John var papperslös – i dag är han polis

Uppdaterad 2017-05-31 | Publicerad 2015-12-08

Brinner för utsatta unga – därför är John Franco Svenska Hjältars Eldsjäl 2015

I fem år gömde han sig för polisen – papperslös. 

Men i stället för att sedan följa omgivningens laglösa väg, valde John Franco, 33, att utbilda sig till just polis.

I dag peppar han ungdomar i riskzonen och bygger broar mellan dem och polisen.

– De gånger jag lyckas påverka en ungdom blir det så meningsfullt, säger Svenska Hjältars Eldsjäl 2015. 

Han har bott i de flesta förorter till Stockholm, men Östberga är orten där han hängde. Orten där alla vännerna bodde. Själv saknade John Franco en fast adress i fem år. När han med sin mamma som nioåring kom till Sverige från Colombia, fick de leva gömda, papperslösa.

När de riskerade att bli upptäckta packades familjens få ägodelar i sopsäckar och mamma och son fick ta tunnelbanan mot ett nytt, temporärt hem.

– Jag minns ett år när det var Vattenfestival och jag samlade pantburkar på stan för att vi hade det väldigt knapert, säger John.

– Jag var rädd att någon från klassen skulle se mig. För ett barn var inte själva samlandet det jobbiga – jag förstod att vi inte hade några pengar – utan att någon skulle se mig göra det. Då dör jag, tänkte jag.

Svårt släppa otryggheten

Att bjuda hem klasskompisar var otänkbart, liksom att hänga på fritidsgården – om det skulle bli bråk och polis kallas till platsen, stod ju familjens framtid på spel.

– En av orsakerna till att jag inte hamnade i kriminalitet var att jag förstod vilka konsekvenser det skulle ha, att familjen skulle skickas tillbaka till Colombia, säger John.

Det var mamma Rosa som fattade beslutet att ge sin son en bättre uppväxt genom att 1992 fly till Sverige. I Colombia minns John att skjutningar var vardag – flera släktingar har dött till följd av våldet. Att hålla ihop med kusinerna på väg till skolan var viktigt, risken att som barn kidnappas av organsmugglare var verklig.

– Den otryggheten, den känslan, minns jag än. När jag besöker Colombia i dag känner jag mig väldigt otrygg, jag kan inte släppa det, säger John.

Förutsättningarna för att han i tonåren sen skulle hamna på glid fanns där. Han ville vara där saker hände, ville klottra och hänga med vännerna som inte alltid fattade rätt beslut.

En av Johns första vänner i Sverige dog senare i en överdos och flera andra har suttit i fängelse. Att bli polis ansågs vara att svika.

– Men när jag kom in på polishögskolan fanns det ändå en stolthet i att deras vän gjorde något rätt, säger John.

– Många av de grovt kriminella jag träffat i mitt yrke, drömde om att bli just polis när de var små. Man undrar hur det kan gå så långt, att man går från drömmen om polis till att bli kriminell. Det händer något där emellan, och där vill jag komma in och påverka och visa att det går.

Vill vara en förebild

Och det gör John. Genom att visa att han tror på ungdomarna han träffar och stötta genom att finnas där, har John lyckats nå många unga i riskzonen. Med projekt som introducerar de unga till yrket har han inte bara förbättrat kontakten mellan ungdom och polis i utsatta områden, utan också hjälpt unga att nå sin dröm och komma in på polishögskolan. I egenskap av privatperson föreläser han dessutom om sin bakgrund, om tacksamheten mot Sverige och möjligheterna han fått här, och finns där för unga som vill snacka.

– När jag lär känna en ungdom handlar det om att förstå och lyssna men att tydligt visa att det här är ramarna, att jag kommer att träda in i min polisroll om det behövs. Och det är för att jag tror på dig, säger John.

Själv tackar han sin mamma för att allt gick bra för honom. Av henne fick han rätt värderingar och en trygg uppväxt. När han sen i sina sena tonår insåg att allt för många förortsbarn saknar bra förebilder och inte vågar drömma stort, bestämde han sig för att bevisa att man kan nå sina mål och själv bli en bra förebild. Mamma Rosa var inte jätteglad över beslutet att bli polis. I Colombia är yrket förknippat med stor fara – hennes dröm var att John skulle bli advokat eller läkare.

– I dag känner hon en stolthet men det gjorde hon nog redan när jag kom in på polishögskolan eftersom jag nådde mitt mål, säger John.

– När jag nu är Svensk Hjälte kan jag se att hon sväller över av stolthet. Det känns bra att kunna ge henne kvittot på att den uppoffring hon gjorde när hon tog mig till Sverige, att allt vi genomlevde, tog mig så här långt. Det hade inte gått utan henne.

Ser underliggande faktorer

Själv är han överväldigad och har inte riktigt kunna smälta nyheten att han är Svenska Hjältars Eldsjäl 2015.

– Jag vaknar inte och tänker att nu stiger en Svensk Hjälte upp. Jag tycker inte att det som utmärker mig är något märkvärdigt – det kommer naturligt för mig, säger John.

– Men elden som brinner i mig har fått näring av den här utmärkelsen, jag har förstått att tiden jag lägger ner på en ungdom är värt det.

Vi sitter i ett förhörsrum på Klara polisstation i centrala Stockholm. John är precis tillbaka från en längre föräldraledighet och känner sig något ringrostig. Rutiner och juridik kan ändras snabbt, det gäller att hela tiden se till att hålla sig uppdaterad. Men det är också yrkets ombytlighet han gillar, att man aldrig vet vad man ska mötas av. Ingen dag är den andra lik.

– Jag har haft jobb där jag visste hur varje dag skulle se ut och allt man gjorde var längtade till helgen. När jag valde polisyrket fanns det i bakhuvudet, att man kommer att träffa mycket folk och vistas i olika miljöer, säger John.

Men yrket har bidragit till mer än så:

– Hade jag haft ett vanligt jobb med hyfsad inkomst hade jag nog glömt bort hur det var att växa upp i förorten, kanske tyckt att ungdomarna där inte tar sig framåt för att de är lata, säger John.

– Det finns säkert de som är lata men det finns så många underliggande faktorer, som jag ser som polis. De gånger jag lyckas påverka en ungdom blir det så meningsfullt.

Missa inte Svenska Hjältar-galan den 18 december klockan 20:00 på TV4!

Årets Eldsjäl:

John Franco, 33, Stockholm

Juryns motivering: ”John är en hjälte för att han lyckades följa sin dröm om att bli polis efter en uppväxt som papperslös flykting i en hård miljö. I dag peppar han andra utsatta ungdomar att söka yrket och bygger broar mellan dem och polisen.”