Till försvar för mina ”Vänner”

Jack Hildén är less på att bara de cyniska serierna hyllas

Jack Hildén har sett om ”Vänner” och tycker serien har oförtjänt dåligt rykte i dag.

Tv-serien ”Vänner” skulle egentligen ­redan ha försvunnit från Netflix. Efter protester och lite budgivningskrig blev den kvar, åtminstone under 2019. 

Att Vänner inte längre ”håller måttet” är en sanning som med åren etablerats. När serien gjorde plötslig återkomst på amerikanska Netflix handlade reaktionerna inte så mycket om huruvida Ross och Rachel skulle bli tillsammans, utan mer om den homo­fobi och sexism som dyker upp då och då. Och det gör den ju. Men det var också en av de första amerikanska serierna som över huvud taget visade ett bröllop mellan homosexuella!

Jag påminner om det, eftersom jag är ­partisk. I övergången från veckopeng till månadspeng la jag alla hundralappar på ­säsong åtta i vhs-format. Än i dag kan jag, som något sorts sorgligt partytrick, citera ett helt avsnitt från början till slut. Kommer aldrig glömma min flickväns chockade blick när vi låg bakfulla i någon soffa med teven på, och jag härmade karaktärernas ­replikväxlingar i samma tempo och röstläge som det utspelades på skärmen. Det var att öppna en dörr till något okänt, och hon ­hade kunnat välja att fly redan där. 

Detta är mitt sätt att säga att programmet spelade en större roll i mitt liv än vad som kan anses normalt. Det var en inblick i vad vänskap kunde tänkas vara.

Varför ett program som Seinfeld har fått ett rykte som hävdar motsatsen – att det fortfarande håller – är obegripligt

Och det behövs fortfarande minst en hjärndöd serie att följa, något att fästa blicken på under kvällen. I sommar har jag sett Vänner från början. We were on a break, men när jag nu ser serien som hade premiär -94, tycker jag att dagens kritik är väl sträng. Vänner är ett barn av sin tid på många sätt, men herregud. Varför ett program som Seinfeld har fått ett rykte som hävdar motsatsen – att det fortfarande håller – är obegripligt. Särskilt om man ska envisas med att använda ovanstående måttstockar. Homofobin (”not that there’s anything wrong with that”) och sexismen (när Jerry och George ska skriva sin tv-serie och inte kan hitta på repliker åt den kvinnliga karaktären, för vad tänker kvinnor?) står som spön i backen.

Det verkar framförallt vara känslorna som sänker Vänner. De där kletiga, förkastliga känslorna. Sådant är inte hög­valuta i dag, och Seinfeld gjorde sig kända för sin strikta policy om ”no hugging, no learning”. 

Skaparen Larry David, denna kung av kyla, har om möjligt blivit ännu mer populär genom sin självbiografiska Curb your enthusiasm. Typ som Seinfeld fast med sämre ljus och en äldre, gnälligare man och ­ännu mindre känslor. Det är de cyniska serierna som välsignas med etiketter som ”intelligent” och ”vasst”.

Mina vänner, I’ll be there for you. Tillåt lite känslor i era inga kramar-liv.  

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.