”Ville lägga mig under en giljotin”

Tomas Ros

LEKSAND. Ohälsan höll på att sänka karriären för Hugo Enock, 21.

Nu har han letat sig upp från den djupa ångest-grottan och mår bättre.

– Vissa nätter i fjol sov jag inte. Och gjorde jag misstag på isen så ville jag lägga mig under en giljotin, säger Leksands nya publikfavorit.

För Hugo Enock handlar den här säsongen om mer än bara statistik, vinster eller förluster.

Säsongen handlar om att han få ett liv tillbaka.

För det hade han inte för ett år sedan.

Han var då åttonde back i Timrå eller satt på läktaren. En ovan situation, som han inte kunde behärska och som satte griller i huvudet.

Han berättar själv:

– Jag spelade några byten och så gjorde jag något misstag och blev bänkad. Tappade puck där jag inte brukade göra det och var på fel plats. Det blev bara värre och värre. Jag ville inte vara en ”cry baby” och stålsatte mig inför gruppen. Men vid sidan av isen mådde jag dåligt. Jag sov knappt på nätterna och var helt slut på dagarna av trötthet.

Han följde Timrås kval-resa från läktaren och fick fira i kavaj när laget tog sig upp till SHL.

– Klart jag är glad för att laget gick upp till SHL. Gruppen var jättebra däruppe. Men jag bidrog inget, det ska man veta. Spelade inte ett byte i kvalet, berättar han.

Han mådde uselt, led av folksjukdomen psykisk ohälsa och han ville bara försvinna.

– Det var hemskt. Jag höll det inom mig och pratade bara med min flickvän och mina föräldrar. De höll mig flytande. Utan dem hade jag gått under. Min drog blev dataspelet call of duty och det var kanske inte det bästa. Jag var mest arg hela tiden. Och gjorde jag misstag på isen så ville jag lägga mig under en giljotin. Det var en tuff press.

Kom hem – som ett vrak

Det slutade med att han och Timrå sade upp kontraktet för den här säsongen.

Enock ville bara bort.

– Jag funderade på att sluta med hockeyn, kanske plugga lite och satsa på ett civilt jobb. Visste inte riktigt var jag stod någonstans. Sedan hoppade jag på ett kontrakt med en klubb i Nordamerika i ECHL, tänkte att ett miljöombyte skulle göra mig gott. Men jag var bara där i tio dagar, jag var inte redo eller mogen, säger han.

Han kom hem till Karlskoga.

Som ett vrak.

– Min flickvän och mina föräldrar såg till att jag fick komma i kontakt med en psykolog i Stockholm och där började väl min resa tillbaka, säger Enock.

Nyckeln till att må bättre mentalt är att prata om bekymren. Oavsett om det är i ett omklädningsrum eller på ett fik med en nära vän. Och kontakta spelarföreningen Sico om det finns frågor.

– Man ska inte hålla problem inom sig. Våga säga att man inte mår bra. Tror att många unga män inte vågar säga till. Jag hade en inre press på mig själv som inte var hälsosam. Nu tänker jag lite annorlunda. Alla gör misstag och det är ok att göra misstag, säger han.

Fått egen ramsa av Leksands fans

Nu trivs Enock med hockeyn och livet. Han pratar fortfarande med sin psykolog med jämna mellanrum. Tackar vänner och sina närmaste släktingar för all hjälp och stöd. Han nämner bland annat barndomskamraten Victor Jansson och nuvarande lagkamraten Lucas Nordsäter som bra stöd och bollplank.

Och i Leksand har han hunnit med att spela back och forward och samt fått göra mål och tillägnats en egen ramsa av Leksands fans.

– Jag hörde den i söndags. Det var precis när jag gick in i båset. Jag fick gåshud och är oerhört tacksam för den här möjligheten i Leksand.

Nu väntar kval mot Mora.

För andra året i rad är 21-åringen från Karlskoga inblandad i ännu ett kval.

Men den här gången ler han, mår bra och är delaktig – på riktigt.

– Nu njuter jag av livet.