Inga pridetåg – stå upp för hbtqi-rättigheterna
Malin Björk (V): Inför möjlighet till fler än två juridiska föräldrar.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2020-05-18 | Publicerad 2020-05-17
DEBATT. På grund av coronakrisen har över hundra prideparader ställts in över hela världen. Utvecklingen i såväl Polen och Ungern som i Sölvesborg visar att det är viktigare än någonsin att stå upp för hbtqi-rättigheter.
På söndag den 17 maj är det inte bara Norges nationaldag utan också internationella dagen mot homo-, trans- och bifobi, IDAHOT. Maj är också månaden då pridesäsongen brukar inledas. Men redan nu har över hundra parader ställts in med hänvisning till smittorisken för coronaviruset.
För oss hbtqi-personer är det förstås ett hårt slag. Prideparader är inte bara ett tillfälle att fira tillsammans, utan också ett viktigt sätt att ta plats i det offentliga rummet och bedriva politisk kamp.
Coronaviruset har inte inneburit att attackerna på hbtqi-personers rättigheter minskat, snarare tvärtom. När den ungerska regeringen i slutet av mars införde undantagstillstånd med hänvisning till corona, handlade ett av de första lagförslagen inte om att begränsa smittspridningen av corona, utan om att begränsa transpersoners rättigheter.
Vilken dag som helst väntas förslaget gå igenom som gör att inga ungrare längre ska få ändra sitt juridiska kön. Kategorin “kön” på alla id-handlingar tas bort. I stället ska kategorin “kön vid födseln” införas. På så sätt tvingas transpersoner komma ut som transpersoner inför främlingar varje gång de gör vardagliga saker som att köpa ett busskort, hyra en cykel eller hämta ett paket på posten.
Även i Polen piskar regeringen upp hat mot hbtqi-personer genom att varna för “genusideologi” och likställa homosexualitet med pedofili. I nästan hundra städer eller regioner har lokala politiker utropat sig till “hbtq-fria zoner” eller antagit liknande hbtqi-fientliga deklarationer.
Det innebär att en tredjedel av hela Polen, eller ett område större än hela Ungern, har tagit ställning mot hbtqi-personers rättigheter. I stället för att främja “hbtq-propaganda” ska den “naturliga familjen” hyllas.
De som tar fajten för hbtqi-personers grundläggande rättigheter gör man allt för att tysta. En av dem är Jakub Gawron som bjöds in till EU-parlamentet av oss i parlamentets hbtqi-grupp när vi i höstas drev igenom en resolution som fördömer förföljelsen av hbtqi-personer. Jakub Gawron och de andra aktivisterna som gjort en karta över den ökande homofobin, “Hatets Atlas”, attackeras nu i domstol.
Från EU:s grannland och samarbetspartner Turkiet kommer också ständiga rapporter om hur hbtqi-personer förtrycks. För bara några veckor sedan skrev jag och mina kollegor i EU-parlamentets hbtqi-grupp ett brev till turkiska myndigheter för att protestera mot att religiösa ledare sprider hatpropaganda mot homosexuella män och utmålar dem till hiv-spridare.
Också i Sverige väcker kampen för hbtq-rättigheter motstånd. Det tydligaste exemplet är förstås i Sölvesborg, där den sverigedemokratiska kommunledningen tvingat bort regnbågsflaggan från kommunens byggnader. Men också på det nationella planet har viktiga reformer bromsats.
Att hbtqi-rättigheter fortfarande attackeras handlar förstås om att dessa rättigheter ruckar på gamla maktstrukturer. Det bästa sättet att slå tillbaka mot de som vill inskränka våra rättigheter är att driva på för alltmer progressiv politik och flytta fram positionerna. Det är precis vad vi i Vänsterpartiet gör – både här hemma och i EU-parlamentet.
Vi vill särskilt se följande åtgärder:
- Gör det möjligt att byta juridiskt kön utan att tvingas genomgå någon form av medicinsk eller psykologisk behandling, process eller prövning. Principen om självbestämmande ska vara styrande.
- Inför ett tredje juridiskt kön. Många personer känner inte att de passar in i någon av de två kategorierna “man” eller “kvinna”.
- Stärk hbtqi-flyktingars rättigheter. Hbtqi-flyktingar är en utsatt grupp som har drabbats extra hårt av den alltmer repressiva politiken och undermåliga trovärdighetsbedömningar.
- Stärk det offentliga stödet till unga hbtqi-personer. I dag är den psykiska hälsan bland hbtqi-ungdomar fortfarande oroväckande hög jämfört med hela den unga befolkningen.
- Stärk skyddet för regnbågsfamiljer. Inför möjlighet till fler än två juridiska föräldrar.
På EU-nivå driver jag och EU-parlamentets hbtqi-grupp, bland annat kravet på en ny strategi för hbtqi-rättigheter i Europa, och att inte bara heterofamiljer, utan även regnbågsfamiljer, ska omfattas av EU:s fria rörlighet.
I dag erkänner inte alla EU-länder partnerskap mellan samkönade personer. Det innebär att ett samkönat pars juridiska status kan upplösas om de flyttar till ett annat land och att inte heller deras föräldraskap erkänns över nationsgränserna. Det är naturligtvis en oacceptabel diskriminering av hbtqi-personer i dagens Europa.
Slutligen vill jag bara påminna om alla landvinningar hbtqi-rörelsen gjort under årens lopp. Det visar att vår kamp fungerar. I år måste vi kanske hålla våra pridefiranden i digitala forum, men vår kamp avtar inte för det. Tvärtom. Nästa år hoppas jag vi kan ta dubbelt så mycket plats över hela världen. Vi är här för att stanna och vi kommer trycka tillbaks de krafter som nu, både hemma och globalt, försöker förminska våra liv.
Malin Björk, EU-parlamentariker, Hbtqi-politisk talesperson (V)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.