I en kris är vi alla socialister
S måste förändra sig eller dö
Efter folkhemmet och Tony Blairs och Göran Perssons tredje vägen-politik är socialdemokratin i behov av förändring. Det behövs ett nytt politiskt projekt som ger svar på 2020-talets samhällsutmaningar.
På många håll i Europa är partiet som byggde upp mycket av västvärldens välstånd efter andra världskriget på reträtt.
Socialdemokraterna i Sverige sticker ut med att fortfarande samla en knapp tredjedel av väljarna. Men hur ska det växa eller åtminstone behålla sin ställning som landets största parti? Den frågan funderar nog de flesta socialdemokrater på, utan att de verkar hitta något självklart svar.
Historikern Jenny Andersson gör ett försök i essäboken "Vad kommer efter socialdemokratin?" (Verbal förlag 2021). Hon är övertygad om att socialdemokratiska idéer är en nödvändighet för att hantera framtidens utmaningar. När det gäller socialdemokraterna är hon inte lika säker. Förändra er eller dö, verkar Andersson komma fram till.
Kanske har socialdemokratin just nu det perfekta läget. I sin pandemibok "Pandemic – Covid19 shakes the world" (Polity Press 2020) refererar den slovenske vänstertänkaren Slavoj Zizek till ett klassiskt citat: "I en kris är vi alla socialister".
Under pandemin kunde till och med Donald Trump förespråka ett förstatligande av privata företag för att skydda USA mot viruset.
Jag tror att Magdalena Andersson likt alla andra har lidit av pandemin det senaste året. Ingen har gått igenom den oberörd. Men jag tror också att hon har känt en tillfredsställelse i att kunna bedriva socialdemokratisk politik utan det sedvanliga motståndet från oppositionen.
Tusentals jobb har räddats med regeringens permitteringsstöd till företag, a-kassans tak har höjts, karensdagen är borttagen, likaså är 180-dagarsregeln i sjukförsäkringen. Kommuner och regioner har fått statsstöd i mångmiljonklassen. Arbetsmiljö och anställningsvillkor har plötsligt blivit politiskt heta frågor. Pandemin har även fått oss att se på klimat- och miljöfrågor med nya ögon.
Nu står vi på tröskeln till ett nytt och historiskt avgörande årtionde. Coronan och det ekonomiska stålbad vi är mitt inne i kan leda till en kris för demokratin. Men den skulle även kunna leda till en positiv förändring.
Fördelen med en unikt tydlig hotbild är att den visar behovet av en lika tydlig motkraft.
Pandemin har avslöjat stora problem i välfärden. Våra äldsta och mest sköra har tillsammans med människor i arbetaryrken drabbats hårdast av det nya virusets framfart. Brist på skyddsutrustning och osäkra anställningar har visat sig vara en dödsfälla i en pandemi. Coronapandemin har också visat varför en stark stat behövs som motkraft till marknadskrafterna och rovkapitalismen. Hjulen ska snurra, men åt rätt och hållbart håll.
Pandemin har faktiskt exponerat meningen med socialdemokratisk politik. Det här tillfället borde Socialdemokraterna ta till vara på.
Det är en insikt med sorgkant, men också ett tillfälle som Socialdemokraterna borde ta till vara.