Wennerholm: Det är dags att tillsätta en haverikommission

En av historiens mörkaste landslagssäsonger är över för svensk hockey

Uppdaterad 2019-05-25 | Publicerad 2019-05-24

BRATISLAVA. Tre Kronor nyss utslagna av utdömda Finland i VM efter ett av tidernas fiaskon.

Damkronorna utslagna ur VM:s A-grupp för första gången.

Och JVM-laget försvann i en kvartsfinal mot uppstickaren Schweiz.

Tre svenska landslag som kraschlandat 2019.

Och det är dags för Svenska Ishockeyförbundet att tillsätta en haverikommission.

En av historiens mörkaste landslagssäsonger är över för svensk hockey, där enda undantaget har varit guldet i U18-VM. Det första någonsin.

Men det bleknar bredvid alla de andra besvikelserna.

Jag har inte hämtat mig från smällen i Kosice än, då ett av tidernas mest sågade finländska lag slog ut ett Tre Kronor med rekordmånga 21 NHL-spelare i laguppställningen.

Vad hände egentligen?

Ja, från svensk sida ingenting. Nada.

Det kändes lika uppgivet, virrigt och okoordinerat som det gjorde redan från start i den här turneringen.

Sömngångaraktig hockey

Jag trodde premiärsmällen mot tjeckerna med 2–5 var en väckarklocka för ett lag som skulle växa på samma sätt som svenska landslag burkar göra i VM-turneringarna.

Men den här gången ringde den aldrig.

Det var samma sömngångaraktiga hockey rakt igenom, utom i målfesterna mot blåbärsnationerna.

Men när klassen på motstånd växte fanns inget att sätta emot.

Efter 2–5 mot tjeckerna, blev det knappa 4–3 mot Schweiz följt av smällen mot Ryssland med 4–7 och hiskeliga 0–6 i andra perioden.

Och så nu 4–5 mot Finland.

Rikard Grönborg fick aldrig ihop det här svenska VM-laget som grupp. Det klickade aldrig. Många av våra välbetalda stjärnor såg ut som att de inte ens skulle platsa i FM-Liiga.

Och med alla NHL-spelare försvann något av den klassiska svenska modellen. Ett samlat försvarsspel, lagkänsla och moral. Ett kollektiv som vinner matcher.

Den här gången kändes det mer som ett gäng där alla spelade för sig själva.

Och mot det klassisk finsk sisu.

Jag trodde den var mer eller mindre utdöd i Finland efter att ha sett de senaste årens snälla och väluppfostrade Finnkamper i friidrott.

Men den återuppstod där i Kosice i ett utdömt finländskt lag med 18 VM-debutanter och inte en enda ordinarie spelare från NHL.

Det gjorde ont i själen

Det var länge sedan jag såg ett finländskt lag spela med en sådan frenesi och vilja. Och de såg lika uthålliga ut som när Lasse Virén tog dubbla OS-guld på 5 000 och 10 000 meter vid OS i München 1972.

För mig som svensk gjorde det ont i själen, då svenskarna inte visade tillstymmelse till den vinnarmentalitet finländarna hade.

Det var inte som mot Vitryssland i OS i Salt Lake City 2002, där svenskarna tokdominerade och vitryssarna kontrade in några turliga mål och stod för århundradets knall.

Den här torsdagskvällen i Kosice var finländarna bättre. Klart bättre.

Den vann rättvist och det fanns absolut ingenting att skylla på.

De visade att skillnaden mellan inhemskt och NHL-spelare inte existerade när man spelar som ett lag.

Och Rikard Grönborg fick ta farväl med ett nytt fiasko.

Han har inte haft några mellanlägen under sin tid som förbundskapten.

Antingen har det blivit guld eller totala misslyckanden.

Hans älskade NHL-svenskar svek

De två VM-gulden 2017 och 2018 kan ingen ta ifrån honom, men jag har heller inte glömt fiaskot och kvartsfinalförlusten mot Tyskland i OS 2018 eller förlusterna mot Team Nordamerika och Team Europa i World Cup.

Och så det här.

Ett nytt misslyckande, en ny, passiv coachinsats där han fick storstryk av Finlands Jukka Jalonen.

Den här gången svek hans älskade NHL-svenskar.

För svensk hockey gäller det nu att analysera säsongen som gått.

Att inse allvaret.

En framgång – tre stora fiaskon.

Det är tre för många.

Här är det kris på allvar

Damlandslagets är det värsta, då de åkte ur A-gruppen för första gången någonsin trots att dam-VM utökats till tio lag.

Här är det kris på allvar och alltfler tjejer hoppar av.

JVM blev också ett fiasko, då Schweiz vann med 2–0 i kvarten och juniorerna missade en semifinal för första gången på tretton år.

Det är varningsklockor som ringer.

Hur bra är Sverige internationellt just nu?

Hur bra är våra NHL-svenskar?

Jag har varit inne på det förr.

Poängbäste svensk i NHL den gångna vintern hamnade på en 30:e plats i poängligan och vi har inga riktiga äss i en liga där Mats Sundin, Peter Forsberg, Markus Näslund, Henrik Zetterberg och tvillingarna Sedin skämde bort oss med ständiga topplaceringar.

Det är Finland som tagit över där också med alla sina fantastiska forwardstalanger. Det var de som tog JVM-guldet senast, de var de som pressade USA i finalen i dam-VM och det är de som är i semifinal här i VM.

Sverige har blivit omåkta.

Det är dags att försöka komma ikapp.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!

Följ ämnen i artikeln