Leksandsprofilen: ”Rädd hela tiden”

Tomas Ros

Magnus Svensson om sin hustru Helenas kamp mot cancern

Leksandstränaren Magnus Svensson, 53, går inte sin viktigaste kamp på isen.

Den har han i hemmet där frun Helena, 50, försöker besegra livshotande sviter av leukemi.

– Jag är rädd hela tiden. Jag hoppas på att Helena ska bli bättre, säger Leksandslegendaren.

Det är slutspel och kvalspel.

Vinna eller försvinna.

Men livet, hälsan, familjen och kärlek är större än idrott och det har Magnus Svensson fått djup insikt i.

Tacklingar, styrspel, rätt tekare inne på isen och boxa ut känns ganska banalt när man får höra det som familjen Svensson råkat ut för.

Allt startade 2012.

Magnus och Helena var och kollade på en Leksandsmatch och efteråt tog de en öl på Noret.

– Jag kände mig inte frisk. Jag kände mig hängig, ont i ryggen och seg. Något var fel, berättar Helena ”Pysan” Svensson.

Där startade mardrömmen för familjen Svensson med Magnus, Helena, Patrik och Frida samt hunden Charlie. Ett benmärgsprov visade att Helena hade blodcancer, leukemi av sorten Philadelphia som är en mycket aggressiv och ovanlig form av sjukdomen.

Oviss framtid

De åkte i ilfart till akademiska sjukhuset i Uppsala och Helenas syster Nina gjorde det möjligt att genomföra en benmärgstransplantation med friska stamceller.

Behandlingen pågick mellan mars och juni 2012 och långa perioder bodde Magnus med Helena på sjukhuset.

Cancern är i dag besegrad, men inte sviterna av den – de så grymma sviterna.

Livet hänger på en skör tråd. Ingen vet hur framtiden ser ut.

Helena blir sämre och sämre för varje dag eftersom de vita blodkropparna i hennes nya immunförsvar, som bildades av den transplanterade benmärgen med stamceller, uppfattar kroppen som främmande och angriper den. Psykologer och samtalsterapi är en del av familjens vardag.

– Mina celler motarbetar mig och mina lungor. Jag står under utredning för att transplantera in nya lungor, säger Helena, som med jämna mellanrum åker till sjukhuset för att få fräscht blod för att få i gång kroppen efter medicinering.

Familjen är öppen med att berätta om sin kamp.

De vill att informationen ska komma ut.

– Vi har beslutat att göra så. Utan det stöd som cancerforskningen fått hade Helena kanske inte funnits i dag. Sedan är det ingen idé att gömma oss. Vi kämpar på och strider varje dag och njuter av varje timme vi får ihop. Vi är hellre hemma en kväll och pratar i soffan än går ut på Noret. Vi är tacksamma för det stöd som vi får av alla våra vänner. Sedan vill vi tipsa andra människor om att ta hand om hälsan, varandra och vårda livet. Gå till sjukhus om man känner sig dålig. Hade vi inte tagit snabb hjälp hade familjen inte varit intakt i dag, säger Magnus Svensson.

’Annan människa i dag’

Just nu står Magnus Svensson i Leksands bås. Stora matcher mot Modo väntar. Målsättningen är att ta Leksand tillbaka till SHL och för Magnus är matcherna viktiga. Men den viktigaste matchen gör han tillsammans med Helena.

– Vi är vinnarskallar båda två. Helena var duktig simmare tidigare och jag gillade att vinna på isen. Det har vi nytta av nu.

Det har varit en stor förändringsfas för familjen.

Mycket gråt.

Mycket rädsla.

Och det har skapat en ny Magnus Svensson.

– Jag är en annan människa i dag. Mer ödmjuk. Mer närvarande kanske. Och det finns värre saker än att förlora en hockeymatch.

Leksands huvudtränare Perra Johnsson har nyligen förlängt sitt kontrakt, men för Svensson är framtiden oviss.

– Jag vill att Magnus fortsätter med sin dröm. Jag stöttar honom fullt ut i hans arbete, säger Helena.

– Jag trivs som tränare. Vill gärna fortsätta med Leksand, men det måste fungera på hemmaplan också, avrundar Sigge.