Uppdrag: Norråker 3

Det är dags att skilja agnarna från vetet. Det är dags för värsta möjliga väglag, i kyla, på is och genom snö.Det är dags för vintertest.

enjamin, senaste tillskottet till Bilredaktionen, har just kört fast med BMW:n intill testbanan på Gåraträsksjön när han får ett udda erbjudande. En tysk som dyker upp från ingenstans

med sina draghundar undrar om han ska låta jyckarna dra loss bilen.

Nästa dag är det Martin som kör fast. Ett tjog renar intill vägen tittar förvånat upp och forsätter sen att beta på sina lavar, där nere djupt under snön. Och en dag när vi är ute och kör passar elva(!) älgar på att ta en paus vid Base Camp Tjädernäset. Just där vi plogat upp för att parkera våra testbilar.

”En vanlig dag på jobbet?”, undrar

Benjamin och gnuggar sig i ögonen.

Jo.

En vanlig dag på jobbet.

Norråker har blivit vårt favoritköldhål för att vintertesta bilar. När resten av norra Sverige är grönt med sjöisar som knappt bär är Norråker kallt, Gåraträsksjön ett par kilometer utanför byn har halvmetertjock is och det är gott om snö längs de fina testvägarna.

Det var här vi brände kopplingen på en Hyundai Santa Fe för tre år sedan. Med resultat att Hyundai tvingades lägga om produktionen och montera in en kraftigare koppling i alla Santor.

B

Det var här vi körde fast en VW Touareg i en brant uppförsbacke så att Volkswagen tvingades skaffa bättre mjukvara till antispinnfunktionen.

Och det var här som nya Volvo C30 fick sina farliga köregenskaper på vinterhala vägar avslöjade.

Nu är vi här igen. Med Volvon för att se vad chassiteknikerna gjort sen förra resan.

Med två konkurrenter till C30 för att se vilken som är den bästa vinterbilen. Och med tre stadsjeepar i mellanprisklassen.

Resan norr ut från Stockholm är inte bara en transportsträcka. De 70 milen påminner oss om hur bilarna fungerar på bar asfalt och på stora fina vägar.

Det är onaturligt gröna fält och åkrar på Uppsalaslätten. Men nya motorvägen är en välsignelse. Lite senare funderar vi på när E4 ska byggas ut till motorväg förbi Iggesund och Sundsvall.

Hamburgare på Big Boy i Sundsvall som vanligt och norr om Timrå viker

vi av inåt landet. Då ser bilarna ut som de gör när halkbekämpningen heter salt. Och vi slås av hur väl Volvo jobbat i vindtunneln. Sidorutorna är helt rena, som nya, medan BMW-rutorna knappt går att se genom, och Audin är knappast bättre. Sånt är också säkerhet även om Euro Ncap inte premierar arbetet.

Så fort vi lämnar kusten är det is och packad snö på vägbanan men fortfarande tunt med snö runt omkring och inga skyddande snövallar än.

Audin träffas av ett par sandkorn från sandbilen före Viksjö. Trist på huven och rutan.

Men det är i varje fall torrt och väglaget går att förutsäga. Det är ett ärligt vinterföre och alla testbilarna har bra dubbdäck.

Bakhjulsdrivna BMW 1-serie är minst harmonisk när baken vill köra fortare än bilens framända och antisladdsystemet måste bromsa upp färden.

C30 har de gamla svansviftartakterna kvar, men mindre, mycket mindre än i höstas. Bland småbilarna går bara Audi A3 tryggt som tåget, helt utan dramatik.

Jag tänker att: Det är ju så här Volvo brukade bygga chassin, lugna, lite sävliga, inte så lustfyllda och med aningen diffus känsla i styrningen. Det är ju så här man vill ha det! Och nu är det Audi som gör det, medan Volvo sneglar åt en annan målgrupp. Oroväckande.

Tur för Hisingen att C30 fortfarande är bäst i klassen på ett par Volvo-typiska områden. Lyset och värme och ventilation är fortfarande i en klass för sig.

Just när det gäller strålkastare och värme märks en avgörande skillnad mellan de europeiska småbilarna och de asiatiska jeeparna. Jeeparnas lyk

tor är klart sämre med smal klen ljusbild både på halv- och helljus och värmen kan bli ett problem om det blir ännu kallare.

Och i jeepgruppen märks skillnaden i långfärdskomfort mellan nya Honda CR-V och Hyundai Santa Fe å ena sidan och Toyota Rav-4 å andra. Rav-4 är lite struttig på vägen, nickig, och knappast komfortabel medan de andra, framförallt Santan är rena komfortmaskinerna.

Preem-macken i Hoting, där vi korsar väg 45, har en tvätthall med handjagad högtryckstvätt och de sex testbilarna befrias från salt och snögegg. Även i hjulhus, trösklar och undertill. Nu kan man ta i bilarna igen.

Base Camp Tjädernäset liknar snart ett mansläger för mjukispappor, om det inte vore för all kamera- och testutrustning som nu ska laddas i vart enda tillgängligt eluttag.

Middag från Café Utposten, några mellanöl, och så i säng en bit efter midnatt.

Och upp i ottan för att köra värmetester med de första tre bilarna. Jonas kör efter ett visst körschema, jag sitter bak och mäter.

Det är stora skillnader. Värmen i Toyota kommer riktigt långsamt, medan Santan är blixtsnabb inom ett rätt koncentrerat område fram (där vi mäter, i brösthöjd) medan värmen i de bakre sätena dröjer i evigheter. Rena barnplågeriet, bilen hinner inte bli varm mellan hemmet och dagis/skolan.

Småbilarna dagen efter är både snabbare och jämnare, i Volvo är det till och med varmare bak än fram, unikt!

Annars ägnas den första dagen runt Norråker mest åt att skotta fram bilar ur snövallen. Mest på isbanan på Gåraträsksjön. Varför har inte alla bilar

fasta bogseröglor? Det är INTE roligt att leta fram en lös ögla nere i reservhjulsbaljan, pillra bort täckbrickan i kofångaren och sen försöka skruva fast öglan där i djupsnön. Det är tillräckligt trist att sitta fast i drivan.

Dag två är det mer köra och mindre skotta. Men kanske är det typiskt att det är BMW:n och Santan som kör av. Vad förespråkarna för bakhjulsdrift än säger, det funkar inte i halka. Och när det gäller Santa Fe har den det sämsta antisladdsystemet bland de sex testbilarna. Ett aningen för överstyrt (sladdgirigt) chassi och dålig esp, nej det är ingen bra kombination.

På fjärde dagen börjar vi känna oss nöjda. Vi har en vinnare och en förlorare i båda klasserna.

Vi har åsikter som tillverkarna kommer att ta till sig för att skruva lite, fixa lite, och ändra lite så att bilarna blir i alla fall lite bättre och lite säkrare till nästa år.

Och som kommer att hjälpa några läsare att välja rätt bil.

Läs också:

Robert Collin