetsvillkor – man måste våga be om hjälp och ens kollegor måste ha tid att hjälpa. Ökad bemanning förutsätter ett större budgetutrymme. 
  • Ta ansvar för hela arbetsplatsens språkutveckling och ge stöd till andraspråkstalare. Skapa språkutvecklande arbetsplatser enligt vård- och omsorgscollege-modell och utbilda språkombud. En stor andel av både dagens och framtidens omsorgsanställda är andraspråkstalare, proffs som vår äldreomsorg aldrig klarar sig utan. 

En viktig del av lösningen är en nationellt enhetlig vård- och omsorgsutbildning samt en tydlig modell för yrkesutveckling där de olika nivåerna vårdbiträde, undersköterska och undersköterska med specialistutbildning definieras. Tydliga kompetenskrav kommer att hjälpa lösa utmaningen med bristande språkkunskaper.

Glädjande nog har, sedan vår rapport presenterades, en del också hänt. Kommun efter kommun börjar ställa krav på språkkunskaper i äldreomsorgen. Många tar nu sitt ansvar som arbetsgivare och satsar på språkutbildning och genomför dokumenterat effektiva initiativ som till exempel språkombud på arbetsplatsen. Eller som Botkyrka kommun som erbjuder de anställda med otillräckliga svenskkunskaper en 40 veckors kurs på deltid, som de får gå på arbetstid. Fler borde inspireras av dessa goda exempel.

Jag uppmanar de som nu pratar sig varma för att alla äldre ska ha tillgång till en äldreomsorg av hög kvalitet att satsa på yrkesutbildning, öka bemanningen, förbättra villkoren och höja lönerna. Låt omsorgen om alla äldre vara viktig på riktigt – blanda inte bort korten för billiga politiska poänger.


Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal