Bröt nacken – nu kan Micke cykla igen

Familjen räddade livet på 19-åring efter våldsam trafikolycka

Cecilia Gustavsson

ROMA, GOTLAND. För ett år sedan råkade Micke Väärä, 19, ut för en våldsam bilkrasch. Han bröt nacken, hamnade i koma och fick svåra hjärnblödningar.

I dag kan han till och med cykla – tack vare familjen Lindh-Sporre.

– Det finns änglar, och det är ni, säger Micke när han möter sina livräddare.

Det är vid 18-tiden den 20 september för ett år sedan och familjen är på väg för att orientera. I bilen sitter mamma Urika, pappa David och barnen Albin och Alva.

”Det här är åt helvete”

Plötsligt ser de ett stort rökmoln över den smala vägen genom skogen. Något är fel. Barr och grenar har farit runt i luften. I röken framträder konturerna av en helt sönderkraschad bil.

Sedan händer allt fort.

– Jag känner direkt att det här är åt helvete. Jag skriker åt barnen att stanna i bilen och rusar ut, berättar David.

Ulrika är lika snabbt ute på sin sida. De springer fram till bilen och ser en ung tjej och kille inuti. De slår av tändningen och ser till tjejen, som är skadad men vid medvetande. Killen – Micke – är däremot mycket illa däran.

– Han är medvetslös, andas oregelbundet och hänger nedåt med huvudet i bältet i en konstig vinkel, berättar Ulrika.

11-åring hjälpte till

Medan Ulrika ringer 112 så håller hon Micke så att hans luftvägar är fria. Sedan tar hon hand om flickan, medan David försöker få ut Micke. Men bältet spänner åt och är i vägen. Här får Albin göra en insats, trots att han bara är 11 år.

– Pappa ropar att jag ska hämta bälteskniv, brandsläckare och kofot från vår bil. Så det gör jag. Allt känns läskigt, lite overkligt som i en film.

– Hans insats är guld värd, så modig! Han visste precis hur han skulle hitta grejerna, säger Ulrika och tittar stolt på sin son.

Alva, som bara var 8, sitter i bilen och lyckas hålla sig lugn.

– Jag är jätterädd och håller om vår hund. Mest rädd är jag för att bilen ska börja brinna när mamma och pappa är där.

Precis detsamma tänker David:

– Det stinker bensin och jag är livrädd att bilen ska fatta eld. Allt går otroligt snabbt samtidigt som det sker i slow motion. Min enda tanke är: Hur ska jag få ut killen om det börjar brinna?

– När Räddningstjänsten kommer och tar över är det en enorm lättnad. Efteråt kommer chocken och jag börjar skaka.

”Iskall och blodig”

Micke förs till Karolinska sjukhuset i Stockholm med ambulanshelikopter. Hans tjejkompis får också allvarliga skador, men inte livshotande. För Micke hänger livet på en skör tråd.

I 35 dygn är han medvetslös. Hans nacke är bruten. Han får två stora hjärnblödningar och runt 50 små. En lunga är punkterad.

Mickes mamma Tove Pettersson minns kvällen som en mardröm. Efter beskedet på telefon hjälper polisen henne att ta sig till sin son.

– Micke var iskall och blodig, allt var en chock. Läkarna visste inte ens om han skulle vakna, och hur han i så fall skulle vara.

Efter någon vecka kontaktar Tove familjen Lindh-Sporre, något alla är väldigt glada över i dag.

– Jag är så oerhört tacksam att vi fick träffas, och att vi nu får se Mickes otroliga framsteg, säger Ulrika.

20 000 steg

För framsteg är det verkligen. När vi nu sitter och fikar vid Lindhs köksbord ett år senare har mycket hänt. Trots att det var en så fruktansvärd händelse så skrattas det mycket, och känslorna bubblar i luften. I centrum sitter Micke, som återhämtat sig på ett fantastiskt sätt.

– Det var skönt att slippa rullstol och kunna gå själv. Nu kan jag cykla också, och gå på gym.

Han tar långa promenader - under en dag kan han gå 20 000 steg ibland. Där olyckan märks mest är närminnet, som nästan är borta. När vi frågar om han minns vad han åt till frukost igår, skrattar han och svarar snabbt:

– Ja, för jag äter samma varje morgon, det är säkrast. Jag brukar skoja och säga att närminnet flög bort med olyckan.

För skoja, det är han en mästare på. Det blir många skratt åt hans snabba kommentarer. Både mamma och familjen Lindh är imponerade av hans sätt att komma igen.

– Han har en otroligt positiv livssyn. Alla kan lära sig av Micke, säger Ulrika.

– Ja, det är en ära att lära känna dig, du har sådan kämparinställning, säger David och tittar på Micke.

Vill fortsätta plugga

Vägen hit har varit lång. Micke har vårdats och rehabiliterats på Karolinska, Danderyds sjukhus och på Korpen i Visby. Sina första ord sa han två månader efter olyckan. Micke minns inget förrän lång tid efteråt olyckan. Han vet bara att han skulle skjutsa hem sin tjejkompis den där kvällen.

Tove kan inte tacka familjen nog när alla förenas i en jättekram. Ögonen tåras.

– Det är ett mirakel, det ni gjort. Om inte just ni kommit hade Micke inte klarat sig.

Micke själv ser ljust på framtiden. Han har precis börjat jobba lite som ungdomsledare inom kyrkan, som han gjorde före kraschen. Och han vill fortsätta gymnasiet.

– Jag gick el- och energiprogrammet, och saknar det. Jag vill gå klart skolan.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook