Ynkligt av Hallengren att skylla misslyckad coronalag på M
Lena Hallengren är ynklig då hon skyller på oppositionen för att lagen som gav regeringen rätt att stänga köpcenter och stoppa tåg aldrig användes.
Sanningen finns på Youtube.
Tankefiguren att Sveriges grundlagar sätter stopp för införande av drakoniska bestämmelser liknande dem vi har sett runt om i ett pandemihärjat Europa har etsat sig fast hos många.
Tidigare i veckan påminde jag stillsamt om att riksdagen i våras faktiskt stiftade paragrafer som gällde i tre månader och som gav regeringen möjlighet att begränsa folksamlingar och släcka allt från krogar och butiker till hamnar och bussar.
Ett tillägg i Smittskyddslagen visade sig vara allt som behövdes och inte ens det normalt så stränga Lagrådet ansåg att nymodigheten stod i konflikt med grundlagen.
Min kolumn ledde till vissa reaktioner och nästa dag publicerade TT en intervju med Lena Hallengren i ämnet.
Socialministern förklarade bland annat varför lagen aldrig användes och inte heller förnyades. Riksdagen hade krånglat och krävt att få godkänna regeringsbeslut som grundade sig på paragrafen i efterhand.
– Det var ett stort problem, för då var det ett stort jobb som skulle göras, sa hon.
– Vi ville ha mandat från riksdagen att kunna fatta beslut snabbt. Vi fick inte det mandatet.
Hallengren påstod att begränsningen gjorde lagen oanvändbar och missade, som det politikerproffs hon är, inte att ge konkurrerande partier en spark på smalbenet.
– När vi fick det nejet från riksdagen och framförallt från oppositionen med Moderaterna i spetsen, då fick vi använda andra verktyg.
Låt mig vänta en stund med att granska hur ministerns retorik står sig i en prövning mot verkligheten och först återvända till några hektiska veckor vårvintern 2020.
Sportlovsfirare hade tagit med sig viruset hem och spridningen börjat bli märkbar i Stockholm och Södermanland.
Regeringen ville ha temporärt utökat juridiskt mandat. Vilket är helt i sin ordning. En pandemi är ingen lek.
Men riksdagen ville ha ett ord med i laget. Beslut i Rosenbad skulle i efterhand godkännas i parlamentet.
Även det en rimlig, för att inte säga nödvändig, hållning. Någon kontrollfunktion måste finnas när regeringen får exceptionella befogenheter. Sverige är ju trots allt en demokrati.
Nu är det hög tid att gå in på Youtube och titta på vad regeringens företrädare faktiskt sa då den tillfälliga lagen presenterades på en presskonferens den 7 april.
Närvarande var statsminister Stefan Löfven, vice statsminister Isabella Lövin och Hallengren.
Det är inte särskilt länge sedan, snart åtta månader har gått, men det känns som en annan och lyckligare tid.
Boris Johnson, premiärminister i Storbritannien, låg på intensiven, förbud mot fler personer än 50 vid allmänna sammankomster hade för all del veckan innan klubbats, men spekulationer om ytterligare restriktioner var av karaktären att gymnasieskolor ”eventuellt” skulle stänga.
I tur och ordning intygade de tre statsråden hur förträffligt arbetet med den nya lagen gått. Det här var under den tid då borgfred ännu rådde i coronapolitiken och politikerna på podiet kunde inte nog prisa oppositionen för seriositet och lyhördhet i processen.
Sedan var det dags för frågor. Dagens Nyheter, vars pandemijournalistik inte har saknat udda inslag, utmärkte sig med att i anklagande ton fråga statsministern varför denne en månad tidigare skakat hand med en reporter. Men de flesta var intresserade av den kommande lagen.
Hallengren lade ut texten med påtagligt nöjd röst. Undra på det, att visa handlingskraft är ju en politikers favoritsysselsättning.
– Tillsammans med riksdagens partier kunde vi göra den här produkten ännu bättre. Jag tror vi är helt överens om att detta blivit en bra balans mellan att kunna vara snabba men samtidigt ha en bra förankring i riksdagen, svarade hon.
En annan reporter bet sig fast i frågan om riksdagens kontrollfunktion.
– Vi kom med det här förslaget. Det är en rimlig hantering som sedan har skett, svarade statsministern.
– Kanske ska det också tilläggas att det är oerhört viktigt att vi har ett brett stöd från de politiska partierna eftersom det här är en exceptionell åtgärd som regeringen föreslår, sufflerade Löfven.
– Socialutskottets ledamöter är helt centrala. Det kommer de fortsätta vara, avslutade Hallengren i en föredömligt pedagogisk redogörelse av samspelet mellan verkställande och lagstiftande makt.
Som synes ett helt annat tonläge än då socialministern för några dagar sedan gnällde på den dumma oppositionen.
I denna ambitiösa historierevisionism som nu pågår ingår även att S-märkta tjänstemän i sociala medier och i kontakt med reportrar spinner en berättelse om att arbetet med att i efterhand förankra beslut parlamentariskt hade blivit så ohyggligt omfattande att lagen i praktiken var omöjlig att använda.
Det stämmer troligen inte heller. Att hitta exempel på då den så kallade underställandemekanismen används är av lätt insedda skäl inte en enkel uppgift, men inte heller omöjlig.
Ett liknande krav fanns ett tag rörande lagen om elektronisk kommunikation. Bestämmelsen användes en gång.
Hur betungande var då arbetet? En titt i skrivelsen från 2012 ger vid handen att ärendets beredning avhandlas på en sida och skälen till förändringen av bestämmelsen på ytterligare drygt en sida.
Övriga nio sidor är mest klipp och klistra om hur lagen ser ut. Ett juridiskt maratonlopp sprangs nog inte för att peta ihop den där lilla propositionen.
Vilka slutsatser finns att dra?
En är att endast en företrädare för ett parti med så pass auktoritära reflexer som Socialdemokraterna kan råka avslöja att hon tycker att det är besvärligt att riksdagen ska ha någonting att säga till om då regeringen ges extrema befogenheter.
En annan reflektion som det inte krävs en ledarskribent på en högertidning för att göra:
Hallengren ägnar sig åt en efterhandskonstruktion utöver det vanliga.