Damallsvenskan är viktig – det är därför den provocerar

Kristoffer Bergström

Reporter

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2021-04-17

Vårsolen går upp över Hisingen och Vittsjö, över poplag på Söder och revanschjägare i söder, över Gnällbältet och Piteåtältet, över Åslands skott och Islands stjärnskott, över Seger och Jeglertz, över Junes hörnor och Nillas hönor.

Vakna, det är dags att röra på sig.

Det är dags att uppröra.

Jag antar att jag är rädd.

Det påstås att vår damallsvenska har blysänken om fötterna. Lagen faller på Europarankningen och talanger väljer bort Sverige som mellanstopp på väg ut i världen. De regerande mästarna tappar sju landslagsspelare och fyller på med halvchansningar medan succégänget Kristianstad ett tag i vintras stod med fem kontrakterade spelare.

Ett tält har ramlat i Piteå, ett knä har smällt i Kif Örebro. Pandemin har grävt hål i kassakistor och växelvädret har luckrat upp naturgräset i Stockholm så att det knappt är värdigt att köra monstertruckar på.

Så: rädsla.

Orolig är jag över vår högstaserie, eftersom det tydligen är vad man förväntas vara.

Se OBOS damallsvenskan – starta ditt abonnemang här!

Bedrivs i lä från det groteska

Men fäst ingen polygraf på mig, är du snäll. Stirra inte i ögonen och be mig utveckla. För någonstans bortom CL-uttåg och Tysklandsflyttar känner jag bara förväntan över att den här färgsprakande karusellen ska börja snurra och plinga och lysa.

Helgen ger oss Bajen–Häcken, Linköping–Rosengård och Eskilstuna-Kristianstad. Vi får se vad Maiju Ruotsalainen gjort med AIK, om Richard Johansson fått Kif att kortpassa och om Hlin Eiriksdòttir på egen hand kan piska upp en orkan.

Min kärlek till damallsvenskan är rå och simpel. Det brusar i bröstet av en Fanny Lång-frispark eller en Cornelia Kapocs-dribblingsräd, det ilar av vällust när Halimatu Ayinde eller Josefin Johansson vinner dagens sextonde närkamp. Men ju mer jag lär mig desto bättre tycker jag om Eskilstuna Uniteds samhällsengagemang eller Piteås extraknäck på äldreboenden, av tävlingsfotboll som snudd på håller VM-klass men ändå bedrivs i lä från den oljebaserade miljardrullningens groteskerier. Min fascination behöver inte skygglappar och förbehåll, det går att uppskatta varenda aspekt av den här serien.

Vi har Janogy, vad fan har ni?

Vi har spelare som cyklar runt i sina lokalsamhällen, som pluggar eller jobbar, som är ute i traktens knattelag och hjälper till. Vi har inslag från Brasilien, Australien, Mexiko, Kamerun, Japan och USA. Vi har ovissheten, Uppsalas seger över Eskilstuna, Djurgårdens poängstöld mot Rosengård, de fyra olika mästarna på fyra år.

Vi har Gielnik, Jónsdóttir och Janogy, vad fan har ni?

Dessutom upprör damallsvenskan alltjämt. Det är lönlöst att ta spjärn mot idioter, du blir inte klok bara för att du bemöter en skogstokig åsikt, men någonting bevisas av att den här texten skulle väckt noll ilska om den skrivits om herrallsvenskan (23:a i Europa) men nu kommer rendera allt från könsord till drapor om de där blysänkena.

Ändå fortsätter lagen. År efter år, genom visselorkanen, genom gnället, framåt och vidare.

När Bajen dubblar det tidigare årskortsrekordet betyder det något. När Caroline Seger gör ännu en säsong är det större än 22 seriematcher. När mittfältsgnuggare och försvarsgeneraler från olika samhällsskikt och världsdelar, med olika bakgrunder och sexuella läggningar, blir idoler så är det mer än sport.

Damallsvenskan som drar igång i dag är viktig på riktigt, det är därför folk fortfarande provoceras av den.

Jag ska skriva mer om det en annan dag, men nu vill jag bara glo på matcherna.

12.00: CHATT OM DAMALLSVENSKAN

Chatta med Sportbladets Makoto Asahara och Anna Rydén om damallsvenskan. Det går bra att ställa din fråga här nedan redan nu!

Kristoffer Bergströms fem spådomar om 2021

1. Vittsjö ligger sist efter sju omgångar och sparkar tränaren Thomas Mårtensson. Men avskedet skickas på mejl, vilket han inte har, så ovetande om beslutet fortsätter han och för sitt lag till en slutlig fjärdeplats.

2. I juni får Djurgården nödlåna tillbaka Olivia Schough från Rosengård i två matcher sedan de tre nya anfallarna skadat sig på träning. Hon gör två mål och en assist och vinner därmed den interna poängligan.

3. I juli firar Nilla Fischer sin 60-årsdag med pompa och ståt. Hon döms ut av samtliga tyckare, mig inkluderad, men flyger obrydd om saken till Tokyo och vinner den svenska skytteligan på OS.

4. Till hösten meddelar Peter Bronsman att han lägger ner BK Häckens elitsatsning på herr- och damsidan sedan han sett PSG på tv och de var fruktansvärt bra.

5. Rosengårds och Växjös assisterande tränare, Patrick Winqvist och Stefan Karlsson, är tysta och vattenkammade och skötsamma hela säsongen. Nej förlåt, den var för skruvad och osannolik, jag byter till att ett ufo landar på mittplan under Piteå–Kif Örebro.