Ronja Savolainen om pikarna: ”De är avundsjuka”

Publicerad 2019-11-24

Hon har firat så hårt att hon har svimmat.

Hon har har varit världsmästare i några minuter.

Ronja Savolainen är en del av ”hela finska landslaget” som har bosatt sig i Luleå.

– Det är bara skönt att få känslan av att alla hatar oss, säger 21-åringen.

Följ ämnen
Luleå HF

Ronja Savolainen, 21, går först i ledet när Luleå Hockey anländer i samlad trupp till Stora Mossens IP i de västra utkanterna av Stockholm.

De regerande mästarna från Norrbotten har flugit ner tidigt samma morgon och anländer nu i buss till lördagsmötet med Djurgården.

– Det är inga problem, jag är morgonpigg, säger hon glatt.

Å andra sidan känns det som att Luleås backstjärna är pigg mest hela tiden, och på något vis hamnar hon alltid i centrum.

Efter att Luleå utjämnade finalserien mot Linköping efter stor dramatik i våras jublade hon så mycket att hon svimmade. Dagen efter stod hon med guldmedaljen runt halsen och blödde näsblod under segerintervjuerna.

– Jag börjar bli van att det alltid händer någonting runt mig. Någon skada eller något roligt. Mina lagkamrater tycker väl att jag är lite knäpp. Att jag alltid håller på med någonting, hörs och pratar mest. Men jag tycker det är kul att få laget att slappna av när jag håller på med mina konstiga grejer.

Ronja Savolainen firar SM-guldet

Det är viktigt för dig att sprida glädje?

– Absolut, då får man en bra känsla inför matchen. Det är min grej att skämta med alla och så.

Om en vecka fyller hon 22 och hockeylivet leker. Trots sin ringa ålder har hon redan hunnit vinna två SM-guld, blivit finsk mästarinna, tagit tre VM-medaljer och ett OS-brons. Nyligen skrev hon på ett nytt tvåårskontrakt med Luleå.

Ronja Savolainen i ung ålder.

Mobbades av killarna

Hockeykarriären hade dock kunnat ta slut innan den knappt hade hunnit börja, hemma i Helsingfors. Ronja blir allvarlig för en stund.

– Jag var nog 14 år ungefär och spelade med killar. Det var när man började tävla på riktigt och de började prata dåligt om mig bakom min rygg. De försökte få mig att inte trivas, så jag skulle sluta. ”Tjejer ska inte spela hockey” och så där, berättar hon.

– När vi var ute och sprang som uppvärmning började de gå, och när jag också började gå filmade de mig och visade det till coachen och sa att jag bara gick på uppvärmningen. Såna saker. Det var lite mobbning och kändes jobbigt, samtidigt vågade jag inte berätta till mina föräldrar att det inte var kul att gå dit.

Funderade du på att sluta?

– Ja, jag tappade det helt, ville inte satsa på hockey längre. Man hade inga kompisar heller, i ett lag ska man känna sig som en familj men det kändes absolut inte så. Jag hade inget intresse eller någonting. Då tänkte jag, nu får jag sluta. Men det var tur att jag inte gjorde det.

– Som tur var fick jag byta och spela med ett år yngre killar, och de var mognare. Då gick det jättebra.

”Bestämde mig efter en dag”

Efter att ha spelat forward under sina ungdomsår fick hon rycka in som back när ett skadedrabbat finskt landslag mötte Sverige i U18-VM. Därefter har hon blivit kvar på blålinjen.

– Först tyckte jag att det var en dålig idé, men jag fick inte välja. De tyckte att jag var bättre där när jag fick tid med pucken.

Du fortsätter ju att göra poäng i alla fall?

– Jo, då blev det bättre. Jag gillar inte när det blir för stressigt och det blir det som forward. Nu trivs jag bra.

Att hon hamnade i Luleå kan hon tacka en av sina fem finska lagkamrater i Luleå för.

– Jag hade spelat i samma lag som Noora Tulus i Finland. Hon bytte till Luleå mitt under säsongen och vi pratade varje dag. Jag blev intresserad och skrev till Fredrik Glader (dåvarande tränare och sportchef). Så det var mycket tack vare Noora jag flyttade, hon pratade gott om Luleå och hur de satsar på damhockeyn. Jag bestämde väl mig en dag efter jag hade pratat med Glader.

Hänger ni finländska spelare mycket tillsammans?

– Jo, det är en stor trygghet. Jenni (Hiirikoski) hjälper mig mycket. Hon är ändå mycket äldre än mig och har mer erfarenhet. Och så är det skönt att få prata lite finska här och där. Det är skönt.

