Sagohästen Fama Currit död: ”Är fruktansvärt”

Delägaren i stor intervju om • Sorgen • Tränarbytet • Vinsterna: ”Jag skulle ge hur mycket som helst för att få vara med en gång till”

helskärm

Fama Currit tjusade som unghäst en hel nation.

Sagohästen kostade bara en krona men sprang in 7,7 miljoner.

För några veckor sedan lämnade hon jordelivet.

– Tårarna rann hela tiden. Det är fruktansvärt, säger delägaren Eva Jigsjö-Larsson till Trav365.

Fama Currit vann 32 lopp och sprang in drygt 7,7 miljoner kronor. För några veckor sedan fick dock sagohästen somna in, det var Travronden först med att rapportera.

Hon blev 21 år gammal.

– Tårarna rann hela tiden. Det är fruktansvärt att man själv ska bestämma över någons död, berättar delägaren Eva Jigsjö-Larsson.

Ett beslut hon inte ångrar

Hon fick vara med på större delen av järnmärrens framgångsrika resa och delar mer än gärna med sig av sina minnen. Både de glada – och ledsna.

Fama Currit var en envis och besvärlig dam i ung ålder. Så pass att hennes tränare Petri Puro till slut tröttnade och försökte sälja tvååringen för den modesta summan av 5 000 kronor.

Ingen nappade och istället togs beslutet att annonsera ut henne i kvällspressen som treåring. 20 andelsägare klev in och delade på den nu ännu lägre kostnaden av totalt 20 kronor, varpå Fama för alltid blev ihågkommen som ”enkronashästen”.

Eva hade varit med på en del hästar dessförinnan, men utan att någon av dessa rosat marknaden.

Fanns det där och då några tankar på att kanske ge upp hästägandet?

– Ja, naturligtvis. Det var därför lite så, när man ringde om Fama, att ”ska vi verkligen göra detta?”. Vi tog beslutet att ge det ett halvår och se. Det är något som vi givetvis aldrig ångrat.

”Osannolikt – vi bara gapade”

När chansen så kom att byta bort andel i en av av de mindre framgångsrika travarna, mot en i Fama Currit, så valde hon att hoppa på tåget.

– Att vi fortsatte berodde på att det var väldigt roligt, att vara med i hästvärlden utan att egentligen ha något eget ansvar. Vi fick ett erbjudande av Folke Forsmarker och eftersom vi bor på västkusten så var det lämpligt för oss.

– Folke presenterade henne som att vara besvärlig och egensinnig, vilket hon också visade under en del av de tidigare åren då hon behövdes värmas på ett speciellt sätt och så vidare. Hon hade dock hela tiden pannbenet och motorn, så hon ville ju.

Debuten ägde rum på Halmstadtravet en dryg månad senare och Eva hade gjort turen till banan för att se sitt nyförvärv på plats. Där stod hon, med en realistisk inställning om att det troligen inte skulle bli någon succé nu heller.

– Jag och min man hade semester och åkte ihop med en granne som tyckte att vi kanske inte skulle förvänta oss så mycket, vilket vi inte gjorde. Man åker med stora förväntningar bara för att se dem sjunka som en sten i vattnet.

Men tänka sig, det blev vinst direkt. Med fem längder.

– Plötsligt så bara rundade hon fältet och vann med ett halvt upplopp. Det var osannolikt. Vi bara gapade och då kom funderingarna: ”Va, hur ska detta sluta? Vad är detta för något?” Det var bubbligt inombords och vi satt uppe ganska länge den natten.

helskärm

”Händer bara en gång i livet”

Efter segern på hemmabanan Halmstad fortsatte Fama att vinna. Och vinna. Och vinna. Sex raka segrar från debuten, 15 på de 16 första starterna. Efter att ha matchats ganska så snällt av Petri Puro var det så dags att som fyraåring testa lyckan i de allra största årgångsloppen.

Resten är som bekant historia.

Den en gång så besvärliga damen tog som första häst i historien hem trippeln Drottning Silvias Pokal, Stosprintern och Stochampionatet. Av bara farten segrade hon även i Breeders Crown och Derbystoet.

Lyckan var gjord för de 20 andelsägarna som bara ett år tidigare hade gått in med en krona vardera.

– Man kunde inte i sin vildaste fantasi tro att det skulle bli någonting. Det var först i samband med kvalet till Drottning Silvias som vi förstod att: ”Herregud, hon har faktiskt chansen att plocka hem det här.”

Vilka är dina egna bästa minnen från hennes karriär?

– Finalen i Drottning Silvias Pokal går nog utanpå allt annat. Då visste man att hon är bäst just nu. Detta händer kanske bara en gång i livet. Och det hände mig.

”Det lyste blått i vinnarcirkeln”

Givetvis var hon allt som oftast på plats och hejade fram sin superhäst, gärna tillsammans med många av de övriga 19 ägarna. Alltid på bra humör, iklädda sina blå Fama Currit-jackor.

– Vi skaffade dem inför semifinalen till Breeders Crown när hon var tre år. Alla var helt vanliga människor med familjer. Det blev en familjehäst för väldigt många och då var det roligt att ha de här jackorna som fick oss att känna en samhörighet. Vi blev igenkända och det har varit mycket glädje och kärlek.

