Wennerholm: En rivalitet som gör mig glad
Det finns alltför få slag och rivaliteter i svensk hockey.
Men jag är glad över Slaget om Västernorrland.
Modo mot Timrå.
Ett slag som känns från vikingatiden, men som faktiskt bara existerat sedan 2007 – och där Modo fortsätter att dominera.
SM-kvartsfinalen mellan Modo och Timrå tände lågan den där våren 2007, där Modo seglade iväg mot sitt andra SM-guld genom tiderna, men aldrig var så nära att förlora som i kvartsfinalen mot Timrå.
En matchserie som gick till en sjunde och avgörande period i den sjunde och avgörande matchen och där Modos dåvarande lagkapten Per Svartvadet avgjorde till slut.
Slaget om Västernorrland var fött som ur ingenstans.
Timrå hade aldrig varit i närheten av det då eviga SHL-laget Modo tidigare, men medelpadingarna hade sin storhetsperiod där i början av 2000-talet.
”Zäta” slog igenom i Timrå
De flesta minns Henrik Zetterbergs genombrott, Kent ”Nubben” Norbergs gyllene känsla för talang och Kenta Johanssons storhetsperiod i båset.
De kunde utmana de bästa under några år.
Jag tyckte Timrå var mer än värda sin tid i rampljuset.
Timrå som varit en sådan plantskola i så många år, så många decennier, men som fått se så många lämna för storklubbarna.
Där har de aldrig varit långt efter Modo.
Ett tag kändes som nästan varenda storspelare hade rötterna i Timrå, eller det som hette Wifsta /Östrand då jag växte upp.
Sveriges mest osexigaste klubbnamn och hopplöst för den mest skickliga marknadsförare att bygga något på. En mardröm att rimma till på den tidens julpaket.
Så det blev Timrå kort och gott och redan 1966.
Klubben som fostrat så många stjärnor att jag tappat räkningen, men där Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg är den största.
För att inte tala om ledare, där Eje Lindström är en av svensk hockeys verkliga pionjärer.
Men även om Timrå aldrig fick stjärnorna att stanna, så har hjärtat hos de flesta som lämnat stannat hos klubben.
Jag var inte förvånad när Jonathan Dahlén valde att starta om hos Timrå och ingen annanstans.
Det finns en sammanhållning, en lagkänsla som verkar dra mer än pengar,
När Sveriges hetaste NHL-svensk Elias Pettersson valde att skaffa permanent boende i Sverige blev det i Sundsvall och några dörrar bort från sina gamla lagkompisar i Timrå,
Det finns något fint över den där sammanhållningen, som fostrat så många storspelare.
Storebror i regionen
Och redan när jag skrivit så här långt är jag mer om medveten om hur mycket jag blottat strupen åt norr.
Mot Ö-vik, massproducenten av NHL-stjärnor.
Storebror i varje avseende.
Men Modos sagolika produktion av svenska NHL-stjärnor behöver ju inte förminska Timrås viktiga del i den svenska hockeyhistorien.
Nu vann Modo den här matchen med 4-2 till slut.
Ett mått på Modos bredd mot ett Timrå vars framgång vilar på några spetsspelare.
Som det alltid har varit.
Och jag undrar som inte tåget gick för Timrå den här kvällen.
Björklöven bara fortsätter att vinna (5-3) borta mot Vita Hästen och BIK Karlskogas knappa men säkra 1-0 borta mot AIK, gör att de tillsammans med Modo drar ifrån där i toppen,
Kan bli två nya SHL-lag
Speciellt som Västerås kraschlandat nu efter 2-3 hemma mot Södertälje senast och nu 1-4 borta mot Karlskrona.
Men det är charmen med hockeyallsvenskan. Vem kan man lita på?
Men just nu litar jag på topplagen Björklöven, BIK Karlskoga och Modo.
Där kan vi ha inte bara ett, utan två nya SHL-lag nästa säsong.