Tatueringen hon delar med lagkamraten Noora Tulus

Allra mest umgås Ronja med Petra Nieminen och Noora Tulus. Hon och Noora har till och med skaffat likadana tatueringar berättar hon och pekar ner mot en symbol på sin vänstra ankel.

– Det betyder friends forever, eller bästa vänner typ.

Svarar på kritiken

Tidigare under hösten har både SDE:s målvakt Sofia Reideborn och Brynäs måldrottning Lara Stalder syrligt sagt att ”nästan hela finländska landslaget” spelar i Luleå.

Ronja ler när det kommer på tal.

– Jag tror att de är lite avundsjuka på hur bra vi har det här i Luleå. De kanske har något emot finska landslaget också. De får väl pika och hata oss hur mycket de vill, säger hon och skickar en passning tillbaka:

– Men när de två spelar mot oss får de ingenting gjort.

Finns det en mentalitet i Luleå som innebär att det är ni mot resten av Sverige?

– Jo, det känner jag. Vi har pratat om det i laget. Det är bara skönt att få känslan av att alla hatar oss, då vill vi verkligen visa dem. Det finns en orsak till att man hatar oss och jag har alltid tänkt att de är för att de vill ha likadana förutsättningar som oss. Det blir lite tändvätska.

Finns det något lag i serien som är extra kul att möta?

– Just nu är det HV71, för de ruskigt bra. Tidigare har det varit Linköping på grund av att vi har mött dem i final och så.

HV71 har vunnit hela 17 av 19 matcher den här säsongen. Luleå, som har vunnit grundserien fyra år i rad, ligger för tillfället fyra i grundserien och har haft en turbulent start på säsongen.

Varför har det gått sämre för er i år?

– Jag vet inte… Det har väl varit lite mycket med coachbyte och sådant, men man ska aldrig skylla på det. Samtidigt har vi haft mycket skadeproblem och gått runt på lite folk. Det är nog mest att vi har varit trötta och inte riktigt spelat ihop som ett lag utan mer individuellt. Men nu har vi pratat om det, haft jättekul på isen och det börjar lugna sig med allt.

Om tränarturbulensen: ”Klart det påverkar”

Tidigt in på säsongen avslöjade Sportbladet att de senaste årens huvudtränare och sportchef Fredrik Glader skulle lämna sitt uppdrag för att bli sportchef för Modos herrar. Ersättaren Mikael Forsberg har nu hunnit leda laget i knappt två månader.

– Det var mycket i media med Glader och så.

Det påverkar?

– Det är klart att det påverkar. Det är många som blir nyfikna och frågar och då lägger man onödig energi på det och blir mentalt trött. Men nu känns det bra i laget, det är skönt. Förra helgen var vår bästa helg hittills under säsongen.

Vi kastar oss tillbaka till hockey-VM i april.

Kanada hade aldrig missat en mästerskapsfinal, men det tog inte värdlandet Finland någon hänsyn till. Ronja Savolainen säkerställde det historiska finalavancemanget genom att göra två mål i semifinalen.

I finalen mot USA svarade Finland sedan för tidernas skräll i damhockeyn när Petra Nieminen skickade in det avgörande 2–1-målet i förlängningen. Vilt segerjubel utbröt, men efter en lång videogranskning dömde målets bort för målvaktsinterference.

– Då kände man mest frustration. Man var helt säker på att det var mål eftersom målvakten var utanför målburen, men när det sedan tog så länge visste man att de skulle döma bort målet. Det var ganska svårt att komma in i matchen igen. Vi hann fira ett tag med publiken och allt var jätteskönt. Sen skulle man fortsätta spela...

Finland firade på bussen trots guldmissen i VM

”Innerst inne är vi världsmästare”

– Samtidigt tänker i dag att vi ändå har gjort något historiskt. Att vara i final var en dröm och vi vet innerst inne att vi är världsmästare. Det är det som gör en glad egentligen.

Till skillnad från det svenska landslaget får de finska landslagsspelarna lön från sitt förbund.

– Ja, vi får en viss peng varje månad så man inte behöver jobba. Det är skönt, och så får jag lön från Luleå. Sedan får man lite extra varje landslagsturnering, de satsar verkligen på oss och det uppskattas verkligen.

Hur ser du på Damkronornas bojkott i höst?

– Den är såklart bra. Det var kanske inte världens bästa tajming med tanke på turneringarna de har missat, tycker jag. Men de fick igenom det och det var jättemodigt av varenda tjej som stod bakom det. Nu verkar det vara bra, vi får se hur det går, säger Ronja Savolainen och tillägger:

– Jag hoppas de kommer tillbaka till A-VM för jag kommer sakna dem där.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!