Läckert, LG

– men varför är tv:n bara röd på baksidan?

Det här är definitivt inte en tv för tråkmånsar.

LG:s nya 42 tums lcd-tv har en utsida som sticker ut – och en insida som avslöjar att fokus nu ligger på teknik som verkligen förbättrar och förenklar för oss konsumenter.

Det är nog ingen vild gissning att LG:s nya signalröda lcd-tv LG6000 var en av CES-mässan mest avbildade. Färgen, plus det minst sagt oortodoxa hålet under panelen, gjorde modellen till en ögonmagnet där den stod på sitt snurrande podium.

Enligt LG är det också det här som gäller från och med nu: karaktäristisk säljande design eftersom tekniken är relativt jämbördig mellan de största tv-tillverkarna. Även om diskussionerna går höga på diverse nätforum om vilka fabrikat som ger bäst svärta eller färgåtergivning hit och dit är det idag mycket svårt, under ingenjörsnivå, att kora kristallklara vinnare bland påkostade modeller. Bra bild kan man nästan alltid räkna med så det blir ofta sekundära finesser som avgör eller, som sagt, designen.

Kommer i april

LG6000 kommer i april (42 och 32 tum) och det vi har fått in för test är ett så kallat ”pre-sample” eller mäss-tv som vi brukar säga på ren svenska. Vissa funktioner är därmed inte helt intrimmade, eller saknas helt, vilket måste beaktas i detta test. Vi hoppas att kunna sätta tänderna den slutgiltiga versionen senare i vår.

De som tycker 60 millimeter på djupet är i fetaste laget kan se fram emot en 40 millimeters variant som dyker upp i maj.

Även om LG inte kan bekräfta det riktigt än kommer det troligtvis en mängd varianter på 6000-serien med bland annat inbyggd hårddisk, Mpeg4-mottagare och bluetooth. Det som däremot är klart är att en superslimmad 42-tums variant vid namn LG6100 (bara 4 cm djup mot 6 cm på den vi har testat) kommer i maj tillsammans med de ”normaltjocka” 37 och 47-tummarna.

Senare under året kommer vi också få se nya LG7000-serien i Sverige. Här pratar vi lite mer konventionell design men med tyngre specifikationer som 20000:1 i kontrast och den nya LED-bakgrundsbelysningen.

Design

Ja, designen ja. Visst är det här en avvikande tv men huruvida den är snygg eller inte faller ju som vanligt ned på personliga preferenser. Eftersom ramen under panelen mäter hela 18 centimeter på höjden blir i alla fall det övergripande intrycket väldigt fyrkantigt till skillnad mot alla de widescreen-skärmar med slimmad ram som finns på marknaden idag.

Hålet i mitten är faktiskt inte bara en designad parantes utan fungerar även som strömbrytare när man lägger fingret mot dess insida. Naturligtvis kan man stänga av dioden som glöder där inne men är man åt det flashigare hållet väljer man det speciella demoläge som långsamt skiftar färgen mellan rött och blått.

Baksidan är som bekant sportigt röd men det lilla designtrixet är ju helt bortkastat om man får för sig att hänga tv:n på väggen. På en bänk, en bit ut i rummet, är det ju enklare att se rött men det är ju en placering som kanske inte är speciellt vanlig. Frågan är ju då varför LG sprutlackerar baksidan som en Formel 1 bil, kanske mest för att det ser coolt ut på mässorna?

Det lilla nätta bordsstativet är värt ett extra omnämnande då det kommer med en speglande glasliknande beläggning. Naturligtvis är det i god LG-tradition vridbart.

På baksidan har LG grupperat anslutningarna på en liten yta nere till höger samt på sidan av apparaten. Hela fyra hdmi-anslutningar (version 1.3) får vi oss till livs plus vanliga anslutningar som komponent och scart. En DVB-T mottagare (endast SD) med tillhörande kortläsare och optisk utgång för ljudet finns här också likväl som usb-ingång för uppspelning av stillbilder och ljud.

