Ni saknar väldigt viktig kunskap om miljögifter

Slutreplik om slamhantering

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-03-11

Artikelförfattarna visar prov på ytterligare kunskapsbrister av allvarligt slag. Man förstår inte att skilja på akut toxicitet å ena sidan, och skador som följer av lågdosexponering under lång tid, skriver debattörerna i en slutreplik.

Repliken från Viveke Ihd och Pär Dalhielm på vår debattartikel om det olämpliga i att lägga ut slam på åkerjord redovisar deras kluvenhet när ekonomiska intressen ställs mot värderingar och vetenskapliga fakta.

Det viktigaste budskapet i vår förra artikel var att tillförsel av slam till åkermark ska förbjudas för att undvika att miljögifter adderas till vad som redan finns där på grund av tidigare slamspridning och luftdeposition. Detta svarar inte Ihd och Dalheim på, utan tycks utgå ifrån att det räcker med att det slam som ska spridas är mindre förorenat än tidigare.

Dessvärre visar artikelförfattarna prov på ytterligare kunskapsbrister av allvarligt slag. Man förstår inte att skilja på akut toxicitet å ena sidan, och skador som följer av lågdosexponering under lång tid.

Den kritiska frågan är hur människor påverkas av att exponeras för gifter i maten, dag ut och dag in i åratal. Här duger inte traditionella tester som Ihd och Dalheim tycks luta sig mot.

Lågdosexponering under lång tid av många kemikalier, till exempel PFAS och hormonstörande ftalater (som finns i slam) har i epidemiologiska studier kopplats till allvarliga skador både under fosterutvecklingen och senare i livet. Fynden har sedan bekräftats i experimentella studier i cell- och djurmodeller.

Vi rekommenderar Ihd och Dalhielm, liksom andra beslutsfattare, att till exempel ta del av sammanfattningen för beslutsfattare av ett större dokument om kunskapsstatus vad gäller hormonstörande ämnen från UNEP/WHO (2013) för att förstå de utmaningar spridningen av till exempel hormonstörande kemikalier utgör.

Att Ihd’s och Dalheims kunskapsläge behöver uppdateras i detta sammanhang, framstår tydligt av deras argument:
● ”Vissa kemikalier i slammet kan analyseras och kvantifieras”.

Men vi talar nu om en gigantisk blandning av kemikalier som kommer att bidra till att förorena marken. Över 350.000 ämnen som finns registrerade för produktion i världen, där de allra flesta av dessa ämnen över huvud taget inte kunnat kontrolleras vad gäller deras eventuella förekomst i slam. Vi vet inte ens var de förekommer eftersom det saknas lagstadgade deklarationskrav på vilka kemikalier som ingår i varor och material.
● ”Kunskapen om vad som händer med läkemedel som tillförs åkermark är bristfällig. Simuleringar tyder dock på att enormt stora mängder av grödor odlade på mark gödslad med klosettvatten behöver intas för att uppnå terapeutisk dos”.

På fullt allvar tror författarna alltså att terapeutiska doser vid läkemedelsförskrivning skulle vara adekvata tak för farliga långtidseffekter av lågdosexponering på människa.

Men det är tyvärr en lång väg att gå innan adekvat återvinning av material och produkter kan ske och möjliggöra cirkularitet och slam utan miljögifter. Därför ska slam i dag inte spridas på åkermark.

Anders Wijkman, Hedersordförande Club of Rome och Ordförande Climate-KIC
Karl-Henrik Robert, professor i strategisk hållbar utveckling och grundare av Det Naturliga Steget
C-G Bornehag, professor i folkhälsovetenskap.
Åke Bergman, professor emeritus, miljökemi
Gunnar Rundgren, lantbrukare, konsult och författare
Per-Åke Sahlberg, Lantmästare, fd ordf LRF Skaraborg. Ledamot av KSLA
Bertil Hagström, Med.dr. Läkare för Miljön
Ewa Björnberg , lantmästare och miljöinspektör
Bengt Bodin, författare och agronomie doktor.
Hans Sternlycke, författare och miljöjournalist
Magnus Hedenmark, ekotoxikolog, konsult och författare
Charlie Wijnbladh, Civilingenjör


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en slutreplik. Läs hela debatten här

Följ ämnen i artikeln