Oisín Cantwell: Lugna er, domen är rimlig
Aftonbladets nyhetskolumnist om domen i dag
Förödande för svensk hockey, skriker vissa idrottsnördar upphetsat efter den fällande domen mot Jakob Lilja.
Lugna er: Det är alldeles för tidigt att dra slutsatser.
Det vanskliga med att försöka förutspå hur en domstol resonerar är att man riskerar att framstå som en idiot i efterhand.
Jag är hyfsat bevandrad inom juridik och förklarade självsäkert för mina kollegor på Sportbladet att Lilja sannolikt skulle frias för attacken mot en motståndare i rinken.
Fel hade jag. Men den som hoppas att jag tänker rasa mot Malmö tingsrätts dom kan lika gärna sluta läsa här. Efter att ha ögnat igenom den är nämligen min åsikt att chefsrådman Lennart Strinäs och nämndemännen har resonerat rimligt.
Det finns ju faktiskt regler...
Domstolen konstaterar att den som spelar hockey har gett samtycke till angrepp, till exempel hårda tacklingar.
Det idrottsrättsliga samtycket, påpekar tingsrätten, sträcker sig rent av något längre än vad som faller inom den aktuella sportens regelverk.
Men det finns ju gränser. Och att använda båda händerna till att kraftigt crosschecka en spelare bakifrån i den oskyddade nacken är att med marginal ha passerat ishockeyns gränser.
Lilja har förnekat brott och hävdade under rättegången att det rörde sig om en olyckshändelse. Ett resonemang som tingsrätten på goda grunder viftar bort. Vem som helst som har sett överfallet på tv begriper att syftet var just att överfalla motståndaren. Uppsåt, som juristerna säger.
Spelaren döms till dagsböter och villkorligt för misshandel. Tingsrätten har därvidlag tagit hänsyn dels till att det har gått över två år sedan incidenten, dels till att Lilja redan har bestraffats av ishockeyförbundet med böter och sex matchers avstängning.
Sista ordet är emellertid inte sagt. Det är önskvärt att även hovrätten prövar frågan, då rättsläget är oklart. Crosscheckingen var ful, men liknande saker har hänt många gånger utan att det har fått andra följder än disciplinära.
Hockey-Sverige minns nog den slashing som den förre Rögle-spelaren Andre Deveaux sänkte en spelare i Västerås med under uppvärmning. Utredning inleddes, men det blev inget åtal.
Inte heller blev det åtal då en djurgårdsspelare slog till en motståndare för ett antal år sedan. Åklagaren ansåg att idrottaren gått över gränsen, men tyckte att disciplinnämndens beslut var straff nog.
I Skellefteå dömdes i början på 2000-talet en junior till böter för ringa misshandel. Men det var för ett slag i ansikte efter slutsignalen.
Att avgöra var gränsen för brottslighet går är inte helt enkelt i detta sammanhang. Jag tror att de flesta jurister håller med om att mycket kan hända i stridens hetta och att en del beteenden som inte accepteras i samhället går att tolerera under en match. Och jag tror att till och med de som högst gapar om rinken som en fredad zon håller med om att det inte är tolerabelt att göra vad som helst.
Hovrätten kan fria Lilja
Att tingsrättens avgörande kommer att väcka starka känslor är ingen vågad gissning. Men det finns skäl att behålla lugnet.
Domen är inte lagakraftvunnen. Vem vet, hovrätten kanske friar Lilja.
Och är det verkligen så säkert att en fällande dom även i nästa instans får så stora konsekvenser för ishockeyn? Det är ju inte så att domstolen har bestämt att det är olagligt att tackla. Spelare som undviker grova attacker slipper rättslig påföljd.
Vem vet. Kanske är det rent av bra för ishockeyn att spelarna har i bakhuvudet att deras sport inte är ett laglöst område.