Funktioner

I likhet med LG:s nya plasma som vi testade härom veckan har det hänt en del på insidan även på lcd-området. Panelen är ny såklart och den specificeras till 15000:1 i ”dynamisk” kontrast vilket borde innebära lite djupare svärta i panelen jämfört med föregående generation. Låg ljusstyrka har ju aldrig varit ett problem på lcd-tv, snarare tvärtom då billiga apparater ofta har en tendens att fräta ut nyanser nära vitt.

Vidare kommer LG6000 med ”TruMotion”, LG:s benämning på 100 Hz-tekniken, som nu ska vara förbättrad sedan förra året. Till skillnad mot plasma, som fördubblar frekvensen genom att bara kopiera varje bildruta, arbetar den här tekniken med rörelsekompensation.

Det innebär att videoprocessorn så intelligent som möjligt försöker räkna ut hur nya mellanliggande bildrutor ”bör se ut” baserat på den information som finns i originalmaterialet. Resultatet blir (förhoppningsvis) skarpare ”flyt” även när saker och ting händer fort på skärmen.

Den här tekniken kräver naturligtvis enorm processorkraft och därför har LG ersatt de konventionella grafikkorten med hårdvara från Intel för att slutresultatet skall bli så bra som möjligt. Tycker man att ”TruMotion” inte tillför något bildmässigt kan man lyckligtvis stänga av den i menyerna (eller ställa in den i ”hög” eller ”låg” - något som inte ens LG Sverige riktigt vet vad det innebär än).

Möjligtvis har det något att göra med ”scanning backlight”-tekniken som tv:n använder sig av. Istället för att bara låta bakgrundsbelysningen stå på konstant pulserar den synkront med bildfrekvensen för att kompensera för lcd-kristallernas tröga reaktionsförmåga. Eftersom övergången till nästa bildruta sker när ljusstyrkan är låg ”maskeras” på så sätt den smetighet som annars kan uppträda.

ISF-kalibrering

Som på plasma-tv:n PG6000 vi testade för några veckor sedan kommer LG6000 med avancerade menyalternativ enligt ISFccc som gör det enklare för en tekniker att nå en bildkvalitet så nära standard som möjligt. Men till skillnad från plasman kommer den här apparaten dessutom få två standardiserade minnespositioner, ”ISF Day” och ”ISF Night”, för ljusa respektive mörka förhållanden. Detta saknas dock ännu på det exemplar vi fått för test.

Även om man väljer att inte kalibrera tv:n finns det goda förutsättningar till bra bild eftersom LG i år kommer med en ny teknik de kallar ”Intelligent Sensor”. Tekniken att mäta infallande ljus och öka bildens ljusstyrka/kontrast när man tänder taklampan är inte ny men LG tar konceptet ett steg längre.

En sensor på framsidan mäter konstant omgivande ljus och dess färgtemperatur på en skala om 4096 steg och kan på så sätt automatiskt inte bara korrigera bakgrundsbelysning, kontrast och ljusstyrka utan även färg och färgton.

Det här fungerar alldeles utmärkt, mycket tack vare att korrigeringen arbetar riktigt snabbt, och har den stora fördelen att skona både ögon och elräkningen genom att signifikant dämpa tv:ns ljusstyrka i hembiomörkret.

24 bilder per sekund

I dessa Bluray tider är stödet för 24p, alltså 24 bilder per sekund, kritiskt för en tv som aspirerar på high-end marknaden. För mjuk ryckfri bild gäller det att apparaten inte bara accepterar 24p utan även multiplicerar frekvensen ett antal gånger för att eliminera flimmer.

En vanlig multipel är 3 vilket presenterar 24p-material i 72Hz men LG:s ”Real Cinema”-teknik går två steg längre, upp till 120Hz. Med tanke på att det är svårt att uppleva flimmer vid 72Hz kan man fråga sig hur mycket det här gör för bilden men det kan ju knappast skada.

Slutligen några ord om ljudprestandan då LG delvis har valt att använda elektrostathögtalare som normalt återfinns i dyra hifi-anläggningar. Fördelen med dessa element är att de inte behöver en traditionell låda och därigenom tar exceptionellt lite plats i chassit.

Enligt LG kan tv:n nu ersätta en mindre musikanläggning, om det bara kommer an på ljudkvaliteten, men riktigt så långt är inte vi beredda att gå då det saknas en hel del ”kropp” i de lägre frekvenserna. Däremot är ljudet extremt krispigt i mellanregister och diskant vilket gynnar dialogljudet.

Prestanda

Går det att motivera full-hd upplösning på en 42-tummare? Det råder delade meningar om det men personligen skulle jag säga nej om du i stort sett bara ska se på film och tv. Det krävs betydligt större skärmar för att detaljnivån i exempelvis Blu-ray filmer skall framgå med önskvärd tydlighet, från normalt tittavstånd, och dessutom är inte högsta möjliga upplösning allena saliggörande när det kommer till hur bildkvalitet upplevs.

Därmed inte sagt att högupplöst film ser illa ut på LG6000, tvärtom. Färghanteringen, kontrastomfånget och 100Hz-tekniken genererar ett bildresultat i toppklass, klart bland det bästa jag sett på en lcd-tv, men den är på grundval av sin panelupplösning knappast överlägsen en bra plasma med ”bara” vanlig hd-upplösning, snarare jämbördig. I övrigt är den ack så viktiga svärtan utmärkt, för att vara lcd-tv, men har en bit kvar till bra plasmanivå.

Ytterligare ett område där LG6000 inte är ikapp plasma-tv är betraktningsvinkeln eftersom den, liksom alla andra lcd-tv på marknaden, tappar kontrast betraktad lite från sidan. Det är inte ett stort tapp, nuförtiden, men ska jämföras med att plasmor aldrig har haft tillstymmelse till att uppvisa samma nackdel.

Vem köper?

Så vad är då riktigt poängen med full-hd? Jo, den uppenbarar sig när det kopplas in utrustning som mediacenterdatorer eller spelkonsoler som kan dra fördel av den mer datoranpassade 1080p-upplösningen. Mer eller mindre statiska grafiska objekt (som stillbilder, webbsidor, vissa spel och så vidare) ser nämligen fantastiskt bra ut på den här tv:n eftersom varje liten kvalitativ detalj lyfts fram i ljuset till allmän beskådan.

I andra änden framgår de svårigheter som uppstår när lågupplöst material skall blåsas upp till två megapixlars storlek. Jag har fortfarande inte sett en full-hd lcd göra det här lika bra som en vanlig hd-plasma och LG6000 är inget undantag.

Visserligen upplever jag SD-kanaler som kommer in via tv:ns egen tuner som hyfsat stabila och rensade på brus men hudtoner har stundom en lätt plastisk yta och svag kantutjämning genererar en del taggiga diagonala linjer. Enligt LG kan dock detta komma att förbättras i den slutgiltiga versionen så vi får helt enkelt komma tillbaka i saken.

Slutsats

Till skillnad mot plasma-tv:n PG6000 jag recenserade för ett tag sedan framstår LG6000 som en betydligt mer nischad produkt. Inte bara designen framstår förmodligen som allt för frivol för många tv-spekulanter utan även priset kommer sannolikt moderera inköpslusten. Som jämförelse kommer man för samma peng nämligen över en riktigt bra 50-tums plasma, må vara i vanlig hd-upplösning.

Så det är väl just där, bland köparna som kan exploatera full-hd upplösning full ut och vill ha en fräsig topp-presterande modell i vardagsrummet som målgruppen finns. De kommer definitivt inte bli besvikna på den här produkten.

Andreas Liebert, Prylportalen