Morgan Johanssons pressträffar är vår nya lägereld

Justitieminister Morgan Johansson (S) inledde fredagen med att hålla liv i ett spektakel som är på väg att bli en lika pålitlig tradition som Kalle Anka på julafton.

Jag syftar på de i hast anordnade presskonferenser under vilka de olika varianter av hårdare tag aviseras som i en genomsnittlig samtidspolitikers hjärna är det vaccin som gängmordsepidemin ska bekämpas med.

I dramaturgin ingår att Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell inom någon timme ska twittra att regeringen gör för lite för sent.

Och efter det är det dags för någon i Jimmie Åkessons omedelbara närhet att muttra någonting om att ”det där föreslog vi redan 2010”.

Vilket i regel är ett korrekt påstående, då det mesta i den här branschen numera är stöldgods från Sverigedemokraterna.

Och medan politikerna larmar och gör sig till, fortsätter unga män att döda varandra.

 

Johansson tycks ha vigt sitt liv åt att hålla liv i denna moderna sedvänja.

Bara i september har justitiedepartementet skickat ut 33 pressmeddelanden, varav tolv på ett eller annat sätt handlar om gängens brutala affärsuppgörelser.

Stundom är det kollegan Mikael Damberg som håller hov, men inrikesministern har en faiblesse för att åka till Värmland för att säga åt raggare att de ska sluta väsnas och har inte alltid tid att hålla brasan vid liv.

Dagens tillställning inleddes med det sedvanliga skrytet. Det utbildas poliser som aldrig förr! Nya utbildningar i Malmö och Borås! Vi är bättre än Alliansen!

Justitieminister Morgan Johansson på pressträffen.

Med belåten min berättade Johansson även att antalet fängelseår ökat dramatiskt och lät som en företrädare för hotellbranschen som är nöjd över att en återhämtning efter de hemska pandemiåren går att skönja.

Det går att invända att trenden inte är mycket att glädjas över, att den ju snarast säger någonting om en nation som inte mår bra, men låt oss inte gå vilse i dysterkvisteri.

Efter nästan tio minuter kom statsrådet äntligen till saken. Inte mindre än tre nyheter presenterades.

En av dem är att projektet "Sluta skjut" i Malmö ska prövas i andra städer. Pengar skjuts till.

Detta är utmärkt. Modellen, som har importerats från USA och som i korthet går ut på att kalla gangsters till möten och förklara att de har att välja mellan att bli punktmarkerade eller att hoppa av, tycks fungera.

Skjutningarna i Malmö har nämligen minskat markant sedan projektet startade 2018. Det finns givetvis fler förklaringar till utvecklingen, men den som hävdar att förbättringen har skett trots ”Sluta skjut” kommer att få problem med trovärdigheten.

Att justitieministern i nästa andetag avslöjade att ett nationellt avhopparprogram ska startas var mot denna bakgrund logisk.

Ett mycket bra initiativ. Alternativ till det värdelösa livet som gängmedlem är en viktig ingrediens för att vända utvecklingen.

Johan Forsell (M).

Dagens minst överraskande nyhet var att regeringen går vidare med förslaget om slopad straffreduktion för personer i åldern 18-20 vid allvarlig brottslighet

Det hade med alla dessa skjutningar och sprängningar som har plågat Sverige de senaste åren varit politiskt självmord att några månader före ett valår slänga denna tanke i papperskorgen.

Johansson hade lika gärna kunnat tacka för kaffet, kvittera ut statsrådspensionen och tillbringa återstoden av sitt liv i vegetativt tillstånd hemma i Lund.

Naturligtvis går det att ha invändningar. Visst, straffrätten måste adressera utvecklingen på ett eller annat sätt, men just denna lösning är inte nödvändigtvis den bästa.

Förslaget siktar på gängbrottslighet, men träffar alla de som begår brott med minst ett års fängelse i straffskalan.

Det är inte alldeles ovanligt att unga människor begår något enstaka brott och sedan rycker upp sig. Att de ska sitta inne kanske dubbelt så länge innebär också en dubbelt så lång vistelse vid det universitet i kriminalitet som ett fängelse är.

Och har Johansson verkligen rätt i att reformen kommer att ha en avskräckande inverkan? Så länge bara 20-25 procent av dessa mord klaras upp är signalen nog snarare att det är fritt fram.

 

Justitieministerns tillställning, inklusive extranummer i form av journalisternas frågor, var över klockan 09.25.

Elva minuter senare fick Aftonbladet ett mejl från Sverigedemokraterna som i arga ordalag krävde att straffrabatten avskaffas även för barn.

Klockan 09.51 inkom ett generöst erbjudande om att få intervjua moderaten Forssell.

The show must go on.

Och ja, till föreställningen hör att jag skriver den kolumn du just har läst.

 

En kär tradition.