Överlevde hjärtinfarkt – skrällde dubbelt på V75
Micael Melander skrällde dubbelt på V75 i Skellefteå efter den tunga tiden: ”Jag fick det inte att gå ihop”
Uppdaterad 2021-10-09 | Publicerad 2021-10-04
Micael Melanders hela värld rasade samman 2018 då han drabbades av en hjärtinfarkt.
Under lördagen tog han karriärens första V75-dubbel – men har inte hört något från miljonvinnarna.
– Det vore absolut trevligt om någon vill visa uppskattning för sina fem miljoner, säger Micael till Trav365.
Micael Melander agerade under lördagen skrällkusk två gånger om då han ordnade miljonutdelning på V75. Först satte han dit enprocentaren Kitzune G.G., minuterna senare var det dags igen – då med likaledes obetrodde Torpa Pål. En fantastisk framgång för 50-åringen som för en tid sedan hade några riktigt tunga år.
– Jag har nog aldrig tagit en dubbel på V75, det tror jag inte, men något firande blev det inte då vi jobbade även under söndagen. Svävar bland molnen gör jag inte, man har ju varit med så länge, berättar Micael för Trav365.
Han kommer från en travtokig familj och pappa är självaste Gunnar Melander, mannen bakom otaliga stjärnhästar genom åren och "still going strong". Uppväxten beskriver Micael som "fantastisk" och redan som ung grabb var det hästar för hela slanten.
– Fram tills det att jag var 15 år körde jag nog mest motorsåg och traktor, även om jag alltid hjälpte till med i stallet även då. Pappa tyckte dock att det var viktigt med en utbildning och därför påbörjade jag en naturvetenskaplig linje på gymnasiet, för att bli veterinär eller liknande. Efter en tid tog jag dock ett sabbatsår och det håller jag på med än, ha ha.
”Jag hade fått kämpa på en tid”
Karriären tog fart redan i ung ålder och bland favorithästarna finner vi kallblodsstjärnor som Stellbar och Mel Odin. Med den tidigare plockade den då unge Micael hem tre raka SM-titlar, och gjorde så innan han ens fyllt 21.
– Stellbar var det andra kallblod i Sverige som kom upp över en miljon och jag skötte även om honom.
2018 skulle dock bli ett dramatiskt år. Ett år han nog helst vill dra ett stort streck över. Först lämnade han in sin tränarlicens, och några veckor senare råkade han ut för en hjärtinfarkt.
– Anledningen till att jag lämnade in licensen hade med ekonomiska skäl att göra. Jag fick det inte att gå ihop, och var dessutom uppe i en separation. Dessa är inte gratis. Jag hade fått kämpa på en tid och hade inte den rätta glädjen längre. Det var tufft helt enkelt. Man kämpade på med djuren då man ju vill dem väl. Om man hållit på i en annan verksamhet så hade man insett att det inte fanns några positiva utsikter.
Vad kommer du ihåg av dagen då du fick hjärtinfarkten?
– Ja, vad minns jag? Att nu är vi här och får göra det bästa av situationen. Det var tur att jag åkte in till sjukhuset när jag gjorde. Läkarna gjorde en kärlröntgen och jag har sedan dess tagit blodförtunnande medicin, något som fortsätter livet ut.
Lever annorlunda efter hjärtinfarkten
Vad var anledningen till hjärtproblemen?
– Stress och press. Dessutom har jag haft diabetes sedan jag var 15. Läkarna sa att detta var en "gå in i väggen"-grej. Den här tiden var tuff för alla men samtidigt så fick jag otroligt mycket hjälp och stöd från min familj.
Tiden före och efter hjärtinfarkten är av naturliga skäl annorlunda. Under den tunga period som följde ville Micael knappt veta av travet och sade till och med upp sin prenumeration av Travronden, något han dock återupptagit på senare tid när hälsan förbättrats. Numera försöker han även att ta det lugnare och undermedvetet inte pressa sig lika hårt som tidigare.
– Man kan blunda och tänka: "nu skiter jag i det här", men detta är ju trots allt ens stora intresse i livet.
När Trav365 når honom står han och lagar en pasta med bacon och verkar vara på ett bra humör. Märkligt vore annars efter en klang- och jubelföreställning som den i Skellefteå.
– Det är klart att det är otroligt roligt när man kan få vinna med två som ingen räknat med, och framför allt i travets elitserie. En tacksamhetskänsla. Det var en glädje att vara först men mest är man nöjd med sig själv.
Och hur belåten var du med din egen kuskinsats?
– Jag kunde nog inte gjort så mycket annorlunda. Eller, med 66-oddsaren kunde jag ha kastat mig invändigt men jag fick bra information från stallet och körde därefter.
Tackar inte nej till lite uppskattning
Hästen han pratar om är givetvis Kitzune G.G. som på förhand stod stenhårt inne på pengarna och man fick intrycket av att hon faktiskt var felanmäld.
– Det var hon på ett sätt. Ägarna hade kollat valutakursen på Forex men ST räknar bara om denna en gång om året, och enligt den blev det 1 500 kronor fel, så de blev väldigt förvånade när anmälningslistan kom ut. Men eftersom de hade ytterligare en starthäst den dagen så kom de ändå med båda. Visst hade hon kunnat bli struken, den risken fanns.
Tio vinnande system kammade hem fem miljoner vardera och visst lär både en eller fler av dessa lyckliga tippare ha hört av sig till skrällkusken för att gratulera, och möjligtvis bjuda på något fint. Eller?
– Ha ha, ingen har hört av sig. Vi är med på ett streckspel och de har säkert förlorat pengar på oss förr. Det är ingenting jag tänker på, att någon velat delat med sig, men absolut att det varit trevligt om folk visat uppskattning för sina fem miljoner.
Så om någon av er lyckligt lottade läser detta så mottager Melander gärna något fint. Ett presentkort på en resa, kanske? Kryssningar verkar ju vi svenskar älska mer än det mesta, men en årstid som denna lockar nog en solsemester desto mer. Det var ju trots allt tack vare Dannero-tränaren som det blev klirr i kassan.
”Det är oerhört tacksamt”
V75-dubbeln till trots, eller en utlandsresa för den delen, inget slår dock den personliga segern som togs i samband med att han överlevde hjärtinfarkten.
– Om jag inte haft en kropp att komma tillbaka till så hade jag inte kunnat fortsätta med något. Det är oerhört tacksamt att jag kan jobba som jag vill, ihop med min sambo Malin.
Han nådde för en tid sedan milstolpen 1 000 vinster under sin karriär.
Är drömmen på sikt 2 000?
– Mitt nästa mål är Solänget i kväll och att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag kör mycket lopp i Norrland och tycker att jag räcker till och gör det bra här. Vardagen trivs jag med som den är. Om fem år hoppas jag ha kunnat förbättra hästmaterialet i stallet och fortsätta tävla som jag gör, avslutar Micael.