Vad gick fel? Ja, vad gick inte fel?
Samtidigt är det bara att hylla Brynäs – ”Bulans” lag var bättre på precis allt
Publicerad 2017-03-18
LINKÖPING. Vad var det som gick fel, Linköping?
Eller: vad var det som inte gick fel?
Samtidigt finns det alltid en motståndare – Brynäs tränare Thomas Berglund körde in en Ferrari i Saab Arena.
Jag tar det direkt. Brynäs gjorde en briljant bortamatch. Ett styrkebesked inför fortsättningen av slutspelet.
Thomas Berglunds lag imponerande och var bättre på precis allt.
Jag kan spalta upp 20 detaljer i spelet, men nöjer mig med att konstatera att Brynäs var…
… så mycket smartare.
… så mycket bättre passningsspel.
Och inte minst: så mycket rappare. I både ben och tanke.
Det var en Ferrari mot en Saab 95. Hemmaspelare som Salmela, Näkyvä, Müller och Mathis Olimb såg ut att ha dykarskor på fötterna.
Slutade med ett magplask
Ingen målgårdsregel i världen hade kunnat rädda Linköping den här kvällen.
Så naivt och korkat som hemmalaget uppträdde får man bara inte göra i en slutspelsmatch.
I veckor har klubben och staden Linköping pumpat upp en stämning att den här gången ska det verkligen bära hela vägen för Cluben. De 7 235 på plats, minus ett hundratal brynäsare, gjorde allt för att lyfta sitt lag inför nedsläpp.
Det slutade med ett magplask.
0–1 efter 27 sekunder.
0–3 efter första perioden.
0–4 knappt två minuter in i mittperioden, 0–5 efter mindre än halva matchen.
En haveri mellan vilja och höga ambitioner och att samtidigt lyckas behålla någon typ av struktur och kyla.
Superkedjan slog till direkt
Brynäs spelade iskallt. Såg att Linköping var helt ur balans och delade retfullt enkelt ut offensiva jabbar som sårade Linköping gång på gång.
Är det något Linköping garanterat har snackat om inför den här kvartsfinalserien så är det att fortsätta neutralisera Brynäs fruktade förstakedja.
Brynäs superkedja hade inte gjort ett enda mål under säsongens fyra möten.
Nu behövde man bara 27 sekunder att spräcka den nollan.
Anton Karlsson drällde med pucken och Jesper Jensen pricksköt 0–1.
Fem minuter senare gjorde Superdansken 0–2.
Att hamna i ett tidigt 0–2-underläge mot ett lag som har så rappa spelvändningar och är så offensivt skickligt som Brynäs.
Ja, det är att be om problem.
Hade inte lärt sig någonting
Resten av perioden försökte Linköping slugga sig tillbaka i matchen, men det blev för mycket på egen hand
Visst, Linköping vaskade fram ett par reduceringschanser. Samtidigt hade Brynäs lägen att göra ytterligare ett par mål.
Hemmaspelarna var lite överallt och ingenstans. Jagade puckföraren och glömde bort övriga brynäsare.
Daniel Mannbergs 0–3-mål var ett typexempel. Tre spelare på Linus Ölund som bara släppte pucken vidare till Mannberg
Marcus Högberg kunde inte rädda sitt lag när utespelarna sviktade. Efter 20 minuter hade han gjort sitt i den första kvartsfinalen.
Om utespelarna hade lärt sig något?
Tjena. Efter knappt två minuter flöjtade Vilmos Gallo runt med pucken som om han var ute på allmänhetens åkning.
Och när Brynäs defensivspecialist, backen Lukas Kilström, får ett helt öppet friläge och gör mål… Ja, då vet man att det är det slutgiltiga beviset av ett totalt försvarshaveri.
Efter det satt jag mest och önskade att Brynäs skulle hålla igen för att skona hemmapubliken.
Det var förnedrande. Avslaget, spridda busvisslingar och en arena som successivt tömdes på publik. Brynäsfansen hördes desto mer.
Handlar bara om en match
Är det något man har lärt sig efter många slutspel är ett att inte dra några stora slutsatser efter en enskild match.
Samtidigt som det var en riktig käftsmäll för Linköping var det trots allt bara en förlust i en matchserie i först till fyra segrar.
Linköping om något lag vet det.
För ett år sedan vann man med 6–1 i det första kvartsfinalmötet mot Växjö och tog den andra matchen av bara farten.
Ändå åkte man ut med 2–4 i matcher.
Nu har Linköping 47 timmar på sig att trycka in reset-knappen. Nollställa allt och börja om från början.
Lyckas man inte med det kan den här matchserien vara över snabbare än någon hade trott.