Små på jorden - stora i orden

Småbilarna har blivit stora - och roliga

Småbilarna har blivit stora. Och roliga.

Vi har testat den nya tidens småttingar – Renault Modus, Peugeot 1007, Suzuki Swift och VW Polo.

Biltillverkarnas experimentlusta verkar outsinlig. Är det inte olika former av högbyggen är det skjutdörrar. Så låt oss kika på de senaste fyra nykomlingarna. Småbilsklassen förnyas ständigt.

Peugeot 1007 är med sina geniala skjutdörrar ett lysande exempel på detta. Även Renaults nya Modus är ett högbygge med snudd på lika flexibel interiör som en traditionell familjebuss.

Helt nya Suzuki Swift är mer konventionell och nyss faceliftad Volkswagen Polo är snarast konservativ.

Uppfriskande kvartett

Därmed har vi en härligt uppfriskande kvartett att testa.

Och direkt vid det första rödljuset tar Suzuki Swift täten – 1,5-litersmotorns 101 rappa hästar ger bilen snudd på GTI-prestanda.

Tvåa i effektligan är Renault Modus med 98 hästar ur 1,4-litersmotorn.

Men dessvärre är motorn inte så förfinad i karaktären. Gången är hård, och tonen rå och ansträngd under press.

Varken VW Polo eller Peugeot har en chans att hänga med i acceleration – med 75 respektive 73 hästar fattas effekt, 1007 är direkt slö och trivs bättre med den större motorn på 1,6 liter. Men båda bjuder i gengäld på körglädje och när vägen börjar bli krokig tar främst VW Polo igen tappad mark, tack vare ypperlig chassibalans.

Antisladd standard i Peugeot

Peugeot 1007 har antisladd (ESP) som standard.

VW Polo och Renault Modus har det som tillval för 4 900 respektive 4 000 kronor medan Swift får anti­sladd först i höst/vinter. Antisladdsystem borde vara standard på alla bilar, och Modus är ett exempel på när det verkligen behövs.

På halt underlag under- och överstyr bilen om vartannat och uppträder allmänt nervöst på vägen.

Nej, mycket kan man säga om Renault Modus, men kul att köra är den inte.

Peugeot 1007 hanterar halt underlag på ett helt annat sätt.

Karossrörelserna är mindre och balansen neutral med en lätt dragning åt det överstyrda hållet.

Styrningen är i lättaste laget och förmedlar inga oceaner av känsla.

Suzuki Swift har en styrning som är tung i känslan, direkt i reaktionerna och som förmedlar mycket av underlagets beskaffenhet till förarens händer.

VW Polo är dock överlägsen. Chassit klarar ojämnheter med glans, styrningen ger en utmärkt känsla och uttrycket ”gå som på räls” har sällan känts mer korrekt.

Reaktionssnabbhet och frånvaro av allt vad kraftreaktioner heter gör Polo till en dröm att ratta på kurviga vägar. Lägg till det en på Volkswagenvis oerhört distinkt men samtidigt lättjobbad växellåda.

Växellådan i Suzuki Swift är lika exakt men känns kärvare.

De franska växellådorna saknar kanske den yttersta perfektionen, men fungerar utan några som helst problem.

Polo vinner körglädjeronden – samt komfortronden. Sittkomforten fram och bak är bäst i gänget. Körställningen är perfekt med stor justermån på både stol och ratt, något man inte kan säga om de två franska bilarna.

Ratten går inte att ställa in

I högbyggda Modus och 1007 sitter man upprätt med bra koll på trafiken men en del har problem med perfekt körställning eftersom ratten inte är justerbar i längsled.

Fjädringsmässigt är Suzuki Swift hårdast, därefter Polo och de två franska bilarna rullar aningen mjukare på vägen. Peugeot 1007 är till och med hyggligt bekväm på långfärd.

Sett till kupéutrymmena är de här fyra bilarna ganska jämspelta.

Renault Modus är störst men i vår testbil begränsas takhöjden av det läckra öppningsbara panoramaglas­taket (+7 500 kr).

Gott om plats för fossingarna

Modus verkliga ”storhet” är utrymmet bak.

Baksätet kan skjutas långt fram, då ryms tre ungar i baksätet och en hel del bagage. Sätet kan också göras smalare, för två personer, och då kan det skjutas långt bak mellan hjulhusen vilket ger limousinutrymme, men knappt plats för något bagage alls. Riktigt smart och nytänkande.

Peugeot som också har ett flexibelt baksäte har aldrig plats för fler än två där bak. Dessutom har dessa två problem när de ska i och ur genom framdörrarna.

Swift och Polo är utrymmesmässigt ganska jämbördiga i baksätet, men Polo vinner på bättre knäutrymme.

Detaljstuderar vi bilarnas förarplatser så åker mungiporna upp, speciellt när vi sitter i VW Polo.

Så här ska en förarplats fungera. Stora, tydliga instrument som är enkla att använda och reglage som sitter där man förväntar sig att de ska göra. Perfekt.

Även Swift har en bra förarmiljö med god läsbarhet och användarvänlighet. Den enda plumpen i protokollet är att reglagen är lite mer utspridda än i Polo. Samma sak gäller i 1007, samt att instrumenteringen inte är lika kristallklar som Polo.

Enkla reglage

Renault Modus har bra förar­ergonomi och alla reglage är enkla att använda, men läsbarheten är dålig på den digitala instrumentgruppen som sitter centralt placerad på instrumentpanelen. Tur att det viktigaste, hastigheten, är lättläst, nästan övertydlig.

För klassen är tekniknivån mycket hög i Modus, 1007 och Polo.

Mycket utrustning är standard eller går att välja till. Suzuki har hygglig standardutrustning, men inte så mycket går att få som tillval.

En sak är den dock ensam om i gänget: Fjärrstyrt centrallås med nyckelfritt startsystem så ”nyckeln” kan ligga kvar i fickan hela tiden. Flott på en småbil!

Säkerhetsmässigt är två krockkuddar samt sidokrockkuddar fram standard överlag, liksom krockgardin för fram- och baksäte – utom i VW Polo, där krockgardin kostar 4 400 kronor extra.

Peugeot 1007 har dessutom knäkudde för föraren och är ensam om att ha bältespåminnare på alla sittplatser. Men Suzuki Swift är enda bil med aktiva pisksnärtskydd i framstolarna.

EuroNcap har krockat samtliga fyra och betyget för de två franska bilarna blev fem stjärnor, VW Polo och Suzuki Swift fick fyra stjärnor.

Dåliga strålkastare över lag

Tyvärr har ingen av bilarna strålkastare värda namnet.

Längst bak skiljer det en hel del mellan bilarna. Polo har överlägset störst lastvolym i klassen, 270 liter. Swift har 213, Modus 198 och 1007 rymmer endast 178 liter.

Fällningen av baksätet för ökad volym är dålig i Polo. Ryggstödet fälls framåt men lastgolvet får en ordentlig tröskel och är dessutom allt annat än plant.

De andra tre har fördelen att baksätets sittdyna viks framåt efter det att ryggtödet fällts vilket förkortar maxlängden, men å andra sidan blir lastgolvet helt plant. I de båda franska bilarna kan ju dessutom lastvolymen ändras genom att baksätet är skjutbart.

Grundpriset skiljer inte många tusenlappar mellan de fyra men 1007 är välutrustad och har billiga paket, Swift är fullutrustad från start, Modus utrustningspriser chockar ingen men Polo är nästan naken och VW tar bra betalt för utrustningen.

John Argelander (bil@aftonbladet.se)