Heidi stoppade stora knivbråket – körde in med bilen
Publicerad 2023-07-09
Heidi berättar att hon såg ungdomar attackeras med kniv framför henne.
Ett ögonblick senare tvingades hon fatta ett nästan omöjligt beslut.
– Antingen kör jag in i ungdomsgruppen och riskerar att kanske skada någons fot, eller så sitter jag kvar och tutar och hoppas att de inte dödar pojken framför mig, säger Heidi Jortikka.
Det var en eftermiddag i början av juni som Heidi Jorikka väntade på sin dotter i bilen utanför Munktellbadet i Eskilstuna. Flera skolor hade varit där på idrottsdag.
– När jag sitter i bilen ser jag hur det kommer en grupp äldre ungdomar gående över bron mot badet och någon på elscooter men tänker inte mer på det, säger Heidi Jortikka.
När hennes dotter hoppade in i bilen började hon köra ut från området.
– Då ser jag att de äldre ungdomarna går fram till eleverna, som ser ut att vara en skolklass, en bit bort. De är närmare 20 ungdomar som slåss.
Heidi berättar att hon använde bilens tuta för att försöka avbryta slagsmålet, men att ingen reagerade.
– Då säger jag till min dotter att jag måste gå ut och få dem att sluta. Men min dotter stoppade mig och sa att jag inte får gå ut för de har kniv.
När Heidi tittar närmare ser hon en person med kniv som hugger en yngre.
– En kille hade blivit knivhuggen uppe på armen och blödde jättemycket. Han hade panik och försökte springa därifrån och det rann blod efter honom. En annan kille hade blivit huggen i magen och blödde också mycket och de fortsatte attackera honom.
Kör bilen in i knivslagsmålet
Heidi säger att hon ställdes inför två val.
– Jag kunde inte gå ut och lämna min skräckslagna dotter ensam i bilen. Hade jag varit ensam skulle jag gjort det men jag ville inte att hon skulle se mig bli skadad. Och att tuta hjälpte inte, de reagerade inte. Så antingen kunde jag bara fortsätta tuta eller så kunde jag försöka köra bilen mot ungdomarna och fortsätta tuta för att avbryta. Och jag valde det sista.
Hur var det att fatta beslutet?
– Alltså, man vill ju inte köra på barn såklart, men jag hann nog tänka att hellre att jag råkar köra över någons fot än att de har ihjäl den redan svårt skadade killen. Jag ville rädda liv, säger Heidi Jortikka.
Heidi låste bilens dörrar och körde långsamt tutande mot ungdomarna.
– När jag var ungefär en halv meter ifrån sprang de iväg.
Då kom nästa svåra övervägande.
– Jag såg tre svårt skadade personer och behövde bestämma vilket barn jag skulle hjälpa.
Till sin hjälp hade Heidi en filt, som hon alltid har i bakluckan, och dotterns badhandduk. På plats fanns också andra vuxna som hjälpte till.
– Jag bestämde mig för att försöka hjälpa han som hade blivit huggen i magen, eftersom jag tänkte att han nog var svårast skadad. Jag höll tryck för att försöka stoppa blödningarna tills ambulans kom, säger Heidi Jorikka.
”Ville prata med mamma”
Samtalet med den knivskurne pojken säger Heidi har etsat sig fast i hennes minne.
– När jag satt med pojken frågade han om jag kunde hjälpa honom att ringa hans mamma och pappa. Och där och då gick mitt hjärta sönder för då gick det upp för mig att det här handlade ju om barn.
Enligt polisen fördes totalt fyra ungdomar i 15-årsåldern till sjukhus, två av dem allvarligt skadade. Förundersökningen leds nu av kammaråklagare Maria Lindstedt Estberg som säger att det är ett omfattande arbete att få klarhet i vad som hänt.
– Det är många som har hörts och de berättar utifrån sin version av händelseförloppet. Att få ett helhetsgrepp över ett så här hastigt förlopp, och stort med många inblandade, det är svårt. De berättar utifrån sin egen horisont och har inte koll på vad alla andra gjort och vad som har hänt, säger Maria Lindstedt Estberg.
Sju målsäganden
Tre pojkar anhölls samma kväll. Av dem är en 17-åring fortsatt misstänkt. Brottsrubriceringen är i nuläget grov misshandel och det finns totalt sju målsägande. Maria Lindstedt Estberg säger att de fortsätter att hålla förhör, och att vissa ska höras om.
– Jag har ingen prognos för väntat åtal. Polisen arbetar aktivt i ärendet men det finns ingen prognos i nuläget.
Heidi Jorikka har inte varit i kontakt med någon av de skadade pojkarnas familjer efter händelsen men är glad att det ska ha gått bra för alla.
– Framför allt killen jag satt med. Honom tänker jag ofta på, säger Heidi Jorikka.