Wennerholm: Bortom all vett och sans
Jakob Lilja döms för misshandel och hockeyn är ute på verkligt tunn is.
Jag hoppas verkligen att den här domen överklagas och att några med vett och sans friar istället för fäller.
Annars går det att åtala för misshandel i snudd på varenda hockeymatch som spelas.
Jag blir så trött.
Redan när det beslutades om åtal kom, så tyckte jag det var vansinne. Att det nu blir en fällande dom är ännu vansinnigare.
Hockeyn har sitt eget regelsystem, sin egen domstol och det ska naturligtvis stanna där. Annars riskerar i stort sett varenda hockeyspelare att hamna inför rätta.
Varenda huvudtackling går att klassa som misshandel, varenda slagsmål, varenda crosschecking. Om det nu finns fler övernitiska åklagare som vill slösa pengar och resurser på allt som händer på våra ishockeyrinkar.
Okay, Jakob Liljas klubba i nacken på Jens Olsson var särskilt grov, men han fick också tio matchers avstängning.
Offret ville fria honom
Men Olsson blev inte skadad och kunde spela igen några dagar senare. Han ville inte ens ha Lilja fälld.
Det hedrar honom.
”Lilja förstod att ett sådant slag skulle tillfoga Jens Olsson i vart fall smärta. Tingsrätten finner därmed styrkt att att Jakob Lilja haft uppsåt till såväl slaget med klubban mot Jens Olssons nackparti som att det orsakade smärta”.
Så skriver tingsrätten i sin dom.
Men handlar inte varenda tackling i hockey om att tillfoga motspelaren smärta?
Måste ha en samtyckes-klausul
Och jag har sett ett par crosscheckingar i årets kvartsfinaler som skulle kunna beskrivas på samma sätt av en domstol. Medvetna crosscheckingar som bevisligen orsakat smärta.
Rent juridiskt handlar det om ”samtycke”. Att en hockeyspelare inte frivilligt gått med på att få stryk utanför en icke identifierbar skala. Andra sporter går längre än så, men där finns det här samtycket mellan parterna. Annars skulle boxningen hålla domstolarna fullt sysselsatta efter varenda gala.
Hockeyn måste agera på något sätt och skriva in någon liknande samtyckes-klausul i spelarnas kontrakt, så vi kan undvika det här i framtiden. Eller hur man nu ska bära sig åt för att undgå risken för fler sådana här fall.
Man kan tycka att en villkorlig dom och dagsböter knappast kommer att påverka Liljas liv, men det får fler konsekvenser.
Hockeyn måste slå tillbaka
Som att resa till USA till exempel, där det oftast blir nobben om man har en misshandelsdom över sig i Sverige.
När jag ser tillbaka på alla de 35 år jag bevakat hockeyn så kan jag räkna upp minst hundra påhopp som varit värre än Liljas, men som inte gett några fällande domar. De har inte ens gått till domstol.
Blir den här domen praxis, så skulle jag nog tänka både en eller två gånger om jag var hockeyspelare och gick ut på en is.
Det är rena lotteriet. Det verkar finnas åklagare som är beredda att gå hur långt som helst och lägga hur mycket tid som helst på fall som ger den här typen av uppmärksamhet. I Malmö dessutom, där den överbelastade polisen och åklagare borde ha viktigare saker att syssla med.
Och hockeyn, ja, hela idrotten, måste agera på något sätt. Slå tillbaka. Värna om sporten.
Annars är risken att hamna inför domstol skrämmande stor.
Nu överklagar Jakob Lilja och jag hoppas att Hovrätten har mer bollkänsla. Annars får vi leva med ett prejudikat som kommer att vara förödande för sporten.
