Marie Lehmann om sexismen: Det är så sorgligt

Uppdaterad 2019-05-07 | Publicerad 2019-05-03

Marie Lehmann.

Länge ignorerade Marie Lehmann mansgrisarna, men nu har hon tänkt om.

SVT:s hockeyankare vill berätta om dickpic-skickare, tafsare och andra idioter som förpestar arbetsmiljön för vissa reportrar.

– Det är så sorgligt alltihop, men det är dags att vi pratar om det, säger hon.

Det började med en intervju i Expressen.

I ett samtal om det kommande världsmästerskapet i hockey gläntade Marie Lehmann, anställd på SVT-sporten sedan 2001, på dörren till sin verklighet. Kanske är hon inte värst drabbad i branschen, kanske finns arbetsplatser som inte stöttar lika exemplariskt, men likförbannat stöter hon på sexismen bara hon utför sitt jobb.

Trakasserierna har alltid funnits där. Som häromdagen, när en man skickade ett bild på sitt kön.

”Jag har trummat på”

Det kunde ha varit ännu en i raden av händelser hon tänkt ignorera, ännu en mer eller mindre anonym tittare som tagit sig friheter, men en gräns var passerad. Vad är det som pågår? Är det inte dags att höja rösten?

– Sociala medier har inte funnits så länge, men utvecklingen är accelererande. Den här skiten följer med, säger Lehmann på telefon från tjeckiska Brno, där hon täcker Tre Kronors VM-laddning.

Hur brukade du resonera när du utsattes?

– Min mamma och pappa har visat mig och brorsan att det inte ska vara någon skillnad i tjejers och killars möjligheter i livet. Jag är jätteglad över att ha växt upp så och har känt gentemot mina barn att det viktiga är vad jag gör, inte vad jag säger. Lead by example. Därför har jag trummat på. Visat vad jag gör i en bransch med få kvinnor. Men...

Hon tar sats.

”Ofrånkomligt händer saker”

– Men jag tycker inte att det här är okej. Det har jag aldrig tyckt, men nu känner jag också att jag borde tala om det. Kanske räcker det inte längre att bara göra.

Varför har du ändrat dig?

– För att det är rätt gentemot kollegorna och gentemot mina barn. Man måste agera korrekt mot varandra. Vad hände med det?

Hur har du reagerat när Isabel Boltenstern (Discovery) och Malin Wahlberg (Sportbladet) pussats och kladdats på av män när de rapporterar utanför arenor?

– Samma här. Jag har aldrig pratat om det, men det händer hela tiden. Vi har sagt att vi ska gå lajv men vi gör inte det eftersom det ofrånkomligt kommer att hända grejer. Det är bra att de yngre kollegorna berättar, för händelserna är inte unika.

”Det är en lärdom”

Vill du berätta om något särskilt pissbeteende som du varit utsatt för?

– Jag tar hellre avstamp i nuet och går framåt. Jag skulle ha talat om gamla händelser när de hände. Nu funderar jag på hur jag ska ta mig an de här frågorna. Det är inte så lätt, för det är mest sorgligt och därför svårt att förhålla sig till.

Vilket stöd får du från SVT?

– Man får hjälp. SVT är skitbra på att ta hand om saker som jag slipper se. Det är en trygghet att jag kan släppa det mesta och koncentrera mig på mitt jobb.

Du är inte ensam.

– Faktiskt inte. Det är en lärdom, att det är bra att be om hjälp.

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!