22-åriga Dinas bästa vän blev ihjälskjuten
Nu kämpar hon för att stoppa gatuvåldet
Uppdaterad 2022-02-11 | Publicerad 2018-08-25
22-åriga Dinas bästa vän Oliver blev ihjälskjuten mitt på dagen i Skärholmen.
Nu kämpar hon för att stoppa gatuvåldet – och att få fram unga i förortens röst.
– Jag vill tillägna mitt liv åt att Oliver och andra inte glöms bort, säger Dina Alami.
Tisdagen den 1 februari 2017 ringer Dina Alamis telefon.
”Dina! Dina! Du fattar inte vad som har hänt. Precis vid min gård!”
Kompisen på andra sidan luren berättar att det varit skottlossning där hon bor i Skärholmen, i södra Stockholm. Dina känner inte så många i området, eftersom hon själv bor i Botkyrka. Men hennes bästa kompis Oliver Färjsjö har många vänner i krokarna.
Hon ringer honom för att höra om han vet mer.
– Oliver svarade inte när jag ringde. Vi skulle ses tre dagar senare, säger Dina Alami.
Dagen efter ska hon fixa nytt passfoto och glömmer sin telefon hemma. När Dina återvänder till bostaden har hon åtta missade samtal. Numret på displayen går till en nära vän till Oliver.
– Jag frågade direkt om det handlade om Oliver, säger Dina Alami.
”Dina, sätt dig ner”, säger Olivers kompis i telefonen och fortsätter:
”Skjutningen i Skärholmen i går handlade om Oliver. Han har avlidit.”
– Jag blev helt förstörd och skrek i telefonen att han ljög. Jag skulle ju träffa Oliver på fredag, säger Dina Alami.
En månad tidigare firade 20-åriga Oliver nyårsafton tillsammans med sin mamma, Eva Färjsjö. De åt god mat, tittade på tv och pratade. Eva minns det som en fin kväll.
– Han tog fram ett kollegieblock och tyckte vi skulle sätta upp mål för året, säger Eva Färjsjö.
2017 skulle bli Olivers år. Han skulle få styrsel på sitt liv. Han ville må bra, gå på komvux och skaffa ett riktigt arbete.
Eva visste att sonen sysslade med saker som både var farliga och olagliga. Hon var utom sig av oro och försökte göra allt för att Oliver skulle hitta sin plats i tillvaron.
– Jag försvarar inte att sälja cannabis, många kan reagera på det och tycka att alla har valmöjligheter. Men Oliver tyckte inte att han hade något val, säger Eva Färjsjö och fortsätter:
– En del kanske tänker: ”Vad är det för feg mamma som inte sätter gränser”. Men jag försökte. Jag pratade med polisen, Fryshuset, kriminalvården, BUP och socialtjänsten.
När mor och son skildes åt på nyårsaftonen var Eva inte lika säker på Olivers planer som han själv.
– Men jag sade ingenting för att inte förstöra det positiva, säger Eva Färjsjö.
Klickade direkt på högstadiet
Oliver och Dina lärde känna varandra i grundskolan i Huddinge. De hamnade i parallellklass i åttan och märkte snabbt att de kom väldigt bra överens.
Ingen av dem var särskilt förtjust i att gå på fest och både kände sig malplacerade i rollen som tonåring.
– Vi var ganska djupa. Vi pratade om samhället, förorten och framtiden, säger Dina Alami och fortsätter:
– Om vi lyssnade på en hiphoplåt analyserade vi alltid sönder texten.
I gymnasiet fortsatte deras nära kontakt, men Oliver började bli rejält skoltrött. Trots svårt att koncentrera sig och dålig motivation försökte han att hänga i. Men till slut gick det inte längre och han hoppade av skolan.
– Han bytte program från elektriker till ekonomi, men det passade inte heller, säger Dina Alami och fortsätter:
– När vi var 17 år fick jag reda på att han rökt cannabis. Då sa jag till honom att vi kanske inte kunde vara vänner längre. Jag tänkte att han kanske skulle sluta då.
Dina börjar engagera sig
Några veckor efter att Oliver gått bort gick Dina och Eva till en fritidsgård i Skärholmen. Där skulle Fryshuset hålla en föreläsning med efterföljande paneldebatt om våldet. I slutet av kvällen samlade Eva och Dina mod till sig och berättade om Oliver.
– Efteråt erbjöd Fryshuset mig en plats i deras Mpower-grupp, säger Dina Alami.
Hon tackade ja, efter att Fryshusets representanter på plats berättat att hon skulle bli deras ambassadör, få utbildning i social hållbarhet och att stärka sig själv.
Under den första utbildningsdagen med Fryshuset bröt Dina ihop. Alla skulle presentera sig själva och berätta om sin bakgrund.
– Det var svårt och jobbigt att prata om Oliver. Det tog över ett år innan jag slutade att gråta på nätterna, säger Dina Alami.
Vändpunkt i Fryshuset
Hennes nyfunna engagemang i Fryshuset blev en vändpunkt och en viktig del i sorgearbetet. Hon fick träffa andra personer med liknande erfarenheter. De utbytte tankar, idéer och framtidsvisioner.
– Makthavare måste lyssna på oss unga i förorten och i utsatta områden. De måste erkänna det här som nationell kris, säger Dina Alami.
Hon menar att det dör unga killar på löpande band och tycker det är viktigt att de inte avhumaniseras.
– Man pratar om att unga är framtiden. Men vi är också här och nu. I framtiden är vi inte unga längre.
Dina tror på dialog. Hon menar att det kan kännas som att folk i stan och folk i förorten är olika och att det finns en distans mellan grupperna.
– Om vi bara börjar prata med varandra så hittar vi något som för oss samman. Det behöver inte vara så svårt. Alla är samma, säger Dina Alami.
Nu har det gått ungefär 1,5 år sedan Oliver Färjsjö blev skjuten till döds mitt på dagen i Skärholmen. Mordet är ännu inte uppklarat.
Mamma Eva och bästa vännen Dina Alami kommer att sörja resten av livet, men hittar kraft i varandra. De brukar ofta träffas för att prata om och minnas Oliver.
– Det stöd Dina har gett oss går inte att jämföra med någonting. Jag vet inte var jag hade varit utan Dina, säger Eva Färjsjö.
– Jag vill tillägna mitt liv åt att Oliver och andra inte glöms bort, säger Dina Alami.
Följ Svenska Hjältar på Facebook
Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.
Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.
Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.
Nominera din hjälte här nedan!