Phil Spector förändrade popmusiken – och la grunden tilll Abbas unika sound

Demonproducenten död 81 år gammal

Med sin ”wall of sound” förändrade Phil Spector popmusiken för alltid.

Brian Wilson i Beach Boys kallade honom den främste skivproducenten någonsin och Abba hade aldrig kunnat skapa sitt unika sound utan hans revolutionerande sätt att bygga ”tonårssymfonier” i mono.

Hur mycket Phil Spector än har lyckats dra sitt namn i smutsen de senaste decennierna är hans betydelse för den moderna musikhistorien odiskutabel.

”Da doo ron ron (when he walked me home)” och ”Then he kissed me” med The Crystals. ”Be my baby” med The Ronettes. ”Christmas (baby, please come home)” med Darlene Love. ”You’ve lost that lovin’ feelin’” och ”Unchained melody” med The Righteous Brothers. ”River deep – mountain high” med Ike & Tina Turner.

Listan med hits från 60-talet som blev odödliga popklassiker tack vare Phil Spector skulle gå att göra mycket längre.

Från första hiten ”To know him Is to love him” med egna gruppen The Teddy Bears 1958 avancerade den 18-årige sonen till judiska ryska emigranter blixtsnabbt inom skivindustrin i Los Angeles.

Lät sig inspireras av Wagners storslagna operor

21 år gammal var han redan låtskrivare, skivbolagsägare och inte minst väldigt nytänkande producent, som stick i stäv med tidens tempo lät sig inspireras av Wagners storslagna operor i sitt sätt att spela in popsinglar.

Han lastade in mängder av gitarrister, trummisar, blåsare, violinister och körsångerskor i studion för att bygga upp en massiv, stort ekande vägg av ljud där de enskilda instrumenten ofta inte gick att urskilja.

Phil Spector blev 81 år.

Dessa tonårssymfonier, som han kallade dem, var designade för att få en transistorradio eller bilens högtalare att explodera av högkoncentrerad popenergi. Givetvis i mono, för extra punch.

Framför micken ställde han ”girl groups” som The Crystals och The Ronettes, som med sin energi och karisma fulländade den bitterljuva lyckokänsla som Spector var ute efter.

När han samlade ihop sina artister på albumet ”A Christmas gift for you” blev resultatet vad som sedan dess fortfarande kallas den bästa julskivan någonsin.

Mer regissör än producent

Det kanske mest lyckade exemplet på ”wall of sound” är emellertid ”River deep – mountain high” med Ike & Tina Turner från 1966, en orkanvind popformat laddad med så mycket glöd och dramaturgisk perfektion att den omedelbart blev stilbildande.

Phil Spector var på flera sätt mer regissör än producent, och beskrevs ibland som popens förste auteur. Grupper som Beatles och Beach Boys fick idéer om hur de kunde använda studion som ett instrument, vilket ledde till skivor som ”Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band” och ”Pet sounds”.

Beatles var så stora fans att Spector 1970 kallades in för att göra klart deras sista album ”Let it be”, och efter bandets splittring producerade han även soloskivor med John Lennon och George Harrison.

En sällsynt bitter skilsmässa

Efter det högproduktiva 60-talet blev den redan omvittnat knepige Spector allt mer kufig, bland annat på grund av en sällsynt bitter skilsmässa från The Ronettes-sångerskan Ronnie Spector 1972 och en bilkrasch som höll på att kosta honom livet två år senare.

Han isolerade sig i sitt jättehus i Los Angeles och lät sig bara lockas ut för ett fåtal albumproduktioner, däribland Leonard Cohens ”Death of a ladies’ man” från 1977 och Ramones ”End of the century" från 1980. Båda albumen omdiskuterade när de kom, för Spectors radikala sätt att sätta sin prägel på soundet, men i dag värderade som hörnstenar i respektive karriär.

Parallellt fortsatte Spectors symfoniska produktionsidéer att sätta betydande spår i popmusiken, hos alla från David Bowie och Bruce Springsteen – hela albumet ”Born to run” går att se som en stor Spector-hommage – till Meat Loaf och Pink Floyd.

Benny Andersson och Björn Ulvaeus har vittnat om hur mycket wall of sound-tänkandet betydde för utvecklingen av Abbas unika sätt att skapa pop.

Året därpå fick karriären sitt definitiva slut

Efter att Spector i 80-talets gryning helt lämnade rampljuset skruvade indierockartister som The Jesus And Mary Chain, Primal Scream, My Bloody Valentine och Flaming Lips Spector-soundet åt nya spännande håll. En ny generation popfans hittade till hans musik tack vare den hyllade 90-talsboxen ”Back to mono”.

2002 gjorde Spector slutligen comeback i producentstolen genom att hjälpa till med kortlivade brittiska pophypen Starsailors album ”Silence is easy”. Men återkomsten blev kortvarig. I februari året därpå fick karriären sitt definitiva slut när Spector greps i sitt hem, misstänkt – och senare dömd – för mord på flickvännen Lana Clarkson.

Rapporterna från mordutredningen och rättegångarna under åren som följde gjorde det tveklöst lite svårare att lyssna på ”Be my baby”. Inget blev heller bättre av att Spectors söner vittnade om sexuella övergrepp i barndomen.

Phil Spector var således allt annat än en beundransvärd människa. Men det är omöjligt att komma runt hans närmast fläckfria artistiska gärning och exceptionella betydelse för popmusiken.