Profilerna som jagar galna V75-drömmen

Premiär i VM i V75 • Nybrink om ”rasen travspelare” • Mina tio spelarprofiler – vem är du?

Du har säkert träffat många av de här svamliga gubbarna.

Du kanske är en av dem?

Hur som helst, jag tänkte botanisera lite i rasen travspelare. Det är ganska kul att placera in oss i fack.

Själv har jag drag som passar in på flera diagnoser.

Vi är ju, i ur och skur, V75-spelare allihopa. Varje vecka är det samma sak, lördagen är festen då alla travintresserade samlas, laddade och förväntansfulla. Tindrande. Nu kanske det är min tur? Finns det någon rättvisa så. Ungefär så tänker de flesta strax före starten av den första avdelningen.

På det sättet är vi väldigt lika. V75 är och förblir nummer ett. Lördagarna är kulmen, allt det andra är en veckas väntan på det. Frågar du en travspelare om drömmen blir svaret bli ensam på V75 och att vinna kanske 20-30 miljoner.

Vem är du mest lik?

Ingen säger ”att bli ensam på V64” eller ”ta hela V86-potten”, trots att det också är fina grejer och något mer rimligt att sikta mot. Nej, potten på V75 är nirvana.

Men trots att alla V75-spelare har samma (galna) dröm är vi långt ifrån en homogen grupp. Alla har sina egna tricks och obegripliga, förutfattade meningar. Vi är experter och talar gärna om det. Nu tänkte jag roa mig med att dela in oss i fack, att kategorisera travspelarna. Vem är du mest lik?

Här är mina tio spelarprofiler:

Lopparkivaren:

Jag skulle vilja påstå att det här är en stadigt växande grupp. Undrar just om inte jag är mest lik en sådan? Hur som helst, lopparkivaren är spelaren som ägnar hela veckan, från måndag till åtminstone fredag kväll, i ATG:s lopparkiv där han ser V75-hästarnas senaste starter. Allt kan kollas.

Formen, startsnabbheten, motståndet då jämfört med nu, varför en häst galopperat, distansförmågan, you name it.

Här handlar det mycket om att kunna travets grunder och att jobba tills du är säker på din sak. Att bli en duktig lopparkivare tar sin tid. Men den som har energi kommer att belönas, inget är så viktigt som egna intryck när man spelar.

Statistikern:

Vissa bryr sig inte om så mycket vad hästen gjort i den senaste starten. Nej, de är i stället fast övertygade om att statistik är enda vägen till vinst.

”Dagens största favorit vinner sex gånger av tio när den har framspår i silverdivisionen”, är ett typiskt uttalande från statistikern. ”Hon har bara förlorat en gång från ledningen på åtta försök” och ”han har aldrig klarat fjärdespår med voltstart”, är andra vanliga kommenterar.

Jag tror också på statistik – som ett komplement.

Värmningsmannen:

Vanlig syn förr i tiden, för 20-30 år sedan var vi många som åkte till travbanan i god tid, slogs om de bästa utkiksplatserna och följde vartenda steg hästarna tog före tävlingarna. Med oss hade vi en hink full med stoppur som fick jobba hårt när tränarna testade speeden på sina ibland illatravande djur.

Det kunde verkligen löna sig. Numera är värmningsmännen få, även om de finns och de slåss också mot ATG:s service med värmningsbilder på nätet.

Men att lära sig hur en häst ser ut före loppen är fortfarande viktigt, även om det ibland tas på överdrivet stort allvar.

Det bästa som finns är en dålig uppvärmning av en favorit. Där har vi något att profitera på.

Utrustningsnissen:

Den här arten förökar sig som kaniner. Helstängt, bajk och barfota är vad de behöver för att få fjong. Då ska det spelas, särskilt om man kan kalla det för ”maxat”.

Hur bra hästarna är har ingen betydelse, bara de går optimalt och det är påställt. Utrustningsnissen är oftast yngre och kan troligen kallas för den moderna travspelaren.

Men om han egentligen begriper något om trav kan diskuteras. Därmed inte sagt att han är torsk på spelet. Att ha koll på kapprustandet är tyvärr viktigt.

Konspirationsteoretikern:

Den här snubben finns överallt i samhället, så även inom travet. Han (ja, det är oftast en man) har alltid en teori som han prackar på sin omgivning.

Det kan handla om att en travtränare dopar sina hästar med det senaste, oupptäckbara dundermedlet och att det bara är att spela, eller att samma tränare har slut på godiset och därför inte vunnit lopp på fem starter.

Eller så ”vet” han att två kuskar alltid spelar V75 tillsammans och alldeles uppenbart samarbetar i loppen.

Eller så har en viss tränare mutat veterinären så att hans ofräscha häst ska få starta. Historierna avlöser varandra och det enda som är säkert är att konspirationsteoretikern aldrig vinner, men ständigt har nya scoop att bjuda på.

Sista minuten-spelaren:

Har inte någon vidare koll när det är lördag morgon, att plugga trav är tråkigt, men efter att ha köpt ett dyrt tips på nätet slår han på ATG Live och kastas hit och dit när snacket går i vågor.

Till slut vet han ingenting av värde eftersom det låter så bra på så många i sista stund. Om han vinner? Jo, när alla andra gör det.

Tillsammanskaptenen:

Oftast en travintresserad, självsäker och stryktålig spelare som insett att det inte håller att spela ensam, i alla fall inte i dagens konkurrens där
de stora bolagen tar allt mer av potten med sina monsterlappar.

Kaptenen låtsas vilja veta vad manskapet i laget tror på men informationen fastnar sällan. Är heller inte typen som köper in sig i spel eftersom han ”vet mer än alla andra”.

Hade förr i tiden ett litet helvete att samla in pengar men allt förändrades till det bättre när ATG Tillsammans kom. Nu är lagspelandet ett självspelande piano där medtorskarna står i kö och kaptenen kanske börjar bli lite väl bekväm och illa påläst.

Kuskens kompis:

Ses ofta på travbanan där han förklarar för alla som vet att han är bästa kompis med (typ) Erik Adielsson som, off the record, lämnat stenklart på den där han kör i V75-1 som är en tvåprocentare.

Lite senare förklarar han att han snackat med Erik före loppet ”som sa att han inte ville vinna i dag, hästen har ett mer passande lopp nästa lördag, så jag spelade inte.”

Besserwissern:

Är gärna med i ett V75 Tillsammanslag men bidrar sällan med något före spelstopp.

Efteråt finns det ingen hejd på hur enkelt det var, att han i stort sett kunnat lämna in en enkelrad och haft sju rätt.

Att laget bara fick fem rätt skakar han upprepat på huvudet åt. Nej, suckar besserwissern, nästa gång ska han inte vara med. Vilket han förstås är ändå – och fortsätter med gnället och efterklokheten.

Luftliraren:

Har jag stött på ibland. Sitter och filar länge med sitt reduceringsverktyg, kanske Jokersystemet, och gör enorma system, en miljon rader reducerat till 100 000. Rader som han aldrig lämnar in eftersom de är för dyra.

Efteråt får vi veta att han hade satt sjuan om han lämnat in. Frågan är om han någonsin gör det?

Jag blir aldrig en luftlirare

Nå, vem känner ni er mest besläktad med? Själv är jag, likt alla er andra, en kombination. Min diagnos är nog 50 procent lopparkivare, 20 procent statistiker, 20 procent värmningsman och 10 procent besserwisser.

Utrustningsnisse eller luftlirare blir jag nog aldrig – tyvärr.

Läs mer om VM i V75 2019:

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!