Hbtqi-personer utvisas i strid mot svensk lag
Debattörerna: Ett svek mot några av de mest utsatta på flykt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2021-03-24 | Publicerad 2020-11-27
DEBATT. Har du ”rätt” känslor kring din identitet? Kan du reflektera kring olikhet, stigma och skam över din sexuella läggning eller könsidentitet? RFSL:s rättsutredning visar att hbtqi-asylärenden avslås med otillåtna motiveringar.
Migrationsmyndigheterna har i hbtqi-asylärenden frångått kärnan i asylrätten. De viktigaste frågorna borde vara ”Varför flydde du? Vad riskerar du vid en utvisning?”. I stället utreds om sökande har ”rätt” erfarenheter och kan beskriva dem på rätt sätt.
Det visar RFSL:s rättsutredning där över 2 000 enskilda beslut och domar i hbtqi-ärenden har granskats.
RFSL identifierar ett antal otillåtna krav som ställs i asylärenden för att en sökande ska anses trovärdig som hbtqi-person. Det krävs att hen har genomgått en inre process fram till insikt om sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck. Det krävs att hen har känt eller åtminstone kan reflektera kring känslor av olikhet, stigma och skam.
Ju mer tabu hbtqi är i hemlandet, desto mer förväntas sökanden kunna prata om sin egen hbtqi-identitet.
Kravet är inte bara ologiskt, det strider mot utlänningslagen.
Migrationsmyndigheternas krav utgår från den felaktiga föreställningen att alla hbtqi-personer har universellt gemensamma erfarenheter och egenskaper som går att utreda och bedöma.
Detta strider mot UNHCR:s riktlinjer, EU-rätten, EU-domstolens praxis, utlänningslagens förarbeten och Migrationsverkets rättschefs eget rättsliga ställningstagande. Ändå leder föreställningen till systematiska avslag i hbtqi-asylärenden.
Diskretionskrav, som förutsätter att en person ska dölja sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck för att undvika förföljelse, har varit otillåtna i 15 år. Ändå förekommer de i upp till 53 procent av ärendena. I Irak, Kenya, Etiopien, Jordanien, Libanon och Ryssland straffas hbtqi-personer med böter upp till dödsstraff.
Trots det utvisas hbtqi-personer dit och tvingas dölja sin identitet för att inte riskera förföljelse.
Utredningen visar att rättsosäkerheten är utbredd i hbtqi-ärenden. Grundläggande förvaltningsrättsliga principer om enhetlighet och förutsebarhet uppfylls inte.
Olika handläggare och domstolar gör olika bedömningar av identiska fall. I ett fall kan en sökandes trovärdighet minska för att hen saknar kunskap om hbtqi-organisationer. Samtidigt kan en annan persons engagemang i hbtqi-organisationer anses minska trovärdigheten. Det innebär en dubbelbestraffning, där allt du säger kan användas emot dig.
Transpersoners asylskäl prövas inte korrekt. Svensk och internationell rätt slår fast att könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning är olika asylskäl som inte ska sammanblandas. Trots det råder stor okunskap hos migrationsmyndigheterna om skillnaden mellan sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Okunskapen läggs felaktigt den sökande till last när hen bedöms som icke trovärdig.
Transpersoner får avslag och utvisas till länder där hbtqi-personer straffas med döden.
Migrationsverket och domstolarna måste följa svensk och internationell rätt. Utredningsmetoden och bedömningarna av hbtqi-asylärenden måste förändras. Ansvariga politiker bör ge tydligare direktiv till migrationsmyndigheterna att åtgärda de många problem som rättsutredningen belyser.
Bedömningarna i hbtqi-asylärenden i dag är ett svek mot några av de mest utsatta människorna på flykt. Människor som har rätt till skydd från förföljelse, tortyr och död.
Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL
Aino Gröndahl, asylrättsjurist RFSL
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.