Förändrar hockeyn i grunden – redan i höst

”Det är människor som spelar hockey – det är inte hockeyspelare”

Patrik Brenning

Svenska ishockeyförbundet bekräftar problemen inom ungdomsishockeyn.

Till hösten lanseras nu ”Hemmaplansmodellen” för att förändra svensk ishockey i grunden.

– Det finns kulturer i dag där barnen blir mer hockeyspelare än människor, säger Anders Wahlström, barn och ungdomsansvarig på ishockeyförbundet.

• Läs hela vår granskning av ungdomsidrotten här

I granskningen av den svenska ungdomsishockeyn har Sportbladet kunnat visa en slags karriärstrappa där barn pressas och stressas med Tv-pucken och hockeygymnasium som mål. På varje trappsteg väljs barn bort med följden att även skadade ungdomar känner sig tvingade att träna och spela av rädsla för att bli petade.

Bortvalda barn riskerar att bli mobbade i omklädningsrummet, utfrysta av sina tränare och förlora hela sin personliga identitet. Något som enligt forskare kan jämföras med ett personligt trauma.

helskärm

Anders Wahlström är sedan 2017 barn- och ungdomsansvarig på Svenska ishockeyförbundet och ska i höst sjösätta ett stort förändringsarbete i svensk ishockey. Han känner väl igen beskrivningarna ledare och föräldrar vittnar om i Sportbladets granskning.

– Det är väl inte min generella bild men visst finns det kulturer i dag där barnen blir mer hockeyspelare än människor. De blir bara brickor i ett spel. Vi måste börja sätta människan i det första rummet. Det kommer ta tid att förändra men om ett antal år hoppas jag att vi kommer ha färre av den här typen av beskrivningar.

Lämnar resultat

För att förändra grundstrukturerna på barn- och ungdomsnivå lanserar Svenska ishockeyförbundet i höst ”Hemmaplansmodellen”. Under våren genomförs mätningar för att avgöra om spelformerna för barn ska ändras, såväl spelar- som tränarutbildningarna revideras och till hösten ska förtroendevalda i föreningarna börja fortbildas för att säkerställa att kunskapen implementeras i alla verksamheter.

Målet är att flytta fokus från resultat till människor och utveckling inom ungdomsishockeyn.

– Jag tror den allra viktigaste faktorn är att vi måste börja prata om människan. Där får vi förhoppningsvis dragkraft av att Barnkonventionen blir lag den 1 januari och av de samhällsvindar som bidragit till en ökad medvetenhet i de här frågorna. Får vi några år på oss hoppas jag att vi även kan komma åt machokulturen där den är ett problem och traditionerna inom ishockeyn genom att visa att det finns ett annat sätt att se på allt det här.

För att nå dit kommer nu ett större fokus läggas på det psykosociala perspektivet i spelar- och tränarutbildningen, vid sidan av teknik, taktik och fysik.

– Det är människor som spelar hockey. Det är inte hockeyspelare. Vi måste se till att de mår bra och värna om dem. Du blir inte bättre än du är den dag du slutar och vi vet inte innan alla gått igenom puberteten vilka som kommer bli bäst. Om ens då.

helskärm

Svenska ishockeyförbundet långsiktiga mål med förändringsarbetet är att inget barn ska behöva byta hockeyklubb innan han eller hon börjar på hockeygymnasiet. Det, i kombination med ett mindre resultatfokus, hoppas förbundet också ska dämpa hetsen inom ungdomsishockeyn som många i Sportbladets granskning menar göder mobbning och pennalism inom lagen.

– Vi måste ut i varje förening med målet att få så goda utvecklingsmiljöer så att spelarna kan stanna kvar där. Sedan måste föräldrarna också acceptera att det är lika bra att vara kvar i IK Göta som att gå till AIK upp till en viss ålder. Men det kan vi inte lova innan vi kan garantera att kvalitén är likvärdig. Det är ett jättelångsiktigt mål men det är dit vi vill.

Likvärdighet

Att jobba för senare specialisering och mindre resultathets menar Wahlström är en självklarhet.

– Det här är ingen värderingsfråga utan en kunskapsfråga. Ska vi bygga ett framgångsrikt talangutvecklingssystem måste vi se till att barnen har kul, får en allsidig träning och ett brett utbud av olika idrotter. Vi vill ge alla en likvärdig utbildning eftersom vi inte vet vilka som kommer bli bäst. Det är så forskningsläget ser ut, det är inget snack om saken. Är det något vi ser på forskningen så är det att de spelare som går jäkligt hårt in för en idrott tidigt är de första som slutar och de som skadar sig mest.

– Vi försöker trycka på mot föreningar och tränare att de på vägen fram till gymnasiet ska fokusera på spelarnas långsiktiga utveckling och välmående. Det är inte resultaten som ska vara i fokus. OS-truppen senast hade en snittålder på 29,7 år och du börjar spela hockey när du är fem-sex år. Förstår du hur länge du ska hålla glöden vid liv? Det handlar om att ha spelare som är motiverade att fortsätta spela år efter år.

Många Sportbladet talat med pekar samtidigt ut förbundets egen turnering Tv-pucken som en av de stora drivkrafterna i föreningarnas tidiga satsning och selektering. Anders Wahlström bekräftar problematiken men menar att turneringen också fyller en stor funktion, inte minst för ungdomar i mindre distrikt som får en första chans att tävla med de bästa.

För att minska hetsen vill förbundet dock förkorta uttagningsprocesserna till turneringen.

– Det är ett antal av distrikten som går på för hårt med sina förberedelser men då söndrar de för föreningarna att bedriva sin verksamhet för de som är kvar där. I vårt utvecklingsarbete ska vi se om vi kan göra som vi gör i våra landslag. Att man ses ett par dygn innan och så lirar man. Då skulle det dämpa pressen eftersom det i så fall bara handlar om två helger och inte mer än så.

En väg vid sidan av

Förbundet hoppas genom ”Hemmaplansmodellen” nu flytta fokus och diskussion från tv-pucken och hockeygymnasier till föreningarna.

– Problemet är inte de som kommer med i Tv-pucken och hockeygymnasier. De får en fantastisk utbildning och resa och mår generellt jättebra. De vi måste fokusera mer på enligt mig är de som inte kom med där men som fortfarande har ambitionen. Vi måste skapa ett sätt så att de fortfarande har chansen på riktigt. Det finns en väg vid sidan av i dag också men den måste göras bredare så att alla ryms i den.

– Jag får uppfattningen i dag att många tror att dörren stängs om du inte kommer med i Tv-pucken men vi vet att 20 procent av de som går på hockeygymnasier inte spelade tv-pucken och 20 procent av de som sedan spelar J20-Elit gick inte på ett hockeygymnasium.

Vem har ansvar för att se till att alla inom svensk hockey, även de som till sist blir bortvalda, mår bra?

– Det vilar ett stort ansvar på klubbarna här och ett krav vi borde kunna ställa på dem är att säkerställa att alla får spela hockey vidare. Går det inte i den egna klubben har man en skyldighet att slussa dem vidare. Föreningarna måste ha ett skyddsnät men om det finns i dag tror jag varierar och det beror på att vi inte haft så stort fokus på de psykosociala frågorna. Vi har tagit hand om en knäskada och ett armbrott men det psykiska måendet är något vi måste prata mer om.

• Diskutera gärna i sociala medier under hashtaggen #utgallrad