Klimatkrisen eldas på av vår klädshopping

Debattören: Regeringen, ta ansvar över klädindustrins klimat- och miljöskada

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-13

Att tillverkningen sker av en underleverantör i ett utomeuropeiskt land ska inte vara en ursäkt för fortsatt klimat- och miljöskada. Principen borde vara att man fullt ut ska stå bakom tillverkningen av de varor man säljer, annars ska man inte sälja dem, skriver debattören.

DEBATT. Medelsvensken konsumerar 13 kilo kläder och textilier per år. Samtidigt är klädindustrins koldioxidutsläpp större än flygets och sjöfartens sammanlagda koldioxidutsläpp. Enligt FN:s handelsorgan United Nations Conference on Trade and Development (UNCTAD) anses klädindustrin vara världens andra mest förorenande industri efter oljeindustrin. Dagligen möts vi av nyheter kring klimathotet och uppmaningar till att agera innan det är för sent. Parallellt lockas vi till ökad konsumtion som om det vore livets elixir.

Regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyfter ofta klimat och miljö som frågor den vill prioritera. I vårändringsbudgeten var klimat och miljö de områden som det satsades mest på. Klimatboven flyget har fått en efterlängtad skatt och svenska processindustrier som stål och massa får stöd att minska sina utsläpp. Trots det verkar just klädindustrin med sin enorma klimat- och miljöpåverkan gå i stort sett obemärkt förbi.

Kapitalismen är smart. Den tar över allt som vi människor håller kärt. Företag säljer sina produkter med hjälp av kärlek, “I dress for love. Love for life and love for today. Love that grows and love that fades.” lyder H&M:s vårkampanj 2019. När den feministiska rörelsen växte för några år sedan var företag snabba med att kapitalisera på den. När unga kvinnor blev influencers och förebilder genom sociala medier, blev det en ny marknad att utnyttja. När allt fler började bry sig om klimatfrågan blev det en självklarhet att sälja med ord som “hållbar”, “conscious”, “life” och “naturlig”. Till slut går knappt någon politisk eller konstnärlig rörelse, aktivist eller artist fri från kapitalismens klor.

Det krävs enorma resurser för att tillverka textilier. För ett kilo bomull går det åt 10 000 liter vatten. I jämförelse är det ungefär samma mängd vatten som du dricker under 14 års tid. Vattnet behövs både till bomullsodlingen och till textiltillverkningen. Bomullsodling är dessutom ett av världens mest kemikalieintensiva jordbruk. Det används därefter även kemikalier för att göra garn till väv, för att bleka, färga och behandla tyg och för att förhindra mögel vid transport. Koldioxidutsläppen kommer framförallt från tillverkningen, men ökar sedan av alla transporter som det tar för att få ett färdigt plagg ända hem till konsumenten i Sverige. Andra material som polyester, polyamid och akryl framställs av olja och har på så sätt också en stor negativ påverkan.

Kritik mot klädindustrin är inget nytt. Ofta lämnas dock ansvaret för förändring på den enskilda konsumenten. När det kommer till klimatet kan inte ansvaret lämnas på individnivå. Vi ska inom 30 år ha blivit klimatneutrala, det ska vara noll nettoutsläpp. Konsekvenserna av klimatförändringarna syns här och nu med höjda havsnivåer, smältande havsis i Arktis och extremväder. Nyligen miste hundratals människor livet i Moçambique efter cyklonen Idais ödeläggelse. Klimatet är vår viktigaste fråga och kräver djupgående systemförändringar.

Det är dags att ta ansvar över klädindustrin. I januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna finns det med en punkt om en särskild skatt på skadliga kemikalier i kläder och skor. Det är en bra start men det räcker inte.

Problemet är att de flesta klädföretag köper in från textiltillverkare utanför Europa där våra politiska verktyg inte når, på så sätt skjuts uppgiften över på länder som Bangladesh och Thailand. En lämplig lösning skulle kunna vara att reglera importen av textilier och höja kraven på klädföretagen. De utsläpp som en vara står för bör följa med importen, så inköparen blir ansvarig. Klädföretagen behöver knytas tätare ihop med tillverkningen av deras kläder. Det faktum att tillverkningen sker av en underleverantör i ett utomeuropeiskt land ska inte vara en ursäkt för fortsatt klimat- och miljöskada. Principen borde vara att man fullt ut ska kunna stå bakom tillverkningen av de varor man säljer, annars ska man inte sälja dem.

Regeringen måste ta ansvar över världens andra mest förorenande industri, klädindustrin. Det är dags nu.


Agnes Johanson, grön debattör