Har du behållit jackan?

– Jajamänsan! Gubbens jacka hänger nog också i en garderob någonstans. Han och jag hade en andel i hästen tillsammans.

Fick ni någonsin ihop samtliga 20 delägare i samband med något lopp?

– Under Stochampionatet. Då tror jag att vi var 40 stycken. Det var en fantastisk dag och jag tror att samtliga bar sina jackor. Det lyste blått i vinnarcirkeln.

Ägaren om tränarbytet: ”Jättetråkigt”

Som sjuåring hade Fama sprungit in runt sju miljoner för sin dåvarande tränare, allt som oftast med antingen Johnny Takter eller Peter Ingves i sulkyn.

Därför kom beslutet att flytta henne till Stig H Johansson som en blixt från klar himmel för många.

– Alla ville vara med så mycket som möjligt och då gällde det att kunna planera. Ibland behövde man ta ledigt från jobbet, andra gånger hitta en barnvakt, och anledningen till att hästen flyttades till Stig berodde framför allt på att det var väldigt svårt att få tag i Petri. Stundtals omöjligt.

– Man får ingen information och har man en häst med den potentialen så vill man vara delaktig. Beslutet hade växt fram då det var ganska många av delägarna som hade klagat. Ingen kan dock ta ifrån Petri att han är en fantastisk tränare. Det var jättetråkigt att det behövde bli så.

”Jättetråkigt – blev väldigt tomt”

Efter mindre än en hel säsong hos Johansson var dock sagan över. Fama Currit hade dragit på sig en allvarlig skada och i samråd med tränaren valde ägargänget att avsluta karriären.

– Under loppet i Finland, när hon fick agera hare, körde den finska kusken henne alldeles för hårt. Efter det så drog hon på sig en gaffelbandsskada. Stig är jätteärlig och rekommenderade oss att ta henne till aveln.

Hur jobbigt var det för dig när du visste att det var över?

– Det är klart att det var jättetråkigt och blev väldigt tomt. Mycket för oss hade kretsat kring de olika tävlingarna. Samtidigt var vi glada över att vi faktiskt kunde få en fortsättning. När hon sedan fick sitt första föl så skulle hon säljas.

Några av delägarna var dock bestämda med att försöka behålla henne och kom då i kontakt med Antonio Carraretto, uppfödaren till bland annat Fama Currits pappa Viking Kronos.

Han köpte in sig i 60 procent. Övriga 40 delades mellan de fyra kvarvarande delägarna från tävlingstiden, bland annat Eva Jigsjö-Larsson.

”Fick lägga privata känslor åt sidan”

Sex av hästens avkommor har kommit till start och mest kända av dessa är Zeta och Barbro, båda med efternamnet Kronos. Den senare har till dags datum sprungit in drygt fyra miljoner och tränas sedan en tid tillbaka av Markus B Svedberg.

I samband med Famas senaste fölning, när en frisk pojke efter Readly Express kom till världen, uppstod dock komplikationer.

– Hon fick ett ödem och hade lite svårt att gå. Veterinären tittade på henne ett par gånger och berättade att risken vid ännu en fölning var att problemen skulle förvärras. Vi fattade då ett beslut att inte utsätta henne för det och lät henne bli pensionär.

Det pensionärslivet blev dock inte så långvarigt då efterhängsna besvär med ett öga i slutändan resulterade i att ett mycket tufft beslut togs.

– De senaste 1,5 åren hade det blivit värre. Till slut konstaterade veterinären att det inte längre fanns någon mer behandling att erbjuda och vi skulle behöva plocka ögat, vilket vi inte ville göra. Då var det bättre att hon fick sluta sina dagar. Vi fick lägga alla privata känslor åt sidan och bara tänka på henne.

”Det är bara lyckokänslor”

Den sista tiden tillbringade Fama Currit hos Camilla och Tomas Rosén i Östervåla, likt de flesta av Easy KB:s fölmärrar. Eva, som bor i Varberg, försökte hälsa på sin vän en gång om året och drömmer fortfarande om att en dag ha en häst som nosar på samma höjder som Fama gjorde för snart 20 år sedan.

Kanske med det sista fölet som nyligen fyllde ett år och står hos Tomas på Gävletravet? Hingsten ägs av Eva ihop med fyra andra, men där är det inte bestämt om man ska behålla eller sälja honom.

– Han är stor och ståtlig. Förhoppningarna är att det ska bli något riktigt bra av honom. Vi är öppna för alla förslag.

Hur vill du att trav-Sverige ska minnas Fama Currit?

– Som ”enkronashästen”, men också för den fantastiska segermaskinen som hon var. Hon älskade det här med trav och bara skulle vinna.

– Jag minns Stosprintern som på den tiden var två heat. Hon vann det första men sedan när hon plockades ut till det andra så blev hon bindgalen, innan hon faktiskt förstod att hon skulle ut på banan igen. Då lugnade hon ner sig och vann.

Slutligen, hur känns det inombords när du får tänka tillbaka på den här tiden som ni fick uppleva tillsammans?

– Det är bara lyckokänslor. Jag skulle ge hur mycket som helst för att få vara med en gång till, avslutar Eva.