Låt dig inte luras av barnmorskan
Debattören: Hänvisar till samvetsfrihet – men det är samma gamla abortsmotstånd som förr
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-11-05 | Publicerad 2016-11-04
DEBATT. I dag väntas en dom i Nyköpings tingsrätt, där en barnmorska stämt Sörmlands landsting för att hon inte får en anställning utifrån kravet att hon själv ska definiera vilka arbetsuppgifter hon vill utföra.
Barnmorskan i Sörmland hänvisar till sitt samvete, som av religiösa skäl inte tillåter henne att medverka till abortvård.
Det kan vid en första anblick framstå som oskyldigt för vem vill se ett samhälle med samvetslösa personer. Men syftet i det här fallet är inte att värna enskild person, utan att inskränka aborträtten genom att paketera frågan i ett mer sofistikerat omslag.
Det är abortmotstånd i nygammal tappning. Demonstrationer med plakat på blodiga foster och att kräva totalförbud mot abort har visat sig inte vara en framkomlig väg för att inskränka aborträtten i Sverige så istället väljs denna, mer försåtliga metod.
Tidigare har samma grupp stämt Jönköpings läns landsting och snart ska frågan avgöras i Arbetsdomstolen.
Hur många personalärenden tänker svenska abortmotståndare driva i domstolar för att försöka tvinga Sverige att införa lagstadgad rätt att få vägra ge viss vård?
I början av oktober avled en 32-årig kvinna på Sicilien av blodförgiftning, på grund av att läkare vägrade ta bort det döende fostret. Italien har laglig rätt till abort sedan 40 år tillbaka, men tillåter samvetsfrihet för vårdpersonalen vilket går ut över den abortsökande kvinnans vårdbehov.
Läkaren har alltså rätt att låta sitt samvete gå före kvinnans överlevnad. Nästan 90 procent av gynekologer på Sicilien och 70-80 procent i andra delar av Italien vägrar att utföra vård som kvinnan har rätt till. Ett sådant brutalt system kan inte RFSU ställa sig bakom.
Så kallade samvetsklausuler, eller det vi väljer att kalla vårdvägran, finns i många europeiska länder där abort är tillåtet. Därför vet vi vad det innebär i praktiken.
Det försvårar, förvägrar och fördröjer för den som söker abortvård och resultatet för den som vill avbryta en oönskad graviditet blir det samma som vid ett förbud, en osäker och eller dyr abortvård i landet eller en kostsam resa till annat land.
Kravet att införa vårdvägran kommer inte från vårdens professioner eller dess organisationer utan frågan drivs av en liten, men högljudd grupp som sätter personalens behov före patientens.
Såväl Hälso- och sjukvårdslagen, Patientlagen och Abortlagen utgår från patientens vårdbehov. Alla ska ges samma rätt till den vård som samhället erbjuder. En patient ska inte behandlas annorlunda för en vårdpersonals personliga åsikter om vilken vård som samhället ska erbjuda.
Och var går gränserna för vårdvägran? Ska en sjuksköterska kunna neka till att utföra blodtransfusion och farmaceuten att expediera p-piller? Eller ska en lärare kunna neka undervisning av det som ingår i läroplanen?
Vi har nu haft 40 år av dagens abortlag och därmed 40 år utan dåligt samvete för att kvinnor själva får fatta beslut om sina egna kroppar.
Ingen tvingas att utbilda sig till barnmorska, sjuksköterska eller läkare och utföra aborter, det är högst frivilligt.
Men då ingår det också att utföra det som ingår i yrket.
Kristina Ljungros, förbundsordförande, RFSU
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.