Jesper Bratt: ”Då blev jag lite starstruck”
Publicerad 2018-05-31
Han gick från en tredjekedja i hockeyallsvenskan rakt in i NHL.
Jesper Bratts hockeyresa fascinerar och nu pratar 19-åringen om hur han blev starstruck mitt under en match, succén i New Jersey och om det minnesvärda samtalet.
– Det var det coolaste som någonsin har hänt, säger han.
Han sitter på läktaren och blickar nostalgiskt ner mot det som brukar vara en is i Stortorpshallen i Trångsund.
Under sommaren används rinken för inlines-hockey för klubbens ungdomar.
För några år sedan hade Jesper Bratt egna nycklar till hallen och kunde när som helst ta cykeln hit och lira hockey.
– Jag har faktiskt jobbat här också, säger han och ler finurligt.
Jobbat?
– Ja, jag var vaktmästare under min praktik i skolan. Så jag vet hur man lagar en is.
Vaktmästare.
Det är ganska långt från dagens verklighet.
I dag är 19-åringen ordinarie i New Jersey Devils, flyger i NHL-klubbens privata flygplan och sover på lyxhotell.
Dessutom är han bosatt endast ett Al MacInnis-slagskott från Manhattan.
Eller för att göra kontrasterna ännu skarpare:
För bara drygt ett år sedan, i mars 2017, åkte Bratt 122 mil i buss för att spela i AIK:s tredjekedja i ett bortamöte mot Pantern.
”Då blev man lite nervös”
Bratts hockeyresa har varit i närmast osannolik och förra sommaren lämnade han AIK för att slåss om en plats i NHL.
Omöjligt, sa de flesta.
Han återvänder till AIK, sa andra.
Men efter ett minnesvärt samtal med Devils-coachen John Hynes förändrades talangens liv.
– Vi hade kommit hem efter en träningsmatch mot Ottawa. De sa till oss rookies att vi skulle in och prata med coachen. Då var det en i laget som berättade för mig att vi skulle få beskedet. Och då blev man ju lite nervös.
Hynes förklarade att Bratt övertygat på försäsongen och att han skulle få en plats i NHL-klubbens slutgiltiga uppställning.
– Det var sjukt coolt. Det coolaste som någonsin har hänt. Då visste jag ju att jag faktiskt skulle spela min första NHL-match.
Kom det som en överraskning?
– Jag hade det lite på känn. Jag hade spelat många träningsmatcher och fått mycket istid. Jag hade också gjort bra med poäng.
När Bratt fick beskedet var det endast två dagar kvar till NHL-premiären på hemmaplan mot Colorado.
Föräldrarna fick kasta sig över datorn och boka en sista-minuten-resa till New York för att uppleva sonens debut.
– Då var det på riktigt och den matchen kommer jag aldrig att glömma. Den absolut roligaste matchen jag har spelat. Och det var jäkligt kul att familjen hittade en resa. Det var ju en upplevelse för oss alla, säger Bratt vars säsongsstart tog hockeyvärlden med storm.
Han gjorde ett mål och ett assist redan i den där debuten mot Colorado.
Och det följde han upp med att göra tre mål och tre målgivande passningen redan i de sex första matcherna.
Minns bortamatchen
Men det var inte bara målen som har etsat sig fast i 19-åringens minne från den första tiden i NHL.
– Att åka runt på uppvärmningarna och se alla stjärnspelare på andra sidan. Det var en jäkligt härlig känsla.
Och så bortamatcherna.
Alla nya städer, stora arenorna.
Bratt tänker främst på mötet med Pittsburgh Penguins.
– Vi mötte dem ganska sent in på säsongen och Pittsburgh är ett lag jag följt ganska mycket genom åren. Malkin och Crosby. Att få möta dem var coolt.
Du blev lite starstruck i början?
– Ja, i början kände jag så. Vi mötte bland annat Washington i omgång fyra och spelade mot Ovetjkin och Bäckström. Då var man lite starstruck. Shit, jag tacklade Ovetjkin i första bytet liksom. Och stod bredvid honom på tekningar.
– Men efter att ha gjort några matcher tänkte jag mest på mitt eget. Det blev en vana att spela mot såna spelare, fortsätter Bratt som också knöt starka vänskapsband till två andra Devils-talanger, tjecken Pavel Zacha och draftettan Nico Hirschier.
– Ingen av oss behövde känna oss utanför eftersom vi hade varandra. Och vi hade svinkul ihop. Vi blev supertajta. Två riktigt bra killar och jag hoppas att vi kan hålla ihop i lång tid framöver.
Bratt fortsatte att leverera poäng i Devils, behöll sin plats i NHL-laget hela säsongen och landade till slut på 35 poäng på 74 matcher.
13 poäng fler än vad han gjorde förra säsongen – i hockeyallsvenskan.
– Det var kanske sjukt att jag hade den där starten på säsongen, men jag visste att det inte skulle hålla en hel säsong så jag fick vara beredd på att det kunde dippa. Men jag fick lämna ett litet spår, visa vem jag är och vad jag kan bjussa på.
”Behöver inte vara störst”
Framgången var också ett svar på tal till alla tvivlare.
En puck upp i näsan på hockeyetablissemanget.
Många hade nämligen hävdat att Bratt var på tok för liten till växten för att spela i NHL.
– Man behöver inte vara störst i ligan för att bli en toppspelare. Det gäller att vara stark på pucken och kvick, då kan man skapa mycket oreda för motståndarlaget. Det är många andra som har bevisat det, säger han och nämner bland andra Alex DeBrincat (Chicago) och Johnny Gaudreau (Calgary).
– De är spelare jag försöker ta efter. Har man inte storleken kan man försöka vara snabb eller stark i stället.
Men hur har du hanterat att i så ung ålder hela tiden få höra att du är för kort?
– Det har snarare varit något som sporrat mig. Jag har velat motbevisa. Det går om man bara vill och jobbar hårt.
I Stanley Cup-slutspelet blev det dessvärre inte lika mycket istid för Bratt.
Men då hade han sitt knep för att inte deppa ihop:
– När jag inte fick spela brukade jag ändå tänka; fan, jag spelar ändå i NHL och förra året satt jag på bussen på väg hem från en match mot Pantern.
Jesper Bratt om...
…de ökända rookie-middagarna.
– Det har faktiskt varit lugnt för oss. De äldre brukade snarare vilja betala för oss yngre. Men vi vill inte heller att de alltid ska betala. Så vi är en grupp yngre killar som brukar gå och äta (målvakten Keith Kinkaid, tuffingen Blake Coleman, backen Damon Severson och förstås Hirschier och Zacha). Vi brukar bara splitta på notan.
– Jag kanske ska vara glad eftersom jag hört historier från de äldre spelarna, när de var rookies, att det var mycket grisigare då.
…att bosätta sig i New Jersey.
– Jag ska inte klaga alls. Jag bor i Jersey City, på andra sidan Hudson-floden. Men det är bara ett stopp från mig till att vara mitt på Manhattan. Jag har det jättebra. Jag behöver aldrig sitta hemma, utan det finns alltid saker att göra. Det är skönt att ändå ha en storstad så nära. Det är svårt att känna sig ensam i New York.
…att konkurrera mot nya kompisarna
– Jag känner att vi tävlar mot varandra. Då blir vi bättre. Vi drillar varandra till att hjälpa laget. Det är den mentaliteten vi har, alla kommer till träningen varje dag och vill bli bättre.
…framtiden
– Målet är bara att fortsätta. Jag vill utveckla allt så mycket som det går. Få till ett lite bättre skott och sedan hjälpa laget att gå långt. För mig gäller det bara att bli bättre för att hjälpa laget att göra succé. Vi har många unga spelare i klubben och jag tror att vi har en standard i organisationen som kommer vara väldigt bra i framtiden.
