”Jag är gladare och sundare nu...”

Bo Falsig slutade i fjol som travtränare – hittade harmonin på sitt nya jobb: ”Mot slutet var det mest besvikelse...”

Publicerad 2023-03-21

Bo Falsig om livet efter avslutade travkarriären.

Bo Falsig, 52, rasade i vikt och mådde allt sämre.

Efter en tids ohälsa valde han i fjol att sluta som travtränare.

Tack vare det livsbeslutet är stressen borta och livsglädjen tillbaka.

– Jag känner inte längre samma press och sover nu hur bra som helst, berättar Bo.

Åbytränaren Bo Falsig hade som mest 30 hästar i stallet, men efter att resultaten uteblivit under ett antal år började stressen och ångesten göra sig påmind.

Det gick så långt att hans fysiska och psykiska hälsa drabbades, vilket han berättade om i en öppenhjärtig intervju med Trav365 i somras. Han kunde inte sova, vikten hade rasat ner till 71 kilo och situationen blev till slut ohållbar, varpå ett tuff beslut togs att sluta som travtränare.

Ett knappt år senare skriver Falsig ett nytt kapitel i sin livshistoria – och verkar ha hittat harmonin i vardagen.

– Jag sover hur bra som helst nu. Problemet med min matchvikt har jag också löst och ligger nog på runt 84 kilo, även om dessa nu kanske sitter på fel ställen, säger Bo skämtsamt och fortsätter:

– Jag känner inte längre samma press som när jag drev eget. När du nu är ledig så är du ledig. Det är den stora skillnaden för mig och något jag aldrig har varit med om tidigare.

”Man får en fantastisk kundkontakt”

Han tillbringade sin sista dag i stallet en fredag. Måndagen därpå hade han redan påbörjat en ny tjänst på DS Hovslageriprodukter. Han behövde inte ens skriva in sig på Arbetsförmedlingen däremellan.

– Jag måste alltid göra någonting, annars så har man för mycket tid att tänka negativt. Och att flytta på mig var inget alternativ då jag har familj.

– Jobbet ligger inte alls långt från där jag hade mitt stall. Jag var faktiskt kund förr och vi hade pratat lite löst om att jag skulle börja här. Det fanns ett behov och sedan så provade vi.

Företaget där han jobbar säljer hästskor och utrustning för hovslagare, både i en fysisk butik och på nätet. När vi får tag i Bo sitter han och packar beställningar.

– På morgonen så plockar vi ordrar från olika hovslagare och vanliga människor, för att sedan skicka iväg dessa med Schenker. Jag beställer även nya skor så att de finns på lager, samt hjälper till i butiken.

”Då är det en mardröm”

Många runt om i stugorna minns säkert Falsig från tiden med Bhengaali, Crossfire Simoni, Inspector Godiva, Nouvelle Pelle eller Practical Joke.

När vi frågar honom om de sista veckorna och månaderna i travets mångåriga tjänst, då hästarna lämnade stallet en efter en, så blir svaret om en eventuell saknad följande:

– När hästarna väl hade lämnat stallet så var det rätt så skönt, med tanke på att man hade tagit beslutet, och ingen dålig känsla inombords. På Kungsbacka hade jag spartanska träningsmöjligheter och kunde inte ge hästarna rätt förutsättningar.

– Nu i vinter har det dessutom regnat från alla håll, känns det som, och då har man inte gått och saknat travet eller haft abstinens varje dag. Då är det istället skönt att slippa vara ute.

Folk inom travsporten säger som bekant ofta att de ”lever drömmen”. Men stämmer detta verkligen när man kanske har fler mot- än medgångar?

– Nej, då är det istället en mardröm. Det kändes som att man stod still och att mycket gick emot en, vilket gav mig dåligt samvete. Kostnaderna har dessutom ökat enormt sedan jag tog ut min tränarlicens, samtidigt som prispengarna stått stilla. Min rörelse gick knappt jämnt upp och då finns det inget utrymme för extravagans.

”Tidigare var det helstängt på”

Vilka reaktioner fick du från branschfolk i samband med ditt beslut att sluta?

– Det möttes med förvåning hos vissa, medan andra kanske gick i samma tankar som jag?

Tror du att vi framöver kommer att få se allt fler travtränare kasta in handduken på grund av den ekonomiska biten?

– Jag är rädd för det och att det i framtiden kommer att börja se ut som i Danmark, där många med proffslicens tvingas ha ett till jobb vid sidan. Med tanke på kostnaderna blir det nog svårt att få in nya kunder, framför allt nu då det är lågkonjunktur.

Livet som liten eller mellanstor travtränare är oftast hårt, och heltid betyder i regel inte samma sak som för genomsnittssvensken. I Falsigs fall handlade det istället om närmare 70 timmar i veckan, med en lön på runt 20 000 kronor i månaden.

Hans nuvarande tjänst är visserligen också på heltid, men då mer humana 40 timmar. Detta har i sin tur fört med sig mer kvalitetstid ihop med familjen, något som tidigare blev lidande.

– Jag tror att de har märkt av att jag är gladare och sundare nu, men också mer tillgänglig för dem. Tidigare var det mycket helstängt på, med fokus på annat.

”Har svårt att se mig göra comeback”

Ordet ”semester” var för Bo länge ett främmande begrepp. Och något så glamoröst som semesterersättning kände han knappt till.

Efter drygt fem månader på sin nya arbetsplats lär han redan ha samlat ihop tolv betalda semesterdagar, och tanken är att vid något tillfälle i år ge sig ut på en liten resa ihop med familjen.

– Vi ska åka husbil till Danmark under semestern. Det blir säkert trevligt.

När det gäller framtiden är denna fortfarande ett oskrivet blad för 52-åringen. Travintresset gör sig nämligen påmint dagligen.

– Jag är en nörd och tittar mycket på trav, både på svenskt, danskt och franskt, och har alltid gjort det. Tyvärr har jag inte lyckats komma iväg och kört snabbjobb åt andra tränare, vädret har varit för dåligt.

– Jag har svårt att se mig göra comeback som professionell travtränare men däremot köra lopp eller något sådant är inte alls omöjligt.

”Då tappade man självförtroende”

I höstas lyckades Bo och några vänner dessutom slå till och köpa den då tvåårige valacken King Sober. Talangen numera av vännen Thomas Uhrberg men fanns tidigare i Falsigs regi.

– Jag hade inte tänkt på att ha någon häst men gillade verkligen King Sober och såg att den kom ut till försäljning på Travera. Det blir en kul grej för oss.

Så ni kommer att vinna Svenskt Trav-Kriterium senare i år?

– Det tror jag väl inte men jag hoppas att den kommer ut på banan och att vi kan ha kul ihop.

Finns det dagar då du blickar tillbaka på din långa karriär i travets tjänst, på resan du gjort, och kan känna stolthet över vad du faktiskt har uträttat?

– Det kan jag nog inte säga, annat än stoltheten över allt kämpande. Mot slutet var det mest besvikelse över att resultaten inte var bättre. Då tappade man lite självförtroende.

Om du fått leva om ditt liv, vad hade du gjort annorlunda?

– Förmodligen ingenting, avslutar Bo.

Följ ämnen i artikeln