Niclas & Axel hjälper fattiga barn i Kamerun

Helena Mastberg

De två 20-åringarna från Löddeköpinge tröttnade på att resa som turister – de ville förändra världen. Nu kör Axel Mårtensen och Niclas Jadberg skolbuss i Kamerun, undervisar i engelska och finansierar utbildningen för papperslösa barn.

– Det är en obeskrivlig lycka hos barnen när de fått sin skoluniform och böcker, säger de.

Axel och Niclas växte upp tillsammans på landet. För två år sedan tog de studenten, och sedan dessa har de båda jobbat och rest runt i Asien.

– Men vi har alltid haft ambitionen att göra något annat, säger Axel.

I juli bokade de flygbiljetter och skaffade visum för att ge sig ut på sitt livs äventyr. Innan de reste gjorde de research och bestämde sig för att starta en ideell organisation via Skatteverket.

– Vi diskuterade ganska mycket innan. Man kan alltid åka ner och göra en tillfällig skillnad. Men vi var mer inne på att göra något långsiktigt, säger Axel.

Nu driver de Mårtensen & Jadberg foundation. Sedan början av september har de varit på plats i den lilla byn Nkofoulou i Kamerun för att hjälpa barn i fattiga familjer.

– Det var en stor omställning att komma hit – verkligen! Här finns ju knappt några turister. De är väldigt ovana vid att se européer och västerlänningar här över lag. Nu har vi vant oss vid att folk går efter en och rycker i en, säger Niclas.

Vad gör ni på plats?

– Vi har väldigt många olika uppgifter! Runt klockan fem varje morgon går vi upp. Det är oundvikligt – vid den tiden börjar de sjunga i vardagsrummet för att välkomna dagen. Efter det sätter vi oss i skolbussen för en runda bland bergen då vi hämtar upp alla barn. Många dagar har vi undervisning i skolan i engelska och datakunskap, säger Niclas.

Håller kurser för vuxna och barn

I de norra regionerna av Kamerun pågår strider med Boko Haram. Landet brottas också med problem som korruption, kidnappningar och stor fattigdom. Nästan en tredjedel av landets invånare över 15 år är analfabeter. Många är papperslösa och står helt utanför samhällets skydd, och faller lätt offer för våldsbrott och människohandel. Byn som Axel och Niclas bor i ligger strax utanför huvudstaden Yaoundé. Barnen som de hämtar upp med skolbussen bor i enkla hus som ligger ute i regnskogen.

– Om man kan finansiera deras skolgång så kan skolan i sin tur godkänna och verifiera att de här papperslösa barnen finns. Så vi har startat ett fadderprogram för att ge människor i Sverige chansen att bidra ekonomiskt till barnens skolgång.

Faddrarna i Sverige har hittills finansierat 87 skolterminer åt de utsatta barnen.

Axel och Niclas håller även kurser för tonåringar och vuxna.

– Målet är att de ska förstå vikten av att kunna kommunicera internationellt med datorn som verktyg. Vi har även ansvar för biblioteket här i byn, dit kommer människor som vill lära sig läsa. Samtidigt som en väldigt stor del av landets befolkning går analfabeter finns också många här som är väldigt rika. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att något är väldigt fel, säger Axel.

Vill få fler svenskar att resa

Planen är att stanna i Kamerun fram till mitten av december. Just nu startar de upp ett volontärprogram så att andra ska kunna få flygbiljetten till Kamerun finansierad av organisationen för att åka ner och ta vid där Axel och Niclas arbete slutar.

– Vi vill att andra svenska ungdomar ska få samma möjligheter som vi har. För det är faktiskt en livsförändrande upplevelse! säger Niclas.

Vad är det som driver er?

– Det ena är att upptäcka världen, och det andra är att faktiskt försöka förändra den. Här får man ju svart på vitt direkt när man ser hur barnen lyser upp när de får en skoluniform och en skolväska. Det är den främsta drivkraften, säger Niclas.

– Vi var ju båda och reste i Asien, men där finns ju turism och ett slags medvetenhet. Men om du frågar svenskar så är det väldigt får som har koll på var Kamerun ligger. Och vi tror att medvetenhet är väldigt viktigt för att få till en förändring, säger Axel.

Vad skulle ni vilja hälsa till den som funderar på att göra något liknande?

– Att det inte är så svårt som alla tror att det är, säger Axel.

– Nej, det är bara att ta tag i det. Det är en fantastisk upplevelse! Den ödmjukhet man får och uppfattningen av världen, den är helt ovärderlig, säger Niclas.