Eva, 62, har vigt sitt liv åt de vanskötta djuren
”De är så bortskämda, de är pensionärer här!”
Uppdaterad 2017-08-29 | Publicerad 2017-08-28
MARIEFRED. Eva Söderberg har valt ett liv där djuren går i första hand – i alla lägen.
På sin gård i Mariefred bor hon tillsammans med ett hundratal djur som plågats av tidigare ägare.
– Jag sviker inte djuren – jag kommer att gå här med rullator! säger hon.
Följ Svenska Hjältar på Facebook för fler hjältehistorier!
Eva Söderberg, 62, och alla djur bor på den lilla gården på en kulle i utkanten av Mariefred. På den lilla gården växte hon själv och hennes systrar upp tillsammans med sina föräldrar, som också älskade djur. Runt gården har tiden kommit i kapp – industrier, golfbana och nu planeras ett stort område med nya villor strax bakom husknuten.
Men Eva ger sig inte – hon tänker bo kvar.
– Jag har älskat djur ända sedan jag var liten – det går bara inte att bota! säger Eva och skrattar.
Till och med när några vänner överraskade henne med en 60-årsfest så cyklade hon hem för att ta in djuren och säga godnatt.
Någon hade glömt honom på ett tåg
Alla djuren har egna personligheter – och historier. Kalkonen Ulla fann hon på en auktion. Eva kunde inte med att Ulla skulle slaktas, och ropade hem henne för sina sista sparpengar. Nu delar hon bur med påfågelhanen Kurt-Ina, som hade dumpats i sörmländska skogarna. Hon har också ett tiotal kaniner på gården – däribland Loket som någon glömt kvar i en bur på ett tåg.
Men mest sällskaplig av dem alla är kanske geten Conny som nyfiket knallar omkring på tomten och slickar på alla besökare som kommer till gården. När han var killing skulle han och hans två bröder slaktas, men Eva lyckades övertala ägaren om att ge dem ett nytt liv hos henne i stället.
Störst i skaran är varghunden Plura – som är lika lång som Eva och väger betydligt mycket mer än hon. Han har ett härligt humör – förutom när Eva spelar piano.
– Då kommer han fram och blänger på mig och slickar mig på fingrarna så att jag ska sluta.
Ger dem nya hem
I närmare trettio år har hon kämpat för djuren. Hon jobbar helt ideellt med att omplacera djur som folk tröttnat på och släppt ut i det vilda. Hon har tagit ströjobb för att få in de nödvändiga slantar hon måste ha, och på sommaren håller hon loppis.
– Jag gör så gott jag kan och hjälper på alla sätt. Vi försöker alltid att hitta jourhem. Många säger att jag måste trappa ner, och jag försöker men det är inte lätt. Djuren går först för mig, säger Eva.
Evas telefon ringer hela tiden. Ryktet har spritt sig genom åren och nu får hon samtal från hela landet. Det är både uppmärksamma privatpersoner som hittat övergivna och vanskötta djur och organisationer som behöver hjälp.
Många av djuren hos Mariefreds Djurskydd har faddrar, som fått nys om dem på Facebook och nu ger bidrag till mat och veterinärkostnader.
– En del betalar en tjuga i månaden och vissa betalar mer – man får ge det man vill, man måste ju ha råd. Vi är väldigt tacksamma för allt!
Lever som pensionärer på gården
Just nu bor sex getter och tre får på gården. Flera av dem är gamla och skulle skickas till slakt, men nu lever de livets glada dagar hos Eva.
– De är så bortskämda, de är pensionärer här! De har blivit som familjemedlemmar. De står sina i boxar och vill ha morötter och havre – det har blivit som deras äldreboende här.
