”Jag förstod inte att levern var mosad”

Proffstränaren fick hästspark i bröstet • Hemma igen – berättar om olyckan och återhämtningen: ”Håller mig i strypkoppel”

Daniel Söderbäck

Proffstränaren Claes Svensson, 52, träffades av en hästspark i bröstet.

Sedan en tid tillbaka har han fått komma hem från sjukhuset – och minns allting från olyckstillfället.

– Jag förstod inte då att levern var mosad, säger han till Trav365.

Det var den 13 februari som olyckan var framme.

Proffstränaren Claes Svensson skulle fodra sina hästar då han träffades av en hästspark med full kraft rakt i bröstet.

Han fördes till sjukhuset i Jönköping där man konstaterade brutna revben och punkterad lunga. Han fick senare transporteras till intensiven på Linköpings Universitetssjukhus eftersom läkarna upptäckte en blödning på levern.

– Han hade jättesvårt att andas efteråt, sa sambon Marie Nilsson dagen efter olyckan.

”Kunde krypa ut ur hagen”

Sedan tre veckor tillbaka är Claes Svensson hemma från sjukhuset igen.

– Jag mår rätt så bra och har och slutat äta antibiotika. Nu är det återhämtning som gäller.

Han minns allting av det som hände den där onsdagen.

– Jag var ute ensam och fodrade hästarna. Det var fyra stycken som gick i en grupp och en av dem som var lite mera sugen på mat än de övriga och började sparka bakut med båda bakbenen. Jag fick en kraftig smäll i bröstkorg och mage och kunde krypa ur hagen.

– Jag kände att jag hade problem med andningen och trodde det var frakturer på revbenen. Det jag inte förstod då var att levern var mosad. Som tur var hade jag med mig telefonen och kunde ringa min sambo Marie som kunde ringa ambulans, säger han och fortsätter:

– Hade sparken tagit 20 till 30 centimeter högre upp hade jag nog inte ställt mig upp igen, eller om den tagit på ryggraden hade jag kunnat bli förlamad. Man får se det positivt och det kunde ha gått mycket värre. Läkarna säger att allting kommer läka och jag kommer inte få några men.

”Får egentligen inte göra någonting”

Den 52-årige proffstränaren, med Vaggeryd som hemmabana, fick ligga på intensivvårdsavdelningen i Linköping i två dagar för att under en veckas tid vistas på kirurgakuten på sjukhuset.

– Det gjordes kontroller med jämna mellanrum och efter en tid slutade blödningen i levern vilket gjorde att det inte blev något ingrepp. Jag ska på återbesök på röntgen om två veckor, säger han.

Han är sjukskriven till början av juni och kan göra små sysslor hemma i stallet.

– Jag får egentligen inte göra någonting, men kan köra bil och kör hästarna i lastbil med ska inte göra någonting ansträngande och inga tunga lyft.

Kliar det i fingrarna?

– Ja, det är klart, man vill ju jobba och man känner att man behövs. Marie håller mig i strypkoppel. Men det var så klart skönt att komma hem. I början låg man rakt upp och ned på sjukhuset och var glad att man hade folk omkring sig men ju piggare man blev desto mer ville man hem. Sista tiden var långsam.

”Har säkert gjort det 100 gånger”

Vad har du fått för reaktioner från trav-Sverige?

– Det är väldigt många som undrat och brytt sig om hur man mår och skickat meddelanden. Sådant är kul att höra och läsa.

Hur ser du på framtiden och det som hände?

– Jag ser positivt på den. Vi har många fina hästar i stallet men det är bara lite tråkigt att man inte får köra dem själv just nu. Jag fodrade själv och har säkert gjort det 100 gånger utan att det har hänt någonting. Nu har vi ändrat på rutinerna och ska vara två och två i fortsättningen.