Lastbilschauffören Johannes, 49: ”Utan Henrik hade jag dött”

Publicerad 2017-09-20

Henrik Hedström och Johannes Wiman.

Mitt i trappuppgången stannade Johannes hjärta.

Med sig hade han 26-årige kollegan Henrik Hedström, som ingrep med hjärtlung-räddning – och räddade Johannes liv.

– De sa att så länge han pumpade runt mitt blod för hand är så länge det fanns något syre i blodet, så det var maximum, säger Johannes Wiman.

På budfirman var det full rulle den här eftermiddagen. De båda lastbilsbuden Johannes Wiman och vikarieanställde Henrik Hedström hade fått en sista körning ut till Årsta från lagret i Västberg utanför Stockholm.

– Jag skulle inte jobba egentligen, men nån av oss skulle hjälpa den andra att bära upp ett kylskåp, minns Henrik.

Väl framme vid adressen upptäckte de att kylskåpet skulle upp till femte våningen, utan hiss. Johannes Wiman är på gott humör och skämtar om sin dåliga form medan de bär upp skåpet.

– När vi kommit upp hela vägen så minns jag att jag sa ”herregud vilken dålig kondition jag har”, säger Johannes.

Drabbades av hjärtstillestånd

Några sekunder senare segnar han ihop i trappen och faller omkull. Enligt läkarna har han gått in i agonal andning, en sorts suckande andning som inträffar när man drabbats av hjärtstillestånd.

– Jag stod och i telefon och så börjar han liksom snarka. Han hade skojat hela vägen dit så jag tänkte att han fortsatte göra det. Men han slutade inte så jag minns att jag tänkte ”det var en dryg jävel…”, säger Henrik.

Ganska snart därefter insåg Henrik att det inte var ett skämt längre. Han tog tag i Johannes, som fortfarande låg nedsjunken i trappen.

– Jag fick släpa ner honom för något trappsteg där och så började jag med att göra hjärtlungräddning och ringde 112.

Kämpar för att få igång hjärtat

Henrik och en förbipasserande man kämpade för att få igång Johannes hjärta, några kompressioner i taget.

– När man kör lastbil får man ju gå såna kurser varje år, jag har säkert gått den 6-7 gånger.

Henrik och mannen fortsatte ge Johannes kompressioner. Till sist kom en polisbil med hjärtstartare.

– Jag tror de skickade i han el sju gånger. Det var på vippen att han inte skulle köra nåt mer, det var på sista försöket som det drog igång igen.

”Han är en riktig hjälte”

Johannes kunde köras in till Södersjukhuset – en hårsmån från döden.

– Jag var borta i femton minuter, det sa att det är så länge man kan pumpa runt blodet för hand innan syret tar slut, säger Johannes som fick sövas och kylas ned för att organen inte skulle ta skada av syrebristen.

– Jag var nedsövd i tre veckor efter det. De visste inte om jag skulle bli blind eller tokig men jag klarade mig.

Och mot före detta kollegan Henrik är Johannes evigt tacksam.

– Utan Henriks snabba insats hade jag dött, eller värre, drabbats av hjärnskador. Han är en riktig hjälte, säger Johannes.

För fler liknande artiklar − följ Svenska Hjältar på Facebook