Klimatkrisen kräver samling, inte splittring
Slutreplik från tidigare MP-språkrör om Klimatalliansens satsning på valet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-01-31
SLUTREPLIK. Vi har den största respekt och förståelse för Klimatalliansens gröna engagemang och djupa klimatoro. Den delas i dag av allt fler och däri ligger ett stort hopp.
Men det är fortsatt svårt att förstå hur kanaliseringen av Klimatalliansens långtgående ansats just som ett blivande parti skulle leda till ökad grön förändringskraft eller ge den blåslampe-effekt på andra partier de önskar se.
Varken Miljöpartiet, som haft klimatfrågan som högsta prio alltsedan millennieskiftet, eller Vänsterpartiet som också har ett mycket starkt klimatprogram, kommer ju att upphöra som partier eller devalvera sin genuina politik på dessa punkter.
Schyman redovisar siffror som visar att MP-väljarna är missnöjda med klimatpolitiken.
Javisst, det är även MP – men inser samtidigt att utan MP hade ingenting skett och att det som ändå åstadkommits är ett resultat av en delad regeringspolitik.
De flesta förstår att MP:s eget program skulle leda till en långt mer omfattande grön energi- och samhällsomställning, med i stort samma inriktning som Klimatalliansen.
Men ständiga kompromisser sätter ibland plågsamma gränser för hur långt det går att nå, ett problem som uppstår i en demokrati när man inte når egen majoritet och i alla fall vill få ut något.
Så om Klimatalliansen ändå skulle lyckas och kanske ta upp till 4–5 procent om ett halvår, så ställs de ändå raskt inför att också deras krav och åtgärder skulle urvattnas eller nullifieras.
Både som litet riksdagsparti och som eventuell koalitionspartner i en regering.
Nej, klimatutmaningens problem är inte att den saknar genuint radikala företrädare i riksdagen, utan att de är för få.
I Tyskland är de gröna cirka fem gånger så starka som i Sverige, vilket gör att Die Grünes minister för omställning, Robert Habeck, nu tryggt kan utlova en radikal klimatpolitik som ligger närmare Klimatalliansen och MP än vad den rödgröna svenska regeringens med sin alla kompromisser klarade att leverera.
Just därför måste ökat grönt tvärpolitiskt samarbete i olika tänkbara former ske, så att den gröna riksdagsrepresentationen totalt sett förstärks och så en framtida regeringspolitik kan bli grönare och betydligt klimat-vassare.
Tyvärr ger Gudrun Schyman i vår hittillsvarande polemik inga inviter, utan redovisar i stället en skev bild av tidigare nya partibildarförsök. Sanningen är att de flesta tyvärr har misslyckats.
För att lyckas måste ett nytt parti både komma med ett helt nytt perspektiv och även dra tillräckligt många väljare som upplever det som genuint behövligt. Som det var för MP på 1980-talet.
Vi föreslår inte att Klimatalliansen ska lämna walk over till MP, långt ifrån.
Men vi menar att deras viktiga ambition som pådrivare för hela fältet skulle lyckas bäst om de bums inleder seriösa samtal med alla seriösa klimatintressenter: partier och rörelser om hur man kan samarbeta och samverka brett för en samlad och maxad klimatoffensiv.
Inte egoistiskt och kontraproduktivt konkurrera. Då lämnas det gröna perspektivet helt utanför riksdagen.
Per Gahrton och Lotta Hedström, fd språkrör i Miljöpartiet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.