Laul: Det var väl så här ni ville ha det, Kalmar?

De jagade iväg tränaren, förlorade med 3–0 mot Sirius och stod inför ett ödeskval mot IK Brage.

Ursäkta mig om jag har missuppfattat något, men det var väl så här ni ville ha det, Kalmar?

Scenerna på Guldfågeln arena efter förlusten mot Falkenberg i näst sista omgången är väl spridda vid det här laget.

Kalmar-klacken ville ha ut Magnus Pehrsson från omklädningsrummet, klubbledningen gick med på det, Pehrsson placerades nedanför läktaren, men tränaren tappade det fullständigt när han fick en beskyllning slängd i ansiktet att hans spelare inte hade kämpat tillräckligt.

Därefter hade Rasmus Elm synpunkter i media på att Pehrsson inte varit på träningen dagen efter. Några dagar senare vred ett antal spelare om kniven i tränarens rygg via ett anonymt bakhåll i Barometern – tre dagar före en av föreningens viktigaste matcher i modern tid.

Nästföljande förmiddag avgick Magnus Pehrsson och två saker stod att läsa mellan raderna under presskonferensen: droppen som fick bägaren att rinna över var spelarnas misstroendeförklaring i medierna. Samt att Pehrsson inte fått tillräckligt stöd av klubbledningen.

Jag förstår Pehrsson

Jag förstår Pehrsson. Särskilt hans kritik mot klubbledningen som genom att skicka ut honom framför fansen i helt fel läge bär det stora ansvaret för att situationen överhuvudtaget uppstod. Men som så ofta går de största syndarna fria.

Att människor kan lufta ett missnöje anonymt via medier är i grunden en demokratifråga, det är givetvis bra, det är viktigt att möjligheten finns – men tre dagar innan lagets sista match i allsvenskan? Så agerar man inte inom lagidrotten i skarpt läge, tycker jag. Man sluter sig samman, använder yttre omständigheterna som en gemensam fiende och hämtar kraft ur det.

Men spelarna, klubbledningen och fansen fick uppenbarligen som de ville – Magnus Pehrsson avgick. Och alla verkade okej med det trots att det skedde på en mig veterligen unik tidpunkt: inför sista omgången.

– Det är klart, så som resultaten har varit så har förtroendet för Magnus dalat och det är väl inte så konstigt egentligen. Och efter det som hände i matchen mot Falkenberg har förtroendet varit lågt hos väldigt många supportrar, kommenterade Joakim Persson, ordförande i Supporterunionen.

Skevhet i kulturen

Anledningen till att jag har större problem med fansens agerande än med Magnus Pehrssons, är att läktaruttrycken är ett exempel på en skevhet som finns i den svenska supporterkulturen.

Fans anser sig ha rätt att bete sig lite hur fan som helst eftersom de lägger tid, pengar och och investerar känslor i ett fotbollslag. Enligt den förhärskande supporterlogiken ingår rätten att vräka ur sig missnöje över tränare, spelare och ledare vid dåliga resultat.

Det är ungefär som att jag väljer mitt lokala närlivs för att köpa mjölk i stället för någon av stormarknaderna. Men efter att ha köpt mjölk nio gånger hos min lokala handlare så är mjölken slut när jag kommer dit tionde gången. Enligt supporterlogiken ger det mig rätt att vråla ”horunge” åt kassapersonalen – som bara ska ta det utan att kasta ut mig.

Inget frikort

Jag tycker självklart att fans som investerar pengar, kärlek och känslor i en förening kan kräva att bli uppskattade för det. Gärna erhålla vissa privilegier – men det är aldrig ett frikort för att bete sig illa mot en annan människa.

I helgen förlorade Kalmar utan Pehrsson mot Sirius med 3–0, därmed var kvalspelet ett faktum för upplyfte akademitränaren Jens Nilsson, spelarna, klubbledningen och supportrarna, och jag kan inte låta bli att undra: det var väl så här ni ville ha det? Fixa kontraktet utan Magnus Pehrsson?

Frågan ställdes på sin spets på Domnarvsvallen konstgräs i kväll mot IK Brage i det första av två allsvenska kvalmöten.

”Försöker avdramatisera”

Ett formstarkt Brage med den kloke och sympatiske Kleber Saarenpää som tränare. I intervjun inför avspark hymlade han inte med vad det handlade om för superettanlagets del:

– Vi försöker avdramatisera så mycket som möjligt för att få ner anspänningen, men alla vet förstås vad det handlar om, sa Saarenpää.

Precis så är det – i potten ligger en allsvensk plats och ett gäng extra miljoner när tv-pengarna ökar från 2020.

Offensivt var det ingen synbar skillnad på lagen trots att det skiljer en serie. Brage var överlag mer kreativa (Seth Hellberg!), men när Kalmars anfallare Geir Andre Herrem trippade in i straffområdet med bollen vid fötterna lyste den allsvenska beslutsamheten med sin frånvaro i Brages försvarsuppträdande, varpå norrmannen kunde peta in 1–0 med en sträckt tåspets efter 25 minuters spel.

Billigt mål

Oavsett vilket läger man tillhör går det nog att vara överens om att det var ett billigt fotbollsmål. Billigt – icke desto mindre viktigt. Särskilt som det var ett bortamål och sådana väger extra tungt i ett kval.

Samma visa i andra halvlek när Nils Fröling löpte sig fri på en långboll, utnyttjade dålig kommunikation mellan Brages backlinje och målvakt, lät bollen studsa i straffområdet för att sedan trycka in 2–0 med en pressad halvvolley.

Om det första målet var billigt, var det andra för för enkelt. Så kan också skillnaden mellan en division formuleras.

En match återstår av säsongen 2019. Det är solklar och snudd på bergsäker fördel Kalmar FF inför returmötet på Guldfågeln arenas gräs. Och det är i ljuset av resultatet i den fajten som också det sista kapitlet i hela Magnus Pehrsson-historien kommer att skrivas.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